När Nanne skruvar lite på laget...
Att kunna reflektera över saker är en stor konst. Man kan göra det över ett spelsystem, obegripliga korvköer, långsamma forwards, skyhöga sign on-bonusar som kommer från den ena säkra källan efter den andra. Denna gång gäller det huvudtränarfrågan. Nanne Bergstrands vara eller icke vara.
Hammarby hade efter år av mer eller mindre ihåliga tränarlösningar som skulle släcka bränder med decilitermått lyckats rekrytera en av landets absolut bästa.
Med en egen spelidé där man utgår från anfallsspelet och bygger ett försvarsspel därifrån. Någonting som aldrig testats på allsvensk nivå tidigare. Framtidens fotboll hette det. Med nyckelord som manual och process. Tyskofilen Bergstrand var på plats. Med nya tankar och idéer.
Det lät bra, Nanne övertygade oss till en början att det här var dansen vi skulle dansa. Men utvecklingen kom aldrig. Inte i den takt vi fans förväntade oss i alla fall. Att han hintade om att man kanske gick upp ett år för tidigt från Superettan för att det skulle vara optimalt för utvecklingen var det ingen som lyssnade på. Nej, då skålade vi och sjöng i Björns trädgård. Såklart. Allt annat hade varit sanslöst. Fem långa hårda år av väntan var över.
Det var en sak att se Nanne sitta där på podiet när han presenterades. Inte så svårt att prata om sina idéer då, utan att ha tränat grabbarna ett enda pass. Likt en fågelmamma med en fet daggmask i munnen komma hem till de gapande ungarna i boet.
Grejen är den att under EM-uppehållet nu i somras, när det blåste som värst kring laget och manualen skulle kunnat sålts för två spänn på vilken loppis som helst om Bajenfansen fått bestämma. Då träffade jag Nanne för en intervju för Svenska fans. Själv hade jag likt många andra börjat tvivla på hans förmåga att iscensätta projektet.
Han satt precis likadant då som vid presentationen. Med låga axlar och fortfarande övertygad om spelidéns möjligheter. Han sade att hans tilltro till modellen var lika stor men om den inte skulle inbringa tillräckliga resultat inom åskådlig tid skulle han behöva skruva lite på laget för att stoppa blödningen. Det hade man ju redan gjort en gång året innan. Bara så. Stabil. Hela Södermalm skakade, Nanne var medveten om detta men samtidigt så lugn. ”Bara skruva lite” tänkte jag på vägen hem. ”Bara skruva lite...”
Jag förstår om det låter som en efterkonstruktion men det kändes faktiskt lite lättare att hålla på Bajen när jag gick hem därifrån än när jag gick dit. Han var ju så cool, Nanne. Vi pratade om han inte tyckte det var jobbigt med fans som inte hade några som helst gränser utan kunde vräka ur sig vad som helst.
Hans svar utmynnade såklart i någonting större än människan som skrek saker på läktaren. En psykologisk utläggning om grupptryck och hur små marginalerna är mellan hopp och förtvivlan.
Fansen hade på många håll dömt ut honom redan. Tålamodet var på upphällningen. Detaljer blir ju dessutom ett gäng resor värre ju sämre det går för laget. Drar Kennedy en hörna bakom mål när Bajen ligger under känns den mycket sämre än om han gör det när man leder. Även om det skulle vara två snarlika missar. Logiskt? Nja, men så är det.
Rykten om interna oroligheter i spelartruppen ploppade upp. ”Nanne var omöjlig att prata med”, ”Nanne var tråkig”. ”Spelarrådet hade krismöte”. Vad som är sant kring detta vet bara de som var där.
En sak är dock säker. Att hans personlighet inte skulle vara lämpad för att vara fotbollstränare köper jag inte. Det väl ändå inte en gycklare man hade anställt? Det var väl en tränare till ett lag med vuxna människor?
Några veckor senare efter gnagetderbyt när saker och ting kulminerade och hundratals personer skrek på hans avgång. Då ”tappade” Bergstrand bort sin telefon och uteblev från vissa träningspass på öppna Årsta grund av ”sjukdom” bara för att ha tillfrisknat tills de var stängda på Nya Söderstadion ett par dagar senare. Tjenare Sherlock. Han lät hälsa via media att det var tur att Hammarby hade en erfaren tränare vid rådande läge. På de 11 följande omgångarna tog Hammarby 24 poäng. Touché!
Ingen kan säga att visionen om framtidens fotboll fungerat. Ingen vet vad som händer bakom styrelsens lyckta dörrar i tränarfrågan. Det man med säkerhet vet är att vi idag har en tränare som två gånger gett upp sin grundidé när det börjat osa idrottsplatser istället för arenor.
Genom att ”skruva lite” på laget tagit dem tillbaka på fast mark. Det är en tränare jag aldrig skulle släppa iväg lättvindigt.
Det är inte längsen vi hade tränare och trupper som knappt tog laget över halva plan i Superettan. Just sayin´...
Intervjun från i somras hittar du här:
?Del 1
?Del 2
