Skandalen på Söderstadion
Vissa brukar hävda att publiken inte har så stor inverkan på en fotbollsmatch, vissa brukar hävda motsatsen. Vad som däremot är helt klart är att minnet av derbyt mellan Hammarby och AIK på Söderstadion 2015, kommer att vara just publiken. Och dess sorgliga beteende.
Häromdagen kom det ut en rapport om bengaler. Tydligen ska polisen ha gjort tester i någon container och resultatet ska ha suttit som på läppen hos utredarna, Det är farligt, någon röken innehåller massa farliga ämnen som ingen vet namnet på och fotbollen måste rensas. Ja, det var väl ungefär det man fick och ungefär så här mycket, ett stycke, brydde jag mig om det. Framförallt så var jag väl inte det minsta förvånad.
Däremot var jag spänd på vad kvällens klackar skulle göra utav det. Skulle man attackera polisen i nån form? Skulle man hänga SvFF som så många gånger förr? Men framförallt, exakt hur mycket skulle man elda? Resultatet var väl kanske i landet lagoms zon, det brann men inte hysteriskt mycket. Visst, matchen blev en halvtimma försenad, men det berodde mest på tajmingen i när man brände av än själva mängden rök. Bajens grönvita var i princip borta innan det svartgula ditot bolmade mot himlen. Det var vad det var, men det blev också helt oväsentligt.
För när matchen utspelats i ungefär 87 minuter och några sekunder så hände det som kommer att göra att just det här derbyt går till historien. Matchen i sig hade präglats av en kamp rent taktiskt. Vardera lag försökte, men hade konsekventa problem med att skapa några riktiga målchanser. När sedan inbytte Pavey åkte ut för vad som ut att vara regelrätt, trodde vi att Hammarby skulle ta över ordentligt.
Så blev det väl, typ, men gästerna fortsatte ändå att försöka att skapa målchanser. Visst, Bajen hade mest boll men den där sista tredjedelen var inte lika öppen som man som grönvit hoppades på. Men sedan kom inlägget, sedan gick Erik Israelsson upp för att nicka. Sedan satt bollen bakom Carlgren, jublet var gränslöst och allt verkade fantastiska. Tills man insåg att Erik inte sprang mot klacken, tills man insåg att han faktiskt låg kvar där han fallit ner efter målet. Jag är sällan nojig när det kommer till dueller eller skador på en fotbollsplan, men det här såg verkligen läskigt ut.
Som alltid vid allvarliga skador så skapas ett tomrum på läktaren. Klackarna vet inte riktigt vad man ska ta sig till och tystnaden blir ganska påtaglig, framförallt om det uppstår direkt efter ett mål. Erik låg kvar även om han visade att han kunde röra på benen, men i övrigt flyttade han sig inte. Sjukvårdare var inne, amublanspersonal var inne och till slut kom även den efterlängtade ambulansen. Mitt i allting stod en livrädd flickvän, sambo och fästmö, oroad över hur det låg till med hennes andra hälft.
På den grönvita läktaren, den som var närmst, gjorde man ansatser och lyckades även överrösa sin spelare med ”Vi älskar Erik” och liknande ramsor. På bortaläktaren var det annat ljud i skällan. Eller ljud och ljud, det var mest ett kapitalt misslyckande i att demonstrera den goda läktarkulturen. Man skulle kunna säga att samtliga supportrar till AIK borde skämmas. För hur länge är upp till var och ens eget samvete.
”UT MED PACKET! UT MED PACKET! UT MED PACKET!”
”LÅT HAN DÖ, LÅT HAN DÖ LÅT HAN DÖ!”
För att rama in det som händer tänker jag beskriva situationen i ett fåtal punkter:
- Spelare ligger ner, till synes i princip orörlig efter ett en axel i huvudet i en helt vanlig duell.
- Sambo står bredvid och oroar sig för att allt vad livet är värt för att hennes andra hälft ska kunna röra på huvudet igen.
- Den ena klacken står och sjunger om att spelaren, sambons andra hälft, ska dö.
Det är allt som är värt att konstatera i det sammanhanget. Det är allt som är viktigt att ta med sig av den situationen som utspelade sig i detta historiska derby mellan Hammarby och AIK. Solnafansen gjorde det mest platta fallet i svensk supporterhistoria när man valde att rikta sin frustration mot en spelare som låg helt utslagen på planen. En spelare som inte gjort sig känd för att överhuvudtaget överdriva en enda smäll, en enda tackling, en enda skada. En spelare och en människa som älskar den här sporten på precis samma sätt som du och jag.
Men där och då, i ”stridens hetta”, så valde den större majoriteten av AIKs supportrar att önska livet ur en 26-årig smålänning som bara spelat fotboll. De önskade även livet ur sambon till en helt oskyldig tjej, vars enda ”brott” var att bli kär i en fotbollsspelare. Som växte upp i Linsdal, som gjort karriär genom Kalmar FF och som sedan hamnade i Hammarby IF. Den spelaren, den människan, fick höra att han, kort och gott, skulle tillåtas att dö.
Otaliga gånger har vi fått höra om publikskandal efter publikskandal. Om hur eldar brunnit och kastats till höger och vänster. Det har knappast gagnat den svenska fotbollen, definitivt tvärtom.
Men den största publikskandalen i svensk fotbollshistoria ägde rum ikväll, söndag 27/9 2015. Då önskade en hel fotbollssektion livet hur en människa, en familjemedlem och någons kärlek.
Enbart för att han gjorde sitt jobb. Det kan ingen någonsin försvara.
