Matchrapport: Nyförvärven glänste i Örebro
Medan Örebros säsong lutar vagt nedåtsluttande, så har Bajen höjt sig flera snäpp med sommarfönstrets nyförvärv som visade sig instrumentala i kvällens 0-3-seger.
Trots ett spel som stundvis övertogs av hemmalaget, och en 1-0-ledning som, vi alla vet, är en skör ledning i vilken spelsits du än befinner dig i — så kändes den här matchen aldrig direkt hotad.
Jag stirrade litet väl länge på just den här meningen, som jag skrev i telefonen direkt efter slutsignal, som inledning på matchrapporten. Nog för att vi redan ledde inbördes möten för säsongen, men en 1-0-halvlek känns väl alltid litet ömtålig. Speciellt en Bajenhalvlek? Vi är sannerligen inte bortskämda med komfortabla ledningar, iallafall. Och med ett stundtals impotent anfall, tafatt mittfält och en förvirrad backlinje (MV inkluderad) är det idag en ynnest och ett jävla privilegium att få skriva att jag i halvlek kände att: fuckar de inte upp det här monumentalt nu är jag inte ett dugg orolig för segern.
För de som inte orkar läsa ovanstående långa stycke kan vi sammanfatta matchen såhär: Jeppe Andersen, eller förlust. Sander Svendsen, eller inga mål. Muamer Tankovic, och möjligen en skör 1-0-ledning som kanske inte skulle hållit över 90 minuter.
Det är sant: nyförvärven glänste idag, överlägset. De gjorde matchen till vad den var: en komfortabel promenadseger som fick mig att ifrågasätta att Behrn Arena huserat ett bortaspöke som hängst sig som ett grått, platt och Örebrodialektalt spöke över x antal tillresta Bajenlag över säsongerna.
Nåväl. Sen har vi ju faktiskt även Bjørn Paulsen. Som har fler mål i årets upplaga av Allsvenskan än nästan skytteligavinnare 2013-Kennedy Igboananike. Bara en sådan sak. Å andra sidan vann ju Khalili skytteligan det året, så det året är väl ett fotbollens ekvivalent till ett skottår. Eller något. Men ändå.
Axén, nyligen utan kontraktsförlänging efter säsongen, sade innan matchen att man pratat extra om matchen man gjorde på Tele2, där Bajen tilläts kontra in sina mål på ÖSK, och att man såg det som en nyckel till att vinna matchen idag. Om man gjorde så mycket åt det idag vet jag inte. Båda de senare målen gjordes ju trots allt ifrån Hamad — Tankovic — Svendsen, och Solheim — Svendsen — Dibba. Ingen av dem innehåller mer än 3 passningar, varken sinsemellan eller deriverade ifrån speciellt långa spelsekvenser. De är enkla, långa genomskärare ifrån försvar till mittfält till anfallare. Två kontringar i sin renaste form.
Men den första kan han ju få, Axén. Varken Örebro eller, I suspect, ett flak dansk öl, har så mycket att stå upp emot när Bjørn Paulsen kommer tjurrusande in i ytan.
Spelmässigt dikterade Örebro mycket av den första halvleken. Bajen satte fart tidigt, och fick tidig utdelning, men sen lät man sig tryckas ned i egen zon och användas litet mer som koner än att försöka spela sig ur trianglarna som man tillät Örebro att göra. Det kändes aldrig farligt: ÖSK var tama och Omoh och Igboananike båda kändes uddlösa när de väl kom till skott. Sander har sånär ett sololäge när unge Brorsson kompispassar hem till Jansson i eget mål, men fångar tyvärr inte upp bollen.
Andra halvlek blir litet mer fartfylld, inte lika tillbakatryckt och kvävd. Örebro öppnar piggast, men har, förutom ett Nahir Besara-läge i 54e som nog mycket väl kunnat bli mål — inte så mycket farligt att säga till om. Bajen dödar fort matchen via båda kontringsmöjligheterna, två spikar i kistan, och Örebro fick aldrig tillbaka tillräckligt mycket luft för att egentligen hota med någon form av tröstmål.
Den som levde farligast under matchen var Mads Fenger, och det hade varken med en dålig insats bakåt, eller en vass insats framåt, att göra. Istället blev han sparkad i ansiktet av Hines-Ike, och sånär avstämplad ett par revben av egen målvakt. I övrigt hade jag inte mycket att anmärka på ifrån Fenger, som jag ställt mig kritisk till i ett par matcher. Likväl som att Jeppe inte riktigt hittat rätt — förrän nu. Vilken match han gör. Nyttig över varenda centimeter matta han täcker. Spelaren JJ och JM har pratat om visade sig idag som han inte gjort tidigare. Mer av det, tack.
Ska vi prata om Svendsen och Tankovic också? Medan man tröttnat rejält på när lata fans och mediafolk extrapolerar spelares egentliga kompetens och dubbar dem The Next Messi, så ser man ju rent fysiskt och tekniskt (på en acceptabel nivå) vad man pekar på, i Svendsen. 174 cm, pilsnabb, och överstegsfintar mer än gärna sin bollbana tre gånger runt Brendan Hines-Ike innan han sätter fart inåt. Messi-jämförelserna överlag får gärna gå och dö i ett dike för mig, men bygger han på de kvalitéer han uppenbarligen redan har så kommer Sander bli stor. Så mycket är uppenbart.
Även Tankovic, som ännu inte riktigt är match fit, vad jag förstår, så ser man hur lätt det kommer gå ihop med Jiloan. Hur naturligt det kommer vara. Äntligen kommer det finnas en playmaker core i det här laget - och ett anfall att integrera det i — som kan utmana om toppen, och hur härligt är inte det?
Det är inte perfekt. Det var stundtals slarvigt och okoordinerat på mitten. Lama kompispassar och en del långbollar som inte har en suck att hamna framför fötterna på en anfallare som är tre huvuden kortare än mittbackarna som markerar honom. Det var ett nytt system som fortfarande har sina rötter i en gammal modell. Både JM i egenskap av tränare, och spelarna, som nu kommer behöva vänja sig vid en annan modell, behöver tid för att få det att klicka. Men baserat på vad knappt en tävlingsmatch gjort, trots att motståndet inte är top of the line, gör onekligen att man hoppas på det bästa.
Och inte bara för att man alltid hoppas. Utan för att utsikten just nu är väldigt trevlig, och för att utdelning just nu känns sannolik.
