Falkenberg - Hammarby0 - 2
Promenadseger mot FFF
Bajen promenerade ikväll - på gott och ont - hem seger med 2-0 emot sistplacerade FFF borta på Falkenbergs IP, som inte ser ut att lukta mindre Superettan i denna upplaga än när det först sades.
Får man verkligen säga att man är irriterad, på en promenadvinst? En vinst man komfortabelt rullade hem med 2-0 som slutsiffra? Egentligen inte, va? Med tanke på hur man tappade Häcken i förra matchen så torde det vara rimligt att man nöjer sig med 2-0 emot Falkenberg. För att bevisa att man kan. För att plocka plus i självförtroendekanten emot vad som komma skall - slutspurten.
Men det här laget har visat att de kan spela tight och smart, fin, defensiv fotboll och ta vara på både passnings- och positionsspel sedan den där defensiva reformen. Så litet då, kan man få klaga, över att dagens match inte gick i samma ven som tidigare.
Första halvlek präglades av en lackluster fight på mitten som mest gick på snedden. Bokstavligen, menar jag då. Det tog ett fåtal minuter innan matchens första inkast skulle kastas. Det dröjde än mindre innan det andra kastades. Och det tredje. Och så höll det sedan på. Jag tror inte riktigt på gräsursäkten, även om det säkerligen kan ha spelat in en del. En plastmatta är inte en gräsmatta är inte det naturliga underlaget. Vid bollmottag tar det en extra sekund att brösta ned och plocka; det går inte så fort, och så kantigt snabbt, som på plasten. Men det är inte riktigt nog med ursäkt till att det såg trögt ut. Att man kom - snett. En två, tre, passar hann rinna igenom innan hemmaspelare, eller motståndare, stötte ut bollen över sidlinjen. Innan man fastnade på FFF-spelare (Vall var ständigt framme och bröt för hemmalaget, och hade noterbart en fot i duell med Aidoo i stora delar av matchen). Innan man sjabblade bort en möjlighet till omställning (de gånger Mats Solheim ensam fick kasta ett inkast för att man stött boll på motståndare torde uppgått mot 10, eller mer). Erik Israelsson är pigg, Imad Khalili är pigg, Pa Dibbas steg är långt. Kennedy skär och väver. Men segt. Som att trampa vatten. Trä sig fram igenom snårig terräng.
Målet är en skjuts i energi som behövs. Birkirs lågt seglande inlägg hamnar i den - positiva - ytan. Där Erik Israelsson, med målnos tillbaka, kan sätta fram foten och förlänga bollbanan förbi Lundin. 1-0. Det är en injektion. Plötsligt väver Kennedy förbi en, två, snurrar runt sin mötande FFF-back och irriterar Rodevåg i mitten. Och i någon slags iver som inte är så bekommande detta lag så tappar man litet kommunikationen med backarna. Här tillåts Falkenberg möjligen sin enda chans att ställa om och ta bollen ned till Ömmi. Det blir hörna, och i 28e kommer bollen högt på hörna, blir en flipperkula i straffområdet, och får panikrensas ut till Falkenbergspelare som skjuter på egen man. Bollkurs ändras. Stöts upp och över mål. Vi drar en suck av lättnad. Missförstå mig inte - det blev ingen riktig tempoökning. Det bara hände något.
Men så skulle vi inte ha det. 1-1 där hade, trots allt, inneburit tråkiga rubriker. Man bestämmer sig för att plocka ned tempot igen i och med Rodevågs rödklingande dobbar upp-tackling på Mats Solheim i 32a. Det händer inte fortsättningsvis så mycket. FFF har en chans till efter denna. Lundins backlinje är inte FFF-målvaktens bästa vänner idag. För att liva upp stämningen tåar man linjen till rent ut sagt farliga hemåtpassar, och målvakten får komma ut och panikreparera misstagen både en och två gånger.
Andra halvlek är om möjligt ännu mer frustrerande att titta på, med cirka ett undantag. Som precis nämnt har uppställningen bakåt för Falkenberg inte gjort det lätt för sin keeper. En felplacerad rensning av en FFF-back träffar egen mittfältare i axelparti, och kan studsa (tungt, på naturunderlaget) tillbaka till Dibba, som med klippt steg gör bort sin back och sin målvakt, och kan placera in bollen i bortre i minut 55. Mycket fint sätt att ta sin AS-måloskuld på för sitt nya lag, får man ändå säga.
Det händer mer. Det blir litet buffligt mellan DBW och Carvalho i ett flertal situationer - som resulterar i att FFF-spelare får ett gult, bland annat. Jag kan även tycka att AiBoo borde trademarka sina high fives. FFFs supportrar citerades, enligt matchprogrammet ifrån mötet i våras, säga att "Det stinker Superettan om oss". Och det var inte riktigt någon som kunde säga annat idag. Sista tio fanns det varken ansats ifrån Falkenberg att göra något, eller ifrån Bajens sida att försöka initiera något. Ingen försökte döda anfall. Torsten kunde en hel minut innan Erik tog ett gult efter att ha tryckt till en FFF-spelare relativt nära straffområdet ha dödat hela sekvensen. Även Batan kunde ha satt in en fot i bollbanan, eller motat spelare av bollen, för att indirekt ha förhindrat situationen. Nu kommer inte Sankt Erik, dubbad, följa med till Helsingborg på fredag, och det är ju en otrevlig outcome för skytteligans tredjeplacerade spelare. Med tanke på att det var onödigt gjort.
Nåja. Det blev ju 3 poäng, ellerhur? Ett tempofattigt tretal ingått efter 90+3 av missplacerade passar och två mål som bara visar på att man har mer kvalité än ett lag som återigen kommer att husera nere i Superettan efter vintern. Man har ju varit mer exalterad i sina dagar.
