Hammarby - Elfsborg3 - 0
Sex reflektioner efter Elfsborg
Laboratoriet Hammarby
När start-11:an presenterades i god tid före avspark i måndags höjdes en del ögonbryn bland supportrar. Mittbacksgeneral Mads Fenger ställdes åt sidan till förmån för Pavle Vagic, tillbaka efter skada, och Oscar Johansson Shellhas flyttades återigen ner till defensivt mittfält. Därtill Abdelrahman Boudah på topp varefter hittills så viktige Fredrik Hammar bänkades till förmån för Tesfaldet Tekie. Det hanns alltså med att spekuleras ett tag – var detta genidrag av tränare Hellberg eller ren dårskap? – och tongångarna gick bitvis höga på diverse forum och chattar.
Ytterligare ett frågetecken var om Shaquille Pinas, som än så länge tycks få klockrent förtroende på sin vänsterbacksposition, skulle få åtminstone en halv revansch efter att på ett rent förödmjukande sätt ha blivit ivägsnurrad ända till Möllevångstorget nere i Malmö senast. Mer väntat då att Viktor Djukanovic fick förtroendet på topp från start i stället för Dennis Gul, som även han hade enorma problem på Eleda Stadion.
Kim Hellberg och David Selini har ända sedan försäsongsstarten laborerat friskt utifrån de förutsättningar och det spelarmaterial de har att arbeta med, och tvingades inför den här matchen dessutom ta sig ytterligare ett par funderare med tanke på nyförvärvet Frederik Winthers på flera sätt – inte minst personligen – olyckliga korsbandsskada, men frågan är om inte den ibland Professor Balthazar-liknande experimentlustan blir väl påtaglig. Vi är nog en del som skulle vilja se åtminstone ett grundfundament till start 11:a börja sätta sig vid det här laget.
Tränarkampen
När två så teoretiskt väl skolade och etablerade coacher som Kim Hellberg och Aberdeen-aktuelle Jimmy Thelin ställs mot varandra är det kittlande att börja resonera i termer som “hjärnornas kamp”. Begreppet är rätt larvigt och intetsägande – det finns väl ingen svensk elittränare som direkt brister i just teoriskapande – för vad det handlar om är til syvende og sidst kommunikation och spelare som faktiskt kan omsätta modeller i praktiken utan att för den skull tappa i individuellt fokus. Och här hade vi då dessa framgångsrika laboratörer med trupper som genomgått stora förändringar inför säsongen.
I fjol förlorade Thelin mot Marti Cifuentes på Nya Söderstadion och mot Kim på Finnvedsvallen, och det stod inledningsvis fullkomligt klart att han till varje pris ville undvika ytterligare ett nederlag. Han hade så att säga läst på läxan. Första halvlek var, vad som än påståtts efteråt, en veritabel överkörning från Elfsborgs sida där bara oskärpa alternativt oskicklighet, och stundtals ett riktigt kapabelt försvarsspel i egen box från Hammarbys sida, som nekade bortaföljet både ett och två mål. Tekie var minst sagt blek, OJS var i stort sett helt borta från spelet och anfallstrion Boudah, Jusef Erabi och Djukanovic fick knappt låna bollen. Klar fördel Thelin i halvtid, alltså.
Sista 45 plus tillägg bjöd glädjande nog på en rejäl grönvit uppryckning, dock utan några direkta rockader förrän efter dryga timmen då Fredrik Hammar – vilken energi! – äntligen ersatte ånyo olyckligt osynlige Boudah och en del smärre justeringar gjordes i speluppbyggnadsfaserna för att komma bakom Elfsborgs försvarslinjer. Tre mål inom loppet av en lyckosam kvart, matchen var naturligtvis i hamn och Kim kunde knyta näven mot hemmaklacken. Det skall dock, med allvar, påpekas att vi skall vara försiktiga med superlativen. Mer om detta nedan.
Samtliga mål gjorda av offensiva spelare
Att Nahir Besara förmodligen är Allsvenskans mest värdefulla spelare för sitt lag är ingen hemlighet och det vittnar om stor kvalitet att han ideligen levererar på så hög nivå, framför allt när han kommer rättvänd och får någon extra sekund på sig. Men, ensam är sällan stark och det kan inte nog betonas hur otroligt viktigt det är för Hammarby som lagbygge att våra spetsanfallare kommer igång. Mot Malmö var Dennis Gul misslyckad och hittills har varken Boudah eller Montader Madjed övertygat nämnvärt, men det är väl knappast heller denna trio som vi sätter våra största förhoppningar till.
