Mitt i veckan #15 - Truppföryngring, slump eller strategi?
Det lär knappast ha gått någon förbi att Hammarbys A-lagstrupp kraftigt har föryngrats kraftigt sedan föregående säsong. Stabila spelare som Darijan Bojanic, Mohamad Jeahze, Simon Sandberg, Gustav Ludwigson och Veton Berisha har ersatts av betydligt yngre spelare. Är detta en slump eller är det följden av en långsiktig strategi?
Katalysatorn
För varje omfattande förändring behövs en katalysator, något eller någon som tvingar fram en förändring. När det gäller Hammarby är det solklart att den katalysatorn var när klubben lyckades göra klart med Jesper Jansson som ny sportchef. Jesper tillträdde 1/6 2018, det vill säga för snart fem år sedan. Tillsammans med ledningen och Ola Larsson satte den luttrade Jesper igång att ta fram en utvecklingsplan för hur de närmaste fem årens utveckling skulle se ut för Hammarby.
Basen i denna plan var punkter som dessa:
- Skapa en vinnarkultur
- Bygga klubben genom att värva unga spelare, med potential, för att sedan sälja dem
- Alltid vara med i toppen (topp-3) i Allsvenskan, så att man får spela i Europa
- Behålla egna talanger med hjälp av ett lag i lägre divisioner
- Scouta andra marknader, ta in unga talanger, förädla och sälja vidare
- Utveckla de egna förutsättningarna när det gäller faciliteter och träningsmöjligheter
Om vi nu tittar på den femårsplan som Ola och Jesper, med flera, tog fram och ser vad den har resulterat i så har Hammarby utvecklats något enormt på de flesta specificerade områdena. Det är väl egentligen endast två punkter som ej riktigt realiserats och det är:
- Skapa en vinnarkultur
- Alltid vara med i toppen (topp-3) i Allsvenskan så att man får spela i Europa
Tydligt är dock att Hammarby är på rätt väg, men det är också våra konkurrenter, då främst Malmö, med sina 750 miljoner på banken och Djurgården, som inom kort skall spela åttondelsfinal i Europa Conference League. Även Häcken, med sitt nytagna SM-guld, kan ta stora kliv ekonomiskt med en lyckad Europasejour och bli en utmanare på både kort och lång sikt. Inte heller AIK skall räknas bort även om de hade en sämre säsong 2022.
Nordisk trend och Hammarby
Hammarby är, som sagt, på rätt väg. Det är inget tvivel om det, men eftersom också konkurrensen hårdnar mer och mer så behöver klubben hitta en egen väg, en väg där Hammarby även fortsättningsvis kan sälja unga spelare dyrt och dessutom lyckas både i Allsvenskan och i Europa.
Flera europeiska klubbar har gjort just detta, mycket genom att ha en egen akademi där man värvar in och utvecklar unga spelare, som sedan säljs vidare till större klubbar i större ligor, för stora pengar. Ajax är väl, över tid, det mest slående exemplet på ett lag som lyckats väl att både avyttra spelare samtidigt som de haft framgång både i den egna ligan och i Europa, och detta över lång tid. Givetvis finns det också en mängd lag som har som arbetsmodell att värva in unga spelare, förädla och sedan sälja dem vidare.
Det som är än mer intressant, ur Hammarbys perspektiv, är att det på senare tid har dykt upp nordiska lag, både danska och norska, som har en ung trupp, med mycket potential, som både har lyckats i den egna ligan och i Europa. Hur kommer det sig att de har lyckats och inte Hammarby kan man undra. Hammarby är en större klubb, med fler supportrar, än nästan alla klubbar i dessa ligor, så det borde inte vara omöjligt för oss att lyckas på samma sätt.
Svaret på frågan är att Hammarby helt enkelt inte varit redo för att ta steget förrän nu. Klubben har, under de senaste fem åren investerat enormt mycket pengar i ett flertal saker, där många har varit av stabiliserande karaktär, som att förbättra Årsta och Kanalplan, skapa ett slagkraftigt HTFF och att få till ett större ekonomisk kapital. Bara för att ta några exempel.
Möjligen hade vi kunnat varit lite längre fram om vi slagit Basel och fått spela gruppspel i ECL 2021 eller vunnit cupfinalen mot Malmö 2022.
Processen
Hur ser då processen ut i de lag som har lyckats då? Hur kan några av de nordiska lagen vara så framgångsrika? Jo, för att de har förstått att satsningen på unga talanger är den enda vägen framåt om de skall bli framgångsrika över tid.
De värvar unga spelare, utvecklar dem, och säljer sedan vidare dem till större klubbar med bra vinst. Vinsten investerar de, delvis, sedan genom att värva lite bättre talanger och sälja dem ännu lite dyrare till stora klubbar. När denna process har utförts tillräckligt många gånger så är de talanger som man tar in tillräckligt bra för att gå rakt in i laget och leverera nästan från dag 1, vilket också ger en kvalitetsökning i laget, som ökar slagkraften år för år.
Till slut blir man tillräckligt bra för att vinna den inhemska ligan och lyckas i Europa. När man sedan har lyckats i Europa så höjs automatiskt truppvärdet på samtliga spelare i laget, vilket gör att det finns möjlighet att även sälja andra spelare dyrare än tidigare. Om man sedan även adderar en egen talangfabrik så kan det, förstås, göra att det blir ännu mer effektivt, men då måste, förstås, den egna talangfabriken generera mer pengar än vad den kostar att driva.
