Reflektioner efter krossen i Värnamo
Kännetecknade för ett bra lag är att man snabbt kan återhämta sig efter en mindre bra insats. Detta var precis vad Hammarby gjorde när man vann med 3-0 på Finnvedsvallen i lördags, och det direkt efter det snöpliga poängtappet mot Brommapojkarna på ”Nya Söderstadion” omgången innan. Här kommer lite reflektioner efter matchen mot Värnamo.
Lokomotiv Hammarby
Det är tydligt att Kim Hellberg och David Sellini har fått ordentlig fart på Hammarby och det är inte bara poängen som fortsätter att ramla in utan spelet ser också ut bättre och bättre ut. Fem raka utan förlust, varav fyra segrar, gör Hammarby även fortsättningsvis till det lag som har starkast form i allsvenskan för närvarande.
Mest imponerad är jag över den utveckling som många av de unga spelarna har haft på slutet. En spelare som Markus Karlsson har bara på några veckor gått från att vara ny på mittfältet till att nu se ut som att han inte har spelat någonstans annanstans tidigare. Lägg där till de oerhört stabila Hampus Skoglund och Fredrik Hammar samt vår spets med Bazoumana Toure, Jusef Erabi och Deniz Gul, där samtliga har tagit stora steg i sin utveckling.
Det är dock inte bara de unga spelarna som har ”steppat upp”, nyckelspelare som Tesfaldet Tekie, Shaquille Pinas, Pavle Vagic och Oscar Johansson Schellas blir allt bättre och kan nu stå för det stöd som de unga spelarna behöver. Nahir Besara är inte längre ensam om detta.
Detronisering av ”Boogie-Teams”
Alla lag har matcher mot specifika motståndare som man i princip aldrig vinner. Det spelar ingen roll vilken årgång eller vilka spelare som finns tillgängliga, det brukar nästan alltid sluta med att man inte får med sig några poäng. Hammarby har denna säsong vunnit tre matcher som vanligtvis brukar sluta med förlust, eller på sin höjd oavgjort någon gång.
I och med segern mot Värnamo har vi, i tur och ordning, jagat bort våra spöken på Parken i Norrköping, på Guldfågeln Arena i Kalmar och nu på Finnvedsvallen i Värnamo.
Jag har alltid ansett att Hammarbys usla bortaspel, och oförmåga att vinna mot så kallade kölag i allsvenskan, har varit en av de mest kraftfulla orsakerna till att Hammarby inte har vunnit ett SM-guld sedan 2001. Nu ser det, äntligen, ut som att vi har fått bukt på detta. Nu återstår bara att vinna på bortaplan mot våra konkurrenter i toppen så kan Hammarby vara med och slåss om det onämnbara.
Noterbart är också att Värnamo, under ledning av Kim och David, lyckades ta lika många poäng på borta- och hemmaplan under de två säsongerna som de var ansvariga där. I nuläget har 19 av Hammarbys totala 35 poäng samlats in på hemmaplan och 16 på bortaplan, vilket visar hur stabilt dagens Hammarby är, oavsett plats och underlag.
Detta är förstås oerhört glädjande för alla oss ”bajensupportrar”, som åker land och rike runt för att stötta laget i våra hjärtan, att vi numera faktiskt också kan känna glädje även på hemmaresan, med nya poäng i bagaget.
Besaras poängavlastare
Nahir Besara har sedan sin återkomst till Hammarby haft sin fot med i nästan samtliga Hammarbys mål, något förstås både är bra och dåligt. Bra på så sätt att han nästan ensam har stått för både poänggivande assist och mål, men samtidigt mindre bra då det aldrig är optimalt att behöva förlita sig på en specifik spelare för att kunna göra mål. Det måste också ha varit en stor press för Nahir att veta att han måste leverera assist och mål om Hammarby skall vinna fotbollsmatcher.
Besara kommer, givetvis, att fortsätta att leverera poäng (14 poäng på 18 matcher i nuläget), men jag tycker att det är oerhört glädjande att vi nu har fått en ny poängspelare i laget, givetvis i form av den vindsnabbe Bazoumana Touré (Bazou). Många spelare har passerat revy under min tid som supporter av Hammarby och det är nog bara en spelare som har varit lika snabb som Touré och det är Charlie Davies.
Men där det tog tid för nämnde Davies att leverera poäng så har det lossnat på en gång för ”Bazou”, och det både när det gäller assist och mål. Det har nu blivit fem mål och två assist på 11 matcher från start och fler lär det bli om han får förbli skadefri.
Jag vill även nämna Jusef Erabi, som trots att han kommit tillbaks från en jobbig skada lyckats hitta målet fem gånger. Nu ryktas det att flera klubbar från engelska andraligan är ute efter Erabi. Det skall nog till summor runt 80-100 miljoner om Hammarbys skall släppa Jusef. Personligen hoppas jag att han stannar så att vi får se mer av hans härliga kämpaglöd och karisma innan han lämnar.
En engångsföreteelse
I matchen mot Brommapojkarna var det två spelare som gjorde en mindre bra match, efter att ha sett lysande ut i de matcher de har deltagit i tidigare. Jag pratar om Warner Hahn och Ibrahim Breeze Fofana, där Hahn nog stod för en av de sämsta målvaktsinsatser som jag sett i Hammarby på mycket länge. Inte heller Fofana rosade marknaden och får, indirekt, ses som högst inblandad i två av Brommapojkarnas mål, där han vid det ena förlorar en ”en-mot-en-duell” och vid det andra är helt ur position.
Här gäller dock samma sak som det jag nämnde om lag, starka spelare har även de svackor och skillnaden mellan dem och andra spelare är att de snabbt kommer ur dem och kan leverera fullt ut i nästa match. Det var precis vad Hahn och Fofana gjorde mot Värnamo, där dessa båda knappt satte en fot fel.
Jag gissar även att resten av laget, samt Kim och David, sa till dessa två spelare att glömma det som har hänt och se framåt i stället. Det som hänt är förstås omöjligt att förändra, men man kan lära sig av det och göra det bättre nästa gång, vilket båda dessa herrar visade med eftertryck mot Värnamo.
#FreeDivineRooseveltTeah
Nu när laget presterar och sakta jobbar sig uppåt i tabellen så borde allt vara frid och fröjd, men ändå känns det som att det är något som skaver. Jag tänker då på den minimala speltid som den enormt stora talangen Divine Teah har fått, och det trots att inhoppen har varit lysande plus att han levererar på de träningarna jag har sett.
Jag har full förståelse för att Kim och David vill skynda långsamt med Divine, men är det inte lite för långsamt? Det har framkommit att Divine varit missnöjd med sin speltid och att han sett loj ut på någon träning, men att man har pratat ut och gått vidare.
Så är det säkert också, men jag har ändå svårt att förstå hur det kan vara utvecklande att skicka in en ung afrikansk kille, som bara vill spela boll, på övertid med tre minuter kvar av matchen, och det i en match som man leder med 2–0 och dominerar totalt. Om man är orolig för defensiven så kan man faktiskt byta ut Nahir Besara och låta Divine spela på hans position i 20–25 minuter. Jag kan nästan garantera att han inte skulle göra bort sig, så bra är Divine.
Noterbart är att även detta korta inhopp var bra. Hade inte Oscar Johansson Schellas fått storhetsvansinne efter sitt mål och gått på eget avslut och istället tittat upp och passat Divine så är jag nästan säker på att vi även fått se 4–0.
