Sheriffen laddar om

När TV4 sedan gjorde programserien ”Bara Bajen” om säsongen då laget tog klivet upp i Allsvenskan igen spreds oron i supporterleden. Johan berättar där att sambon ruttnat på Stockholm och flytt hem till Tollarp med sonen. Hur länge skulle han palla med detta? Skulle han orka kontraktstiden ut? Ett barn till var på väg också, det här såg inte bra ut med Hammarbyögon sett.

Men i april 2016 skriver Sheriff Persson på ett nytt kontrakt med Bajen som sträcker sig till sommaren 2018 och frun är tillbaka i stan med parets numera två barn. Man hyr en villa i Älvsjö som Hammarby har varit med och roddat. Söderst@dions Tommy Fagerberg var tvungen att stilla nyfikenheten en smula. Man bestämde plats på Konditori Lyran i Bredäng för en intervju.
 

Johan har med sig 4-årige sonen William, grabben får sig en bulle och en festis medan JP tar en slät kopp snutkaffe. Vi pratar en stund om hur fint det gamla fiket med omgivning är och det faktum att tränare Bergstrand bara bor ett hyfsat inlägg därifrån. Vi går i genom hur jag tänkt att lägga upp intervjun och berättar i förbifarten att jag tidigare bland annat har intervjuat materialare Biten.
-Biten kallar vi för råttan, säger William och skrattar. Johan tittar på honom och ler.
-Ja, ni kivas alltid när ni ses ni två. 
Ribban för intervjun är därmed lagd och jag sätter på inspelningsappen på smartluren.

 
FOTO: Hasse Fridén
 

Nej, det var det inte. Många har sagt att de nästan kunde känna känslan när jag pratade i telefonen med William i det där programmet. Men jag åkte ju hem en gång i veckan med tåg och jag visste ju att de hade det bra därhemma. Tjejens syrra är också ihop med en fotbollsspelare (Johan Dahlin, numera i FC Midtjylland) och de har byggt ett hus bredvid vårat.
Men sedan när vi fick barn nummer två för 1,5 år sedan behövdes mer samarbete med två småbarn och vi började leta efter en lösning i Stockholm. Vi letade länge. Man har ju inte så lång karriär som fotbollsproffs och får man en chans som den här att hänga med på det här bygget med Hammarby och allt vad det innebär så gör man allt man kan för att lösa det på bästa sätt.
 

Jag ville skriva på för två år men Bajen bara för ett. Så det blev den lösningen. Man är ju 30+ nu och då är kontraktsförhandlingarna lite annorlunda. Får jag vara hel och köra på som hittills så är en förlängning inom räckhåll då skulle jag tippa. Alltså framåt sommaren 2018.
 

Tyvärr. Du vet nog mer än jag. Det enda jag känner till är att han rehabar sitt knä.
 

Fan! Kände att jag hade ett scoop på gång där. Det snackas inte något om honom inom laget heller?
Nej det gör det inte. Inte vad jag hört i alla fall.
 

Jag kommer från Tollarp som är en liten by utanför Kristianstand med 3000 invånare. När jag var fyra år samlade Tollarps IF ihop de 84-grabbar som ville vara med. De fick ihop 10 stycken spelare. Föräldrar ställde upp som tränare. Det var mycket lek och lär. Skott och match. Kul som tusan.
 

Jag spelade där till jag var 17 år. 84-laget var riktigt grymt faktiskt. Spelade pojkallsvenskan mot MFF och Helsingborg bland annat. Då bestod ändå en tredjedel av laget av spelare som var ett år yngre som vi fyllt ut laget med när vi gick upp på 11-manna. Vi hade tur som hade sådant bra fotbollsblod i Tollarp.
Jag debuterade i A-laget som 16-åring innan jag gick vidare till IFK Hässleholm. Jag följer fortfarande Tollarps IF och har koll på hur det går för dem. Även om de nuförtiden inte spelar så högt upp som man en gång gjorde.
 

Nej, inte som man håller på nu med akademier och grejer. Vi tränade våra pass. Alla fick vara med. Skott och match dominerade.

Jag tror man inte ska dra för växlar innan tonåren. Det ska finnas utrymme för att testa andra sporter. Själv lirade jag både innebandy och handboll också även om fotbollen var nummer ett. Jättekul det med. Sedan körde man som en galning på egen hand. Men det var ju för att det var så kul.

 

Roy Keane och Maradona. Jag vet att det låter spretigt men Keane är min förebild på det sätt jag spelar fotboll och Maradona var mer en idol
 

Ja, mest på Allsvenskan. Jag gillar den. Det var mitt mål som ung att komma dit. Alla andra snackade om Premiere league och Serie-A och liknande. Mitt mål tyckte jag låg mer inom räckhåll. Jag tittar på Allsvenskan mycket för att läsa in mig på motståndarna också såklart. Det är aldrig fel att vara väl förberedd när domaren blåser igång matchen. Jag tittar på matcherna med tränarögon om du förstår?
 

