Paulsen = Johan Persson 2.0
Slitvargarna. Härförarna. Eller som Nanne Bergstrand uttryckte det: De informella ledarna. Så viktiga att ha i sitt lag. Så lätta att tycka om. Bjørn Paulsen är ohotad etta på min Bajenhjältepiedestal i dagens trupp. Samma piedestal som Johan Persson karvade in sitt namn på under sina säsonger i klubben.
”Where do you want to play? You´re strong as fuck. When you play as a centerhalf you play strong. When you play as a striker and when you play as a midfield. I mean, Where do you want to play?”
Cmores expertkommentator Alexander Axèns intervju med Bjørn Paulsen efter Bajens bortaseger mot IFK Gbg blev en klassiker i samma sekund som den sändes.
Innan Bajen fans chartrade tåg hunnit lämna perrongen i Liseberg sågs ett förslag på en ny tischa på Instagram. En bild på Paulsen med sin yviga man och vikingaskägg med armarna i kors på bröstet med texten ”You´re strong as fuck” under. Världsklass tamefan. Hade köpt den direkt.
I ruset av det sena segermålet och den ovanliga känslan att ens kära Hammarby leder Allsvenskan ler jag mig genom hela resan hem. Från öra till öra. Tänker på hur små marginalerna är i denna sport. Hur det snackats spelidé, system och sittande mittfältare på vägen dit. Nu på hemvägen pratas det om serieledning och Hamad till landslaget. Allt beroende av en tåpaj i 90:e minuten. Via stolpen under deras valpiga keeper och knappt en halvmeter över mållinjen. Tillräckligt. Det sena avgörandet till ditt lags fördel. Inget går upp mot det. Hela tåget är ett lyckovegas. Idrott.
Bjørn Paulsen kallas ”Maskinen” på tåget, ett passande namn. Killen gör en alldeles ypperlig match. Dels skallar han in en hörna och dels tar han ner en 60 meters luftpastej i samma rörelse som han fintar upp Tobbe Hysén på läktaren. Dessa två situationer är de som sticker ut och hamnar på TV-sporten. Resten är hjärta, slit, svettstänk och vunna nickdueller. OK, en och annan bredsida får han iväg också. Vad han än gör så är det inte med så mycket som ett sågspån mindre än 100% bakom.
Jämförelsen som Johan Perssons efterträdare i den rollen. Som härföraren, ledaren och den otämjbara känns mer självklar ju mer jag tänker på det.
Lustigt det där med spelare som fastnar i ens hjärta. I det Bajen som enligt traditionen ska klacka och tunnla sig till framgångar (nåja) är det ofta slitvargarna som sätter sig. Matte Werner, Max Von Schlebrugge och Klasse Johansson bara för att nämna några. Vinnarskallar. Trasiga benskydd och silvertejp. Gärna kryddat med spräckt ögonbryn vid TV-intervjun efter matchen också. I regn naturligtvis. Ja, ni fattar säkert. De som peggar upp för eleganterna. Krattar manegen. Röjer upp för kalaset.
Jag tyckte det var jobbigt och oroande när Johan Persson lämnade Bajen i somras. Att han med sin karaktär skulle lämna ett stort hål i det lagbygge man höll på med. Spelade man i hans lag vågade man inte annat än att springa sitt snabbaste hemåt om man sumpade bollen. Utan att han behövde säga något. Han gjorde större skillnad än han fått cred för när han kom till Nannes upplaga tycker jag. En spelare som kommer högt upp på listan av mina favoritspelare i Hammarby någonsin.
När jag sitter där på tåget hem från Götelaborg tänker jag på likheterna mellan de båda. Persson och Paulsen. På träningar man sett nere på Årsta. Hur Johan ofta körde extra efter passen. Kan tänka mig att dansken inte är blyg för det han heller. Om han känner att det finns mer att ge när passet är slut. Till sista droppen liksom.
När Nikola Djurdjic, också han en hårdför närkampsspelare, gjorde sitt första pass med laget höll jag andan några gånger då det höll på att bli 50/50 situationer mellan honom och Bjørn. Det kändes som någon av dem kunde dött om de smällt ihop. Några runt omkring också för den delen. Energi.
I Supportrarnas matchprograms BP-nummer är Paulsen omgångens spelarintervju..Där berättar han bland annat om hur han fått tillbaka lusten till fotbollen i Hammarby och hur han reagerade när landsmannen Jakob Michelsen fick kicken som huvudtränare i vintras. Bra skit det där. Mycket läsvärt!
Kom igen nu, Bajen!
