Sensommar, bollinnehav och ursäkter
Juli månad och industrisemestern är nu över och huvudstadens gator börjar sakta men säkert fyllas av stressade människor igen. Morgon och eftermiddags-tunnelbanan överfulla och terminsstart ligger runt hörnet för barnen. Vi har hunnit med ett EM-slutspel i England där Sverige tog sig till semifinal (där vi fick se oss slagna av värdnationen som sedermera gick och vann hela skiten). Vi tar med oss Hammarbys Jonna Anderssons insatser från turneringen tillbaka till hösten som nu nalkas i Bajenland.
4 augusti
För herrarna har den senaste tiden varit smått kaosartad. Efter rapporterna om Mohanad Jeahzes träningsvägran och försök till att göra sig omöjlig för att få till en flytt har saker nu svängt ordentligt. Tidigare i veckan gick klubben ut och kommunicerade att vänsterbacken är tillbaka i träning igen och har bett om ursäkt till ledare och lagkamrater. “Av alla lama ursäkter man sett så måste det här vara den lamaste” citerar jag Jocke från den Allsvenska podcasten Tuttosvenskan. Och nog för att han bett om ursäkt internt men han måste omge sig av ett gäng mindre begåvade människor som glömde ge honom tipset att det är supportrarna som ÄR klubben. När ursäkten till fansen kom två dagar senare, under torsdagseftermiddagen, var skadan redan gjord.
Supportrar är en i det stora hela extrem lättkränkt samling av människor. Man glömmer oftast att spelarna har detta som jobb och inte på grund av samma känslor för klubben som vi själva har. Sen finns det olika begåvad sett att byta arbetsgivare och detta var väl någon slags mall för hur man inte bör gå tillväga. Reaktionen från supportrarna delar sig. Vissa vill aldrig se honom i den grönvita dressen igen medan andra menar att han är en “legosoldat” som vare sig vi vill det eller ej ökar våra chanser till guld. Samtliga är eniga om att en spelare man vurmat för sen han anslöt är och förblir på den negativa delen utav känslospektrat framöver.
Likt en Mourinho-typ klär han ofta skott
Om vi bortser från Jeahze-gate så börjar en oro i mig växa kring Hammarbys tränare Martí Cifuentes. Sedan spanjoren kom till Hammarby har han hunnit med att spela en cupfinal, få en egen ramsa tillägnad sig själv och gjort Hammarby till det mest bollinnehavskåta lag Allsvenskan har skådat. Han är lätt att tycka om den gode Martí, med sin offensivt riktade fotboll och tydliga och raka svar i intervjuer och presskonferenser. Likt en Mourinho-typ klär han ofta skott för spelarnas mindre bra prestationer och kritiserar dem aldrig utåt.
Bra så. Men sedan motståndarlagen insett att bästa sätt att försvara sig mot Hammarby är att parkera i eget straffområde och inte är sena med att göra så har Bajen stött på stora problem. Vi har haft svårt att ta oss igenom och komma till lägen. Oftast har det behövts en briljant individuell aktion från någon för att bryta dödläget. Och till viss del så är det något man kan förvänta sig med de spelare som finns i vår trupp. Besara och Bojanic har högerfötter av rang båda två medan Gustav Ludwigson skaffat sig en teknik av hög klass senaste halvåret (vem såg det komma?).
Knappt rört en boll
Nu har vi också värvat in en erkänd målskytt av rang från norska ligan. Veton Berisha har knappt rört en boll i Hammarby och har redan en enorm press på sina axlar utifrån, mycket på grund av prislappen han kom med. Frågan som återstår är då om han är lösningen på våra problem, för problem har vi. Och det är inte en eller två gånger Martí suttit och sagt att “all the cred to the boys” och att de gör en bra match men att bollen bara inte ville in idag. Utan samma visa får man höra efter varje match Hammarby haft svårt att sätta bollen i nät. Och som sagt, att skydda sina spelare är en fin egenskap. Kritiken kan tas internt och konstruktivt istället för att spy galla medialt. Men frågan är vad Martís konkreta plan B är. För jag har svårt att föreställa mig att individuella prestationer är det man förlitar sig på när allt står och väger.
Jag skulle vilja se tydliga tendenser på att alla spelare vet vad de ska göra när man möter ett lågt stående försvar. Det är klart och tydligt att Cifuentes spelide går ut på att ha så mycket boll som möjligt. Men inte minst mot Värnamo såg vi att det inte spelar någon roll, det viktiga är vad du gör med bollen. Kan man under segment av matcher frångå plan B och ge över initiativet medvetet till motståndaren för att kunna utnyttja ytorna som uppstår, för att sedan återgå till att ta över bollinnehavet hade det varit ett bra sätt att variera. Nu är vi lättlästa och förutsägbara. Kan vara så att Berisha är precis den pusselbiten som fattas och då blir detta en ickefråga. Men just nu kvarstår frågetecken till Cifuentes (o)förmåga att tumma på det viktiga bollinnehavet.
Kanske är det tur att han är tränare och inte jag. Men förlorar vi mot en nykomling som Värnamo två matcher av två under samma säsong bör frågan ställas i varje fall. För det blir inget guld om vi förlorar mot lag som definitivt ska vara under oss i tabellen sett till ekonomi och sportsliga förutsättningar när tabellen summeras i mars.
På lördag 18.00 åker damerna till Linköping för att hämta hem tre poäng i jakten på toppskiktet. Herrarna tar på söndag mot Sundsvall för att studsa tillbaka och kanske motbevisa min frågeställning. Hoppas på det.
Ser du några problem med Martí Cifuentes taktiska direktiv i Hammarby eller är Veton Berisha helt enkelt bara pusselbiten som fattas?