Vad har detta med Hammarby att göra då kanske någon undrar. Jo, det är klart och tydligt så att Hammarby har tittat på de klubbar som har lyckats, jobbat långsiktigt på en plan, och nu äntligen har allt på plats för att gå samma väg.
Föryngring och truppsammansättning
Om vi återgår till ingressen så har vår medelålder sänkts betydligt denna säsong i och med att flera äldre etablerade spelare lämnat och Hammarby valt att ta in yngre spelare istället. Istället för att värva äldre etablerade spelare heter våra nyförvärv, de senaste säsongerna, Edvin Kurtulus (22), Dennis Collander (20), Viktor Djukanovic (20), August Mikkelsen (22), Shaquille Pinas (24), Tesfaldet Tekie (25), Pavle Vagic (23), Abdelrahman Saidi (23) och Adi Nalic (25)
Vi har även, under de senaste säsongerna, flyttat upp Oliver Dovin (20), Alper Demirol (20), Montader Mahjed (17), Saidou Aloum (19), Ibrahima Breze Fofana (20), Jusef Erabi (19), Nathaniel Adjei (20), Fredrik Hammar (21), Sebastian Selin (20) och lånat in Isak Vural (16).
Är inte detta bevis nog på en föryngring, för att öka potentialen i truppen, så vet jag inte vad som skulle vara det. Vi har idag ett ålderssnitt på 23,8, ett snitt som hade varit betydligt lägre om vi inte haft en del rutinerade spelare mellan 28 och 33 år.
Det är endast Fenger (32), Fjoluson (33), Blazevic (30), Sadiku (31), Besara (31), Nilsson (28) och Trawally (28) som är äldre än 25. I Hammarby modell skall denna typ av äldre och rutinerade spelare vara stöttepelare som de yngre spelarna kan luta sig emot och få råd och stöd från, allt för att så snabbt som möjligt få talangerna att ta nästa steg i sin utveckling. De skall också, i en perfekt värld, samtliga vara tillräckligt bra för att ta en startplats vecka efter vecka och vara garanter för en viss stabilitet och nivå i lagets spel.
Detta stämmer bra in på spelare som Fenger, Sadiku, Besara och Nilsson, medan Fjoluson och Trawally har haft otur med skador och förmodligen lämnar klubben inom kort. När det gäller Blazevic så är han lite av ett undantag då det alltid är bra att ha en rutinerad målvakt tillsammans med två så unga som Oliver Dovin och Sebastian Selin.
Vart är Hammarby i processen?
Så när det gäller svaret på frågan, vart Hammarby är i processen, så skulle jag, som jag också var inne på tidigare, säga att det är först denna säsong som klubben har haft möjlighet att ta detta, lite mer riskabla, men i mina ögon, helt nödvändiga steg. För gör vi det inte kommer det att bli svårt, för att inte säga omöjligt att hålla jämna steg med våra värsta konkurrenter.
Vi har, redan idag, skaffat oss ett rykte som en klubb som är skicklig på att ta hand om talanger, se till så att de acklimatiserar sig till europeiska förhållanden och sedan sälja dem vidare till andra europeiska klubbar. Försäljningar som Aidoo, Odilon, Amoo och Aziz är bevis på detta och Jesper Jansson och Micke Hjelmberg har gjort ett stort arbete, i ett antal afrikanska länder, som har gjort att Hammarby har ett väldigt gott rykte där. Vi har även lyckats sälja en del egenfostrade spelare som Swedberg, Lahdo, Roback och Sher även om vi i några av fallen gärna hade haft dem kvar ett tag till i Hammarby.
Det som också talar för att detta, även fortsättningsvis, skall bli en lyckad strategi, över tid, är det faktum att vi har en perfekt lösning på plats, i form av HTFF, där utländska och egenfostrade talanger kan utvecklas snabbt och få känna på seniorfortboll på lagom hög nivå. Just nu är division 1 helt perfekt, men jag är övertygad om att vi inom några år kommer att ha HTFF i Superettan igen och då ha ännu större möjligheter att locka till oss nya talanger.
Avslutningsord
Jag vill avsluta detta med en uppmaning till alla er supportrar, och media, som redan har dömt ut Hammarby denna säsong, att ha lite tålamod. Spelet kanske inte kommer att sitta till 100% redan från början, men kan vi bara få ut 25–30 % av den potential som finns i truppen så är jag övertygad om att vi kommer att slåss i toppen av Allsvenskan i slutet av säsongen. Så hög kvalitet är det på de talanger som ingår i truppen.
Och skulle vi, av någon outgrundlig anledning, inte lyckas avsluta bland de tre bästa, bör vi ändå sitta lugna i båten. För jag kan försäkra er om att framtiden är grön och vit, i alla fall så länge som vi håller oss till den strategi som jag beskrivit i denna text.
Forza Bajen!
Mitt-i-veckan är ett återkommande inlägg där olika skribenter skriver krönikor om smått som stort och främst om saker som inte rör den pågående säsongens sportsliga resultat. Har du lust att göra ett inlägg mailar du oss på redaktionen via hammarbyredaktionen@gmail.com med allt från tankar, halv- eller helfärdiga texter samt annat så ser vi om det inte kan bli publicerat.
En lista över tidigare publicerade krönikor i detta format hittar du här.
Göran Öberg2023-02-22 15:29:00
