Platt fall på Hisingen
Bajen kom aldrig närmre poäng emot Häcken i den Allsvenska omstarten än under de första 30 matchminutrarna - när de faktiskt var det bättre laget.
Dagens Allsvenska omstart skulle komma att karaktäriseras som ett platt fall. Nog för att Häcken inte har varit en matchning att se med favör på, på sistone, men dagens tripp till Hisingen var - nedslående, för att vara helt ärlig. De första trettio var bra. Mer än bra, faktiskt. Man tog kontroll över en match som inte med några mått mätta, och speciellt inte med Bajenmått mätta, med tanke på motståndarhistoren på senaste - är en lätt en. Häcken har snabba på och av boll, Micke Stahre har några riktiga, och säkert några proverbiala ess i rockärmen, att ta av. Paulinho, Egbuchalam, Abubakari var alla substantiellt bidragande till hur spelet flöt på för Häcken i andra halvlek. Samma med Farnerud, som inledningsvis var både blek, gränsande till osynlig, och intryckslös, arbetade sig sedan in med vision och passningsfot.
Bajen hade boll och styrde spelet inledningsvis. Den lätt slöa och letargiska första halvlek man under JM emellanåt visat upp visade sig iallafall inte här, där man avancerade i banan aggressivt och använde sig väl av trion i Kennedy, Jiloan och Arnór, som ifrån höger och inåt centralt fungerade mycket bra sinsemellan. Jiloan hade ett svagt skott i armarna på Peter Abrahamsson, och ett snävt utanför. Kennedy testade skott utanför. Arnór hade en släng på volley. Vad än man hållit på med resultatsmässigt under uppehållet tedde sig iallafall bortblåst.
Men: en fotbollsmatch spelas i 90 minuter, och vinner inte tyskarna så är det ju såklart någon annan som gör det.
Häcken hade ingenting förrän man kunde börja kapitalisera på gästernas misstag, sådär en halvtimme in i matchen. Och det var i samma veva som man började göra bort sig, som man också gick bort sig. Det började med en slarvig hemåtpass, utvecklade sig sedan till för enkla bolltapp, usel markering, och till slut, i fyrtioandra minuten, udda beslutstagande. Ömmi hade mindre med Farneruds 1-0-mål än vad jag tyckt mig höra, med tanke på att det är Arnór som slår passen som når Egbuchulam, snarare än sin intended recipient, Degerlund.
Andra halvlek är - inte genomgående dålig. Den är snarare en långsam spiral ned i medelmåttigt fotbollsspelande som ökar ju närmre klockan drar sig emot full tid. Något som inte är så dåligt ifrån Bajens sida är straffsituationen, som, om man nu ska få kommentera domarinsatsen, är usel, med tanke på erfarenheten och - kan man tycka - ögat som Jonas Eriksson torde ha med sig. Degerlund gör inget ovanligt i situationen. Paulinho lägger sig längs med mattan redan innan kontakt kommer. Men där är det. 2-0. Det är en fin straff, om inte annat. Rätt otagbar.
Härifrån kommer man inte upp. Häcken får stundtals till sitt eget spel, men det är också ett Häcken som genomsyrats av litet tveksamhet, och kanske framförallt litet ombyggnad, under våren. I glimtar ser man det ursinnigt snabba och klocka en-två-passningsspelet som trianglar in Bajen tills laget knappt vet vart de ska titta på.
Det är en hård, men nödvändig, läxa att lära sig, när man kommer hit: trots att det finns lag som består i, for all intents and purposes, en stabil stomme och ett arkaiskt, långa bollar på bengt-spel, borde man fråga sig själv hur man vill att det ska se ut. Nu är jag medveten om att JM bara är ett fåtal månader in i sitt lagbygge, som med största sannolikhet inte kommer ha något gemensamt med hur laget ser ut idag, med undantag för kanske ett fåtal spelare - men, om man isåfall får tänka historiskt: var det detta vi skulle nöjt oss med? När Arnór slår en klumpig hemåtpass (igen) till (ingen) den ihoppusslade backlinjen, som Abubakari direkt hugger på. När Egbuchalam springer bokstavliga cirklar runt 80% av startelvan. Det är ingen direkt kritik, det är faktum. Vi kan debattera pros and cons med hur fotbollen utvecklar sig taktiskt idag, men när det ser ut såhär - då vill man inte bli lämnad i mellanskicktet som inte hänger med i utvecklingen.
Michelsen tar, i slutet på dagen, på sig förlusten. Som en coach så gör, såvida han inte är José Mourinho. Nej, det var ju ingen taktisk brillians vi fick se på Hisingen. Men det var ingen brillians ifrån någon. En solid comeback för Jiloan, en Kennedy som hjälpte mer än han stjälpte idag, Ömmi som var avsevärt mycket bättre än folk vill säga idag. Degerlund är inte att skuldbeläggas för straffen, tycker jag inte. Junior hade en takeaway i 90+ som bara adderar till hans växande repertoar av fina räddningar och ännu finare brytningar. Han visar sig redan en bra jävla värvning. Plus i kanten där, scoutingen. Rômulo kämpade, och slet, och slet litet till, som han gör. Det gav bara ingen utdelning. Dagens MVP: du som kastade in din högersko till Abrahamsson. Med tanke på prestationerna så var det utan tvekan en kontestant till matchens lirare.
Men, så, generellt, ingen katastrofmatch individuellt. Idag var det kollektivet som inte fungerade. Överhuvudtaget. Summan av lagets individuella prestationer gick åt helvete. Men okej. Shit happens. Det var tråkigt att inte lämna med tre pinnar, men det var trevligt att lämna denna baksidas fotbollsstadium. På lördag väntar Örebro, och en bättre match att göra.
