En random All-star Bajenelva (Mv + backlinje)
Behöver skriva lite Bajen bara. Ett år utan Supportrarnas matchprogram skapar skrivsvält. Finns så mycket. Att ta ut en Hammarbyelva är ungefär som att göra en tio-i-topp lista med världens bästa låtar. Den ser lite olika ut från dag till dag. I denna krävs förutom att man är en grym spelare även ett visst mått av hammarbyism. Några försök att förklara varför just dessa är mina favoriter har försökts att skrivas också.
Mv: Lasse Eriksson
En av huvudmännen bakom SM-guldet naturligtvis. Supersnäll person som blev ett lejon när domaren blåste igång matcherna. Var en utmärkt representant för klubben. Tog sig ofta tid att stå kvar några extra minuter efter träningarna när dyrkande ungar vill dra några vristare på honom. Han ska ha skrivit på sitt sista spelarkontrakt med Bajen i ordförandens bil på Stadshagens parkering. Bara en sådan sak. Andra tider då.
Minns en annan grej från en höstdag på Årsta också. Han snackar med en hantverkare som är där för att få betalt för något arbete. Lasse:
-Men vi var ju överens om att biljetter till de kvarvarande matcherna skulle betala för jobbet du gjort?
Hantverkaren:
-Jo, men det var annorlunda då. Nu gäller det ju ingenting längre.
Lasse:
-OK, fine. Då vet jag vilken bok du står i när det gör det igen. Vi hörs.
Hb: Birkir Mar Seavarsson
Alltså, vad finns inte att gilla med denna lirare? När han dök upp nere vid Trekanten i Liljeholmen för intervjun jag gjorde med honom för Supportrarnas matchprogram. Iklädd Guns and roses-tischa. Vi börjar intervjun med att snacka hårdrock i en halvtimme. Lemmy i Motörhead hade precis gått bort och vi hade båda varit på en av hans sista konserter bara några veckor innan. Blev lite känslosamt för ett ögonblick. Birkir själv hade också lirat bas. Weezer-covers med ett band på krogarna i Reykjavik i sin ungdom. Fick pröjs i bira.
Och kläderna sedan. Hemma i min familj säger vi ”Birkirstajl” när någon är för lätt klädd i hårt väder utan att gnälla. Brassen Alex blev på riktigt orolig när islänningen gick förbi honom i omklädningsrummet på väg ut till årets förstas pass i 15 minus. I kortbrallor.
Han gjorde inte sådant för att spela ball. Han gillade bara inte kläder som satt i vägen bara. Han tyckte det var obekvämt. Så.
När Birkir inte gjorde stigar på Nya Söderstadion med sina löpningar upp och ner i ytterkorridorerna så brottade han ner såväl Messi och Ronaldo som andra storheter i landskamper med sitt kära Island som lirade sin bästa fotboll någonsin.
Många spelare som lämnat Bajen säger att de ska komma tillbaka och kolla en match i klacken någon dag. Birkir är en av de få jag tror på i den frågan. Det blir nog lätt en bira på Dickens innan också.
Mb: Petur Marteinsson
En islänning även här alltså. Det stod mellan honom och Björn Paulsen på den här positionen. Antalet matcher avgjorde till islänningens fördel. Klokaste mittbacken sedan Hedenhös. Dessutom en fantastisk huvudspelare. Finns så många minnen. Från både första och andra vändan i Bajen. I den första fajten i comebacken mötte Bajen Halmstad på Söderstadion. Petur spelade defensiv mittfältare. Bajen vann med 1-0. Jorå, visst var det han som gjorde baljan. På slutet. Nick på hörna. Saga.
Derbybilden här ovan på honom när Mattias Jonson sopat undan benen på någon av hans backlinjepolare är också en klassiker. Inte sällan den dyker upp när det vankas match mot diffen.
När han drog på proffsäventyr till Norge som Bosman blev det för mycket för en supporter som sprayade ”Svikare” längs hans bils sida. När sensationskvällspressen ville ha ett uttalande kring detta svarade han sonika att han förstod personen som gjort det. Hammarby är en klubb med mycket känslor. Förresten hade han kört runt med det klottret på bilen ett par dagar utan att veta om det då det var skrivet på passagerarsidan.
Han hade en fin jycke också. En stor boxerhane. Bajenprofilen Patrik ”Pinnen” Andersson bodde granne med honom. Hundrädd som få. En gång blev Petur inkallad med kort varsel till landslaget och behövde hundvakt. Han plingade på Pinnens dörr och bad honom passa den ett par dagar när han var iväg. Pinnen:
-Nej, det går inte, jag är ju rädd för hundar.
-Inte längre, svarade Petur, slängde in kopplet och drog till Arlanda.
Mb: Sten-Ove ”Putte” Ramberg
I en tid då sociala medier inte ens var påtänkta. Minns mig själv som 13-åring, fortfarande lite hög på SM-finalerna 1982 stå på Sätra IP 1984 och se Bajen lira cupmatch mot Hägersten. Jag stod bredvid Putte Ramberg i cafeterian två timmar innan match. Det var som att stå bredvid fucking Maradona för mig. Det jag minns är att Bajen vinner. Tror Björne Hedenström bla sätter en av sina patenterade straffstramare i den matchen. Men framförallt gör Putte Ramberg mål. Han som jag stått bredvid. Så stort.
Nåja, det var kanske lika personligt som ointressant att läsa. Men Putte behöver egentligen inte mer. Så smart och elegant han var. Läste spelet som vore det en KP hos tandis. Den sista spelaren att representera både fotboll som bandy i landslagsspel. Något som annars inte var helt ovanligt på den idrottsliga stenåldern innan dess.
Vb: Max von Schlebrugge
På guldpartyt på Fryshuset i December 2001 presenterade Bajen två nyförvärv som skrev på sina kontrakt uppe på scenen. Den ena var Fredrik Winsnes som kom på lån från norska storklubben Rosenborg. Det rullades krysskott från CL som han hade gjort på videoskärmarna inne i lokalen. Satan vilken värvning tänkte man. Den andra var en till synes blyg kille med svårt efternamn och hästsvans. Från BP. Very well. Sådana värvningar hade man sett förut.
Inte för att norske Winsnes var dålig på något sätt. Tvärtom. Det var en riktigt bra spelare i sina bästa stunder. Men Max! Herrejävlar!
Snacka om att glidtackla sig in i Bajenfansens hjärtan. Spelade mest vänsterback till en början men när radarparet Jonas Stark/Johan ”Danken” Andersson hade gått tungt ett tag några säsonger senare klev han tillsammans med en purung Patrik Gerrbrand in i mittförsvaret. Bara för att stanna.
Max hade verkligen allt. Förutom glöden, huvudspelet och den funktionella tekniken så satt han inne på en riktig hästspark med sin vänsterdoja. Det finns en frisparksvariant mot Gbg du bör googla fram om du inte redan sett den. 2005 tror jag att det var.
Max fick en hel del stryk på vägen. En man minns med en gnutta förundra är när diffens Markus Karlsson skallar honom medvetslös när han har fritt spår mot difkassen. Det kan vara det rödaste kort som aldrig delades ut i Allsvenskans historia. Nåväl, Max kom tillbaka den gången. Men när hans egen medspelare Monday James gjorde samma sak på träning under hans sista säsong var det över. Han kom aldrig riktigt tillbaka efter den smällen.
Mittfält och anfall hittar du HÄR
