Nyförvärv som sätter press
Efter gårdagens 3-0 vinst kunde man sova gott. Efter en god natt sömn följer också tankar och reflektioner som fyllde en efter det som utspelade sig på Tele2 Arena igår. Allsvenskans kanske bästa mittfältare, nya spelare som sätter press och ett vackert avslut för Björn Paulsen. Här följer fem tankar efter gårdagens match mot Göteborg.
Nyförvärven sätter press
På innerplan inför avspark mellan Hammarby presenterade inte en, inte två, inte tre, utan FEM nya spelare som anslutit sedan den senaste hemmamatchen mot Häcken. Och övergångsfönstret har inte ens öppnat. JJ och Hjelmberg har rivstartat och värvningarna känns både kloka och spännande. Att spelarna på planen såg ovanligt hungriga och beslutsamma ut kan mycket väl vara en konsekvens av nackflåset som nu intensifieras. Konkurrens håller spelarna på tårna och tvingar dem prestera på en hög nivå. Ska bli spännande att se nyförvärven på plan så småningom.
Ett mer direkt Hammarby…
Matchen mot Göteborg slutade som bekant 3-0 och Hammarby har för vana att vinna mot gårdagens motståndare på hemmaplan sett till senaste åren. Inget ovanligt i sig alltså. Men Ett Göteborg som kom till Stockholm med bra form i bagaget, och visste vad som krävdes för att vinna. Ligg lågt, Hammarby har haft stora problem att såga sig igenom lågt stående försvar i år. Och kanske hjälpte Göteborgs svaga insats till men vid flera tillfällen lyckades Hammarby hitta in centralt och komma till avslut. Börjar man hitta nycklarna?
…men Inläggsspelet måste sluta!
Men trots det begynnande “nya raka” anfallsspelet så hamnade man ofta ute på kanterna där Joel Nilsson fick slå inlägg mot en ensam Ludwigson. Något Hammarby ägnat sig mycket åt denna säsong, med olika spelare på som inläggsavsändare, men alltid samma resultat. Utan en stark “target”-spelare att sikta på är det ett primitivt sätt att anfalla som blir lättläst för vilken mittback som helst. Vill Hammarby fortsätta vinna måste man överge inläggen så länge motståndets försvar står packade i eget straffområde.
Mittfältet det viktigaste vi har
Spelarna på de centrala positionerna har hyllats med all rätt tidigare under säsongen. Något som inte kan överskattas i betydelse. Att se Besara/Bojanic spela fotboll är som balsam för själen, de håller sig så nära varandra och rör sig i en sällan i Allsvenskan skådad symbios. Den kreativiteten de besitter i sina fotbollshjärnor för att inte tala om högerfötter är av enorm betydelse för de spel Cifuentes vill spela. Svårt att hitta mer bolltrygga spelare. När de dessutom bjuder på mål som gårdagens är det svårt att hitta svagheter i deras offensiv…
Och har vi spelare som Jeppe, Loret och Demirol i den sittande defensiva rollen så behöver firma “dubbel B” inte koncentrera sig på annat än den offensiva tredjedelen.
Strong as fuck
Den danske reslige publikfavoriten gjorde igår sin sista match för Hammarby. Och det med besked. Han var en jätte som alltid i luftrummet och fick kröna det hela med en hållen nolla samt ett mål (ja, jag vet att Ludwigson tillskrivs det som borde varit Paulsens mål). Paulsen lämnar nu efter en andra sejour som inte blev som tänkt, och kommer nu ansluta till danska Odense BK. Saknaden av den mångsidige dansken kommer bli stor hos supportrarna och jag är säker på att han kommer att fortsätta vara “strong as fuck” även hemma i Danmark. Lycka till Björn!
Vad var dina intryck efter matchen?
