Projektet Hammarby Fotboll - Nya tider, del 7
Det är spännande tider för Hammarby fotboll och för oss supportrar. Kan Hammarby resa sig som fågel Fenix ur den aska som en sjundeplats i allsvenskan innebär, och hur kommer en sådan resa då att se ut? Vi på Svenska Fans har valt att använda detta projekt för att följa denna resa från ett helikopterperspektiv, där allt som hänt sammanfattas månadsvis. Huvudsakligt fokus kommer att ligga på herrlaget och följa hur den nystart som Hammarby nu gör faller ut ur ett längre perspektiv.
Organisation och klubb – Vad har hänt under den senaste månaden?
Då det allsvenska transferfönstret inte stängdes förrän i måndags, 26/8, vid midnatt, så var det fortfarande fritt fram för andra lag att lägga bud på våra spelare, och för Hammarby att införskaffa ersättare.
Trots ”Micke” Hjelmbergs övertygande uttalande tidigare i somras att vi inte skulle sälja några fler spelare så blev det ändå så när Deniz Gul såldes till Porto. Vår gissning är att kombinationen av typ av klubb, transfersumman och det faktum att spelaren själv ville dit gjorde att det inte gick att stå emot.
Vi tycker dock att det är lite synd då vi gärna hade sett Deniz i en Hammarbytröja även 2025, då vi, som de flesta, ser att Deniz är en komplett spelare som bara behöver rutin för att målskyttet skall explodera. Det hade vi gärna sett i ”Bajen”.
Vi har också fått säga hej då till både Anton Kralj (Sundsvall) och, förmodligen, Alper Demirol (Skövde). Både lånas formellt ut till sina respektive klubbar resten av säsongen, men det är svårt att tro att någon av dem kommer att återvända till Hammarby då deras kontrakt går ut efter säsongen.
Hammarby fortsätter också på den inslagna vägen, att låna ut spelare för att minska truppen, och lånar därmed också ut Sebastian Selin (Åsane) och Marcus Rafferty (Ålesund). Många utlånade spelare blir det, som uppfinnaren i Lorry skulle ha sagt.
Mycket ut, men vi har även värvat en ersättare till Deniz Gul, i form av den danske 20:åringen Sebastian Clemmensen från den danska klubben B.93. Sebastian är, enligt egen utsago, en snabb och irrationell spelare som kan spela på samtliga offensiva positioner. Noterbart är också att han är vänsterfotad.
Efter mycket om och men har nu även Montader Madjed skrivit på ett nytt kontrakt, på 4,5 år, och det känns bra då Mahjed precis fyllt 19 år och därmed fortfarande har väldigt mycket utveckling i sig.
Slutligen så fyller allsvenskan 100 år i år och detta firades genom att samtliga lag tog fram en matchdress från ”svunna tider”. Hammarby tog detta på allvar och tog fram en dress som vi alla runt Hammarby kan vara nöjda med. Ren klass otroligt stiligt blir vårt omdöme och den första batchen såldes slut på cirka 30 minuter. Vi vill också lägga till att även vår nya målvakt Warner Hahn tog det ytterligare en nivå och var enormt stilig, och tidsenlig, med vit tröja och gubbkeps.
Vi vill ge ett riktigt ”bra jobbat” till alla i Hammarby som varit med och jobbat med detta projekt. Mer sådant vill vi se.
Status spelartruppen – Förändringar och nuläge
Som de flesta av oss vet så har ”Micke” Hjelmberg klart och tydligt gjort klart för oss att truppen varit lite för stor och kostsam. Det är lika tydligt att Hammarby har agerat på detta, även om det inte har blivit så många rena försäljningar. Istället har man, som vi också varit inne på lånat ut ett flertal spelare, där vi sedan får se vilka som kommer att komma tillbaks och spela i Hammarbytröjan igen.
Vi var tidigare inne på att vi knappast får se Alper Demirol eller Anton Kralj igen, och om vi får spekulera lite så tror vi också att vi har sett det sista av Saidou Allioum och kanske även Sebastian Selin samt Amadou Sabo.
Däremot tror vi att det är mer troligt att vi får säga ”välkommen tillbaks” till Kingsley Gymafi, Viktor Djukanovic och Marcus Rafferty. Av dessa tre är det Rafferty som gjort störst avtryck just nu i sina nya klubbar, men saker kan förstås ändras fort.
Om man undantar de utlånade spelarna och ser på hur många spelare som finns tillgängliga under hösten så är det en betydligt mindre trupp än tidigare, med två mål målvakter och 21 utespelare, allt enligt de spelare som presenteras på Hammarbys hemsida, vilket känns ganska rimligt för en allsvensk trupp, där det också finns möjlighet att plocka upp förstärkning från sitt talanglag, HTFF i Hammarbys fall.
Sportsligt – Vad har hänt den senaste månaden?
