Många bäckar små gör en stor översvämning
Många bäckar små kan göra att en match blir inställd eller att en hel bygd svämmar över. Men många bäckar små kanske också kan rädda en liten fotbollsklubb från undergång.
Det är sent på torsdagkvällen den 21 augusti. Idag åkte Hammarby till Karlstad för att spela cupmatch. En timme före match konstaterade domaren att planen inte var spelbar. Det idoga regnet som fallit över Värmland de senaste dagarna är orsaken. Och den reservarena som blivit utsedd saknade tydligen tillräcklig belysning. Suck.
Surt för laget, surt för de supportrar som åkte dit idag, men kanske inte kan åka nästa gång. Säkert surt för Karlstad BK också.
Men det kommer en ny chans. När solen i Karlstad stiger upp och torkar bort allt regn så är planen snart spelbar igen.
Värre, mycket värre, är det för FK Radnik i Lipnica, Bosnien.
Det är svårt att se att bilden ovan föreställer en fotbollsplan. En gräsplan. Men det gör den. Eller snarare: Den föreställer något som var en fotbollsplan. Och kanske kan det bli en fotbollsplan igen.
I den röda cirkeln, framför det vita planket, kan man skymta ena målet. Till vänster i bild står två spelarbås lite på sniskan. Själva planen, ja den liknar mest en vattensjuk sandstrand.
I våras spelades det ligafotboll här. Men sen, i andra halvan av maj, drabbades den här delen av Balkan av svåra regn. Många hem översvämmades, andra krossades eller sveptes med av de jordskred som följde på skyfallen. Gruvan i Lipnica, traktens största arbetsplats, är fortfarande vattenfylld och runt tusen personer är permitterade i väntan på att arbetet kan återupptas.
Kanske verkar det i det sammanhanget futtigt att prata om en ospelbar fotbollsplan. Men alla vi som älskar en fotbollsklubb vet vad den klubben kan betyda i ens liv. För supportrar, ledare och spelare. För en hel ort eller för en stadsdel. En fotbollsklubb kan vara det nav som man bygger gemenskap kring. Något att samlas kring. Något som gör att man umgås över alla möjliga sociala gränser.
Så är det för FK Radnik, en klubb som bildades av gruvarbetare för 61 år sedan. En klubb som inte splittrades under 90-talets krig utan hade plats för spelare med olika bakgrund. En klubb som för närvarande håller till i Bosnien-Hercegovinas tredje division. Lipnica är ingen stor ort och FK Radnik är ingen storklubb. Men klubben är som sagt viktig för dem som bor här.
När vattnet så småningom sjönk undan påbörjades därför renoveringen av planen, helt på ideell basis. Både spelare och supportrar hjälptes åt. Man rensade bort lera som vällt in över planen. Man sanerade de dränkta omklädningsrummen. Man schaktade och jämnade ut och man var på god väg att lyckas. Man räknade med att få planen spelbar till seriestarten. Så i juli drabbades man av nya regn. En stor del av det arbete man hade lagt ner var förgäves.
Vi är nu i slutet av augusti. Seriespelet har just dragit igång. Spelarna har inte kunnat träna riktigt på flera månader, men det är ett mindre problem i sammanhanget. Det spelar nämligen ingen roll hur bra tränad man är om man inte har någonstans att spela sina hemmamatcher. Blir inte planen spelbar relativt snart är det stor risk att klubben går under. En klubb utan hemmaplan kan inte fortsätta existera någon längre tid.
Det finns mängder av olika krisområden världen över. Det finns människor som lider betydligt mer akut nöd än FK Radniks anhängare. Samtidigt känns det här både konkret och överkomligt. Det är nämligen inga enorma summor det handlar om för att iordningställa planen och rädda klubben. ”2000 Euros would make a huge change and would save the club from the worst scenario – of letting this football club go to history”, skriver klubbens representanter i ett brev till vänner i Sverige.
Och jag tänker att det inte borde vara omöjligt att få ihop den summan. Jag har nyss själv satt in en slant på kontot ”Radnik Lipnica” hos Nordea. Kontonummer 2210924, clearingnummer 3216.
Min förhoppning med denna text är helt enkelt att en och annan som läser dessa rader gör detsamma. Oavsett klubbtillhörighet. Så att lervällingen på bilden där ovan ska kunna förvandlas till en grönskande gräsplan. (Utan att man behöver använda målarfärg.)
Katarina Kuick är författare och översättare och kommer att skriva krönikor under 2014. Inte så mycket kring taktik och matchresultat, utan mer kring supporterrelaterade frågor. I hennes senaste bok, ”Jag hör till de få som kan leva – en bok om supporterkultur” med fotografier av Björn Qvarfordt, finns fler resonemang om läktarkultur. Finns i bokhandeln och hos Intersport på Nya Söderstadion, i Skrapan och på nätet.