Ja, jag skulle kunna droppa några namn men det vill jag inte bjuda på. Skulle någon annan svara mitt namn på den frågan skulle det vara den största av komplimanger. 
 

Ha, ha, ha, ett äkta Johan Persson-svar! Tack för den. Om vi vänder på frågan och ber om någon spelare du beundrar då?
Tveklöst Kennedy. Vilken ära att få lira med en sådan stor spelare och människa. Allt han har varit med om. Att han kommer tillbaka till Hammarby och skjuter upp laget i allsvenskan igen. Men det är inte bara det. Nu när det går lite tyngre för honom så märks det inte. Han är född vinnare och vill såklart spela varje minut. Det vet alla. Ändå är han den som peppar laget mest och hörs högst i omklädningsrummet innan avspark. Detta trots att han ska sitta på bänken.
Han sliter minst lika hårt på träningarna som alltid. Peppar och driver på grabbarna. Stannar kvar och skjuter efter träningarna. Vilken förebild. På alla sätt. Så mycket som han ger av sig själv till Hammarby alltså. Han är fantastisk.
 

Jag blir fan rörd, nu får du sluta innan jag börjar lipa. Jag behöver en påtår.
 

När vi hämtat påfyllning och fixat papper och penna till William som ledsnat lite på vårt fotbollssnack så pratar Johan vidare om sitt kära Tollarp och att flytten dit efter karriären är självklar. De hyr ut sitt hus där tills det är dags. Han skulle gärna fortsätta in på tränarbanan men inte för högt upp då han känner att det får vara färdigflyttat för ett tag. Ska man vara elittränare får man vara beredd på att flytta runt och det vill han inte utsätta familjen för mer än hans karriär redan har gjort.
 

Han kommer också in på sin fotbollstokiga släkt som alltid maler om fotboll. En morbror hade vid ett släktkalas bett om att man inte skulle prata om fotboll den dagen. Folk hade suttit tysta och bara tittat på varandra. Ingen hade vetat vad de skulle prata om. Johan skrattar när han berättar om det. William har börjat rita mustacher på spelarna i matchprogrammet jag hade med mig. Trivsamt detta. Jag kollar på mitt frågepapper och märker att jag har massa frågor kvar som jag glömt att ställa då vi försvunnit ut i olika sidospår under samtalet. Jag fortsätter..

 
FOTO: Hasse Fridén
 

J-södra hemma när vi gick upp helt klart. Ingen hade kunnat regissera det bättre. Att efter en hel säsong ha allting i egna händer i sista matchen på ett fullsatt Nya Söderstadion. När väl proppen gick ur i andra halvlek. Folk har frågat mig många gånger om det inte är njutbart att spela i en sådan atmosfär som vi har på hemmaplan. Jag kan säga att där och då med ledning med 3-0, en man mer och från matchminut 78 och framåt är det den enda gången jag kunnat göra det. Motståndarna hade gett upp och vi var klara för Allsvenskan och hela arenan var helt galen. Då kunde jag slappna av lite och bara njuta av allt. Det var fantastiska minuter.
 

Fotboll är en känslosport, det går från noll till hundra och tillbaka igen blixtsnabbt. Efter Djurgårdsderbyt senast då vi vann med 3-1 och livet bara lekte. Det var mer besökare på träningarna än vanligt och folk bara gick omkring och log nere på Årsta. Sedan har vi nykomlingarna från Jönköping i nästa match som vi bara ska slå och då är vi på vippen att torska. Plötsligt är du inte vatten värd. Det är det som är tjusningen. Hammarby har idag många spelare som vågar kliva fram när det tar emot. Hög lagmoral. Vi står pall för trycket. Gruppen är stark.
 

Får man det ena så måste man kunna ta det andra också. Så ser jag på det i alla fall. Sedan finns det ju alltid gränser förstås. Men så länge man skriker på mig för att jag missar en 5-meters passning har jag inga problem med det. Det hade jag nog gjort själv också.
 

Alla lirare i laget jag har intervjuat pratar om den där sammanhållningen ni har. Men spelarna byts ju med jämna mellanrum, hur lyckas man få den att bestå?
Då förmodar jag att alla spelare nämnt Yvonne i köket också? Hon är liksom ryggraden på Årsta och är en viktig del när det kommer till trivseln för oss spelare. Sedan rekryterar man nya spelare efter både kunnande och karaktär. Skulle du komma till en av våra träningar och diva dig skulle du förmodligen lägga av med det ganska snabbt.

 
 

Ja, det är nog medfött. Mina föräldrar brukar berätta om när jag började spela i Tollarp som liten. Då ville jag vara mittback för jag litade inte på någon annan. Jag vet inte exakt hur gammal jag var men inte var jag stor i alla fall, ha, ha, ha.
 