Det har spelats fyra allsvenska matcher, och en cupmatch sedan del 6 av denna artikelserie. Först ut var den vanligtvis mycket svåra bortamatchen mot Kalmar. Tack vare Kalmars dåliga form och en bra prestation av Hammarby så blev den matchen inte så svår som många av oss supportrar trodde på förhand. Istället blev det en ganska lätt seger för bortalaget med 4-1 efter mål av Tekie, Pinas, Erabi och Gul.
Match nummer två på programmet var Brommapojkarna på hemmaplan på ”Nya Söderstadion”. Efter den kassaskåpssäkra vinsten, med 2-0, mot BP på bortaplan så trodde nog de flesta av oss att det skulle bli en ganska lätt seger.
Det visade sig vara helt fel, även om det såg bra ut under första halvlek, där vi bland annat fick se två väldigt snygga mål av Shaquille Pinas och Bazoumana Touré. Krydda detta med ytterligare ett mål av nämnde Touré och ett snöpligt självmål av Victor Eriksson och Hammarby kunde gå till halvtidsvila med 3–1
Den andra halvleken blir dock en stor besvikelse för oss hemmafans. Det känns helt enkelt som att spelarna tror att det skall gå av sig självt, vilket det sällan gör i allsvenskan, eller någon annanstans för den delen. Helt plötsligt vann BP nästan alla närkamper och vanligtvis stabila spelare som Warner Hahn och Ibrahim Breeze Fofana, med flera, stod helt plötsligt för rena juniorprestationerna. BP, och framförallt Nikola Vasic, tackade och tog emot och hastigt, och mindre lustigt, så hade BP både reducerat och kvitterat. Båda gångerna genom en stekhet Vasic. Resultatet stod sig sedan matchen ut, vilket förstås var en stor besvikelse för Europajagande Hammarby.
Det bästa botemedlet efter en dålig prestation är nästan alltid att det kommer en ny match, där laget kan revanschera sig. Värnamo på bortaplan stod på programmet, vilket inte kändes speciellt bra i magen med tanke på att Värnamo varit något av ett ”Boogie team” för Hammarby sedan deras återkomst till allsvenskan.
Dock gör Hammarby, precis som i bortamatchen mot Kalmar, en mycket bra prestation och vinner även denna match med tre mål, denna gång 3-0. Jusef Erabi sätter tonen direkt efter två minuter då han nickar in ett suveränt inlägg av Bazoumana Touré till 1-0. Toure och Oscar Johansson Schellas blir övriga målskyttar och ”bajenland” kan andas morgonluft igen.
Veckan efter är det så dags för hemmamatch igen, denna gång mot GAIS, ett hårt jobbande lag som alltid spelar på, och ganska ofta över, gränsen av vad som är tillåtet. Det blev inte en lika brutal match som i matchen på Gamla Ullevi tidigare i somras, men det lades heller inga fingrar emellan från de för dagen kalmarklädda göteborgarna. Matchen slutade på samma sätt som på bortaplan, 0-0, men det saknades inte chanser att göra mål. GAIS hade nog, i ärlighetens namn, de vassaste och Hammarby blev blåsta på en straff när Touré gjordes ned i straffområdet. Dock får man låta udda vara jämnt, med tanke på att GAIS också blåstes på en sen straff i matchen på Gamla Ullevi.
Det blev fyra gula kort för GAIS och de är nu uppe i hårresande 56 stycken på 21 matcher efter att ha dragit på sig två ytterligare mot Kalmar. Vi är dock inte bittra mot GAIS, och förstår att de behöver spela så för att vinna fotbollsmatcher. Istället vänder vi oss mot domarna som är alldeles för svaga och som friar istället för att visa det röda kortet när en GAIS-spelare verkligen förtjänar det. Det är orsaken till att de kan fortsätta att spela brutalt.
Hammarby har även hunnit med att spela en kvalmatch i Svenska Cupen mot Stocksund och det blev en klar seger med 6-1 och Hammarby är nu klara för gruppspel, ett gruppspel som startar i Februari 2025. Noterbart från matchen var att Montader Madjed gjorde hattrick och att vår nästa stjärna Divine Roosevelt Teah fick göra sin första start i en tävlingsmatch.
Jakten på Europaplats
När vi gick in i denna period så hade Hammarby snittet 1,75. Med de fyra matcher som har spelats har snittet höjts till 1,8, vilket fortfarande är en liten bit från målet på 1,9. Glädjande är att Hammarby äntligen har fått ordning på bortaspelet, medan det är ganska typiskt ”Bajen” att vi inte lyckas vinna matcherna på hemmaplan då istället.
Dock så är det hela tio matcher sedan laget förlorade nu och det får ses som mer än godkänt.
Matcher spelade: 20
Poäng: 36
Nuvarande snittpoäng: 1,8
Snittpoäng som krävs för att nå målet: 1,9
Hammarby innehar ju också, i nuläget, den tredjeplats som vi jagar under denna rubrik, men snart kommer motståndet att bli betydligt tuffare och då gäller det att hänga i.