Mot Elfsborg var Viktor Djukanovic rent briljant i andra halvlek. Starka individuella prestationer och ett klockrent samarbete med Besara fick krönas med både assist och ett vackert mål, vilket torde skapa inte enbart en rejäl boost för det egna självförtroendet utan också myror i huvudet på kommande motståndare. Men också att de utländska scouternas intresse knappast svalnar. Till den här matchen ryktas Club Brugge ha sänt representanter och den klubben skall dessutom vara beredda att betala 15-20 miljoner euro, ett bud som knappast lär ratas. Stor risk att vi tappar denne guldklimp redan till sommarfönstret, så vi gör bäst i att utnyttja hans kvaliteter och glädjas så länge det bara är möjligt.
Jusef Erabi går från klarhet till klarhet efter sin svåra skada och även om han inte är riktigt där än och hans mål i går var resultatet av en skrattretande bjudning skall det inte underskattas att han fick sätta dit den. Han är på den plats där han skall vara och agerade sedvanligt starkt även i andra situationer när vi väl fick igång det minst sagt hackande maskineriet. Det bådar gott.
Hampus Skoglund
Sett till ringa ålder, bristande rutin på den här nivån och att detta var hans blott tredje allsvenska match finner jag bara ett ord: Imponerande. Hampus Skoglund besitter redan såhär kort in i sin fotbollskarriär ett mod och en trygghet som knäpper flera seriekonkurrenter på högerbackspositionen på fingrarna, och med sin snabbhet och blick bidrar han starkt till ytterligare dimensioner i Kim Hellbergs modell. Som redaktionskollega Bittner poängterade i spelarbetygen innebär detta att vi kan hota bakifrån på båda kanter och inte bli statiskt vänstertunga, vilket måste vara angenämt för hela laget.
Hampus spelar sin barndomsdröm för laget i sitt hjärta just nu och vi har alltså i våra händer något så värdefullt, och sällsynt, som en talang med kraft, uthållighet och bra teknik som lyckats ta nästa steg betydligt mycket snabbare än förväntat, och det skall vi vara både tacksamma över och varsamma med.
Han får här samtidigt representera en om inte klockren så åtminstone lovande match av hela backlinjen. Trots att Winther är borta hela säsongen ser den riktigt stabil ut med tanke på att vi har både Fenger och Markus Karlsson att tillgå och Marc Llinares är på väg tillbaka efter skada (den senare gjorde sin första start på ett bra tag i den reservbetonade träningsmatchen mot Sirius i går tisdag och gjorde det riktigt bra). Och, ja, Shaq fick sin halva revansch.
Publiksiffran
Att Hammarby med folkfest, pompa, ståt och skönhet fyller Nya Söderstadion på de årliga allsvenska hemmapremiärerna är vi så bortskämda med att vi tar dem för givna. Att Hammarby i sin andra hemmamatch för säsongen inte ens når 22 000 är inte bara obegripligt, sorgligt och oroväckande utan direkt undermåligt. De som faktiskt är på plats gör sitt sedvanliga legendariska arbete för lag och färger, men resten?
Det är ärligt talat svårt att begripa varför vi inte säljer slut, och att folk – säsongare eller inte – med biljett inte ens behagar komma är skrattretande. Jag kan möjligen ta att ett tusental får förhinder av olika skäl, men det här liknar den baisse jag uppmärksammade redan i höstas och som fortsatte i Svenska Cupens gruppspel tidigare i år, att vi faktiskt håller på att tappa den mark vi ägt sedan återkomsten till Allsvenskan. Lag som Malmö FF och, trots uteblivna sportsliga framgångar, IFK Göteborg fyller sina hemmaarenor i match efter match och skulle förmodligen så göra även med större kapacitet. Samtidigt dalar våra siffror och det är allt annat än godkänt.
Att njuta
Sett i dess helhet var tillställningen mot Elfsborg verkligen inget att slå på stora trumman över, vilket riskerar att skymmas av att det till slut blev en siffermässigt solklar viktoria. Stundtals – framför allt i den katastrofala första halvleken men faktiskt också lite för ofta i andra – var spelet undermåligt och hafsigt med ideliga felpass, missriktade uppspel rakt in i eget slott, farligt tappade bollar i omställningslägen och återigen till synes denna bristande kommunikation som vi vant oss vid hittills under säsongen. Frågetecknen är alltjämt många och Kim Hellbergs spelmodell långt från helt implementerad.
MEN: Vinst, tre verkligt nödvändiga poäng för ökat självförtroende, kontakt i tabellen och viss arbetsro, den fjärilsliknande känslan av att omedelbart studsa tillbaka efter förnedringen i Malmö och att det dessutom skedde mot en förmodad topp-5-6-konkurrent. Det smakar vår i luften, fågelsång i gryningen och frisk luft i rummen. Så låt oss ändå ödmjukt njuta ett litet tag. Redan på söndag fortsätter resan.
Per Planhammar