Det är samma där, det är ju ganska tufft att komma upp men den fostran du får där i början måste du gå i genom. Men alla i laget är schyssta mot dem såklart. Det är bara in och köra. Vissa tar för sig mer än andra men så är det väl på alla arbetsplatser gissar jag. Jag tycker att de generellt lyssnar bra på oss äldre i laget och tar åt sig.
 

Sedan kör jag mycket överkropp för att behålla hårdheten. När vi är lediga så kör jag riktigt hårt. Då tränar jag varje dag. Ju äldre man blir ju hårdare måste du träna. Så är det.

Vi var inne på att du är 30+ tidigare, ser du dig själv varva ner efter elitkarriären?
Nej! Jag har all respekt för att man idrottar på olika nivåer och av olika anledningar. Jag har en kusin som spelar i de lägre divisionerna hemma och de skulle engagera en ny tränare till sitt lag. Tränaren märkte ganska snart att spelarna festade en hel del. Han sade då till dem att skulle de komma någonstans med laget så fick de  lov att skära ned på drickandet.
Då samlade sig hela laget och svarade att ville han vara tränare för dem fick han stå ut med det. (Skratt)
Det är ju en rolig historia och jag förstår kamratskapen och allt det där men jag tror inte jag skulle passa in i den formen.
 

Musik: Radio Käk: Grillad ryggbiff med potatisklyftor Bok: Självbiografier. Maradonas är en favorit. TV: Serier. Homeland just nu. Resmål: New York lockar, har aldrig varit där.

Vi kommer sedan bland annat in på olika tränare han har haft genom åren och att det klickade extra bra med Roar Hansen, mannen som gav honom smeknamnet Sheriffen i Öster. Han hade även Henrik Larsson vid pipan när han spelade i Landskrona. Han minns hur häftigt det var när Henke ibland slängde av sig pipan och deltog i passen. Hur klinisk han fortfarande var i avsluten. Han kunde ibland fundera över vilken otrolig karriär den mannen hade haft och vilken erfanhet han bidrog med. Inte alltid det rimmade med den nivå Landskrona befann sig på men i alla fall. Han uppskattade mycket att vara i samma gäng som en sådan stor fotbollsprofil.
 

Vi pratar även om Hammarbys historia och jag delar med mig av hur många minnen som helst från Söderstadion. Kenta Ohlsson och andra Bajenikoner kommer på tal. Johan lyssnar intresserat och frågar efter fler anekdoter.
Att Mats Solheim gick premiärmarshen med fansen blev han avundsjuk på. Han säger att det måste han bara göra efter karriären.

Ju längre vi snackar ju bekvämare blir jag. Mot slutet av intervjun pratar vi om att skjuta hårt och högt. Det är att avsluta anfallet det handlar om. Blir det på mål är det en bonus, säger Johan och skrattar. När de väl sitter är det oftast snyggt.

Jag har sedan lovat min syrra som är ett stort JP-fan att fråga hur en spelare som har en sådan stenhård spelstil kan tillåta sig att ta gula kort för snack med domaren? Persson säger att hon inte är den första som har den kritiken. Han svarar att det tyvärr går hand i hand med hans spelstil. Lika mycket som han vill tackla motspelaren och vinna bollen så vill han ha frispark när han tycker förtjänar den.

När vi efter avslutad intervju tar lite bilder och strösnackar nämner jag att jag inför den här säsongen har den stora äran att skriva i Supportrarnas matchprogram. Då avbryter han mig och utbrister:
 

Är det sant? Skriver du i matchprogrammet? Det är riktigt stort. Jag hoppas ni vet om att det programmet är helt i särklass? När man kommer ny till klubben får man kolla i dem som en en del av presentationen. De flesta andra lag har typ laguppställningarna och en massa reklam. OK, nu överdriver jag kanske lite men Bajens är helt i en klass för sig.
Att det sedan är supportrarna som gör det ger det ytterligare en dimension. Jag köpte årsboken "Vi är tllbaka" 2014. Men förra årets har jag inte lyckats få tag i. Var kan man köpa den?

 
 

Herr Persson kan vara lugn, efter så mycket beröm från en spelare kommer redaktör Hagström att leverera ett exemplar av boken på silverfat! Det lovar jag dig. Jag ordnar det som tack för intervjun.
Åh, tack vad schysst! Det ser jag verkligen fram emot.
 

Här kommer Johans sambo med bilen på parkeringen för att hämta upp grabbarna. William blir jätteglad, ropar hej då och slänger sig in i bilen. Johan sträcker fram näven och tackar för fika och trevligt snack. Självklart är handslaget lika fast som hans frilla. Jag får för en tiondels sekund en tvångstanke att jag ska rufsa till honom i håret med den andra handen bara för att se om den över huvudtaget går att rubba? Denna stabilaste av frisyrer.

Men jag besinnar mig, trots att vi fikat och snackat fotboll i nästan två timmar och haft mycket trevligt så är det trots allt fortfarande Johan Persson vi snackar om.