Snittet för övriga topplag är: Malmö 2,25, Djurgården 2.0 samt Mjällby 1.65. Noterbart är också att Elfsborg och AIK kommer som raketer underifrån och att Mjällby, GAIS och Häcken fortfarande är med i racet om Europaplatser.
Truppstrategi – Nuläge och en analys vad som borde vara nästa steg
I förra avsnittet av denna serie, som du kan hitta här Del 6, så gjorde vi en utförlig analys av den nya truppstrategin, i form av hur väl dagens trupp stämmer överens med denna och vad som behöver göras för att Hammarby skall ta nästa steg för att utmana om den ädlaste medaljen varje säsong. Vi kom då fram till att både afrikaspåret och den egna talangutvecklingen, via HTFF, fungerar mycket väl, men att vi, i nuläget, har lite för svaga ”nyckelspelare” för att utmana på allvar. Slutsatsen var att vi ville se en värvning av en riktig karaktärspelare som har kapacitet nog att ta Hammarby till nästa nivå, som Kennedy, Hamad och Djurdjic alla gjorde när de värvades.
Nu blev det inte så att vi värvade någon sådan spelare i detta fönster, vilket förstås är lite av en chansning när många andra lag i allsvenskan stärker sina trupper, i alla fall om Hammarby vill behålla den tredjeplats som man har för tillfället, eller till och med sikta mot ädlare valörer på medaljen.
Å andra sidan så kommer värvningar av just ”nyckelspelare” vara väldigt viktiga för Hammarbys framtida kapacitet och därför förstår vi också att det kanske är bättre att vänta tills vinterfönstret för att hitta just den spelaren eller spelare som kommer att göra stor skillnad i flera år framåt.
Vi är övertygade om att Hammarby redan har upprättat en lista över spelare som har den kapaciteten, och egenskaper, som krävs och att man kommer att slå till när någon av dessa spelare blir tillgängliga. Det är som det nästan alltid i livet ibland värt att vänta på något riktigt bra istället för att ta något som är knappt mer än godkänt. Vem vet, kanske vi återigen får se Darijan Bojanic och Gustav Ludwigson i Hammarbytröjan igen, för då kan vi snacka om nyckelspelare som alltid levererar.
Om inte så är vi helt trygga med att Adrian Von Hejne och ”Micke” Hjelmberg kommer att hitta de där spelarna som gör skillnad inom en inte alltför lång framtid. Ett normalt intervall skulle, nu i början av strategin, kunna vara en ”nyckelspelare” per fönster, för glöm inte att dessa spelare måste få kosta en hel del och ha de högsta lönerna i truppen. Allt för att få behålla dem en längre tid så att de kan garantera en högre och högre lägstanivå när det gäller Hammarbys prestationer och framgångar, både på kort och lång sikt.
En sak är säker och det är att om klubben fortsätter på den inslagna vägen när det gäller unga talanger och lyckas hitta 2-3 riktiga ”nyckelspelare, att lägga till de befintliga, så kommer Hammarby att bli svårstoppade. Då kommer inte ens Malmö FF att gå säkra längre och ”Bajen” kommer att vara ett ständigt lag ute i Europa, säsong efter säsong.
Den närmaste framtiden
Det kommer att spelas fem matcher under september månad, fördelat på tre borta- och två hemmamatcher.
1/9 Göteborg – Hammarby
16/9 Hammarby – Norrköping
21/9 Elfsborg – Hammarby
26/9 Hammarby – Häcken
29/9 AIK – Hammarby
Det är nu endast tio matcher kvar och det är nu det skall avgöras om Hammarby kan hålla fast vid sin tredjeplats, eller till och med gå om Djurgården och bli tvåa. Vi kan nog alla enas om att det blir allt svårare matcher ju längre månaden går. Därför är det viktigt att Hammarby lyckas ta minst fyra poäng mot Göteborg och Norrköping i de närmaste två matcherna. Gör man det så har laget klar fördel mot de andra när det gäller kampen om tredjeplatsen när sexpoängsmatcherna börjar ramla in.
En realistisk poängskörd i dessa matcher, borde, rent historiskt vara ganska låg, då Hammarby, oavsett årgång, brukar ha väldigt svårt på bortaplan mot både Elfsborg och AIK, samtidigt som man sällan vinner mot Häcken på hemmaplan. Detta känns dock inte som en normal säsong och kan Hammarby bara hålla startelvan skadefri och i form så är man inte chanslösa mot något motstånd.
Stabiliteten är där, bortaspelet likaså. Nu gäller det att få igång hemmaspelet på slutet så att poäng börjar ramla in där också. I sådant fall kan detta bli en riktigt rolig höst att både vara med om och att komma ihåg. Det är en sak som är klar.