Häcken - Hammarby2 - 1
Sur torsk mot Häcken!
Bortamatch. Mot Häcken. Dessa är två saker som, tillsammans, aldrig brukar leda till att Hammarby åker ifrån Hisingen med tre poäng. Så blev inte heller fallet i söndagens match, i allsvenskans fjärde omgång, och vad ännu värre var för oss i bortalaget så fick vi inte ens med oss en poäng, en poäng som jag tycker att vi var värda efter att ha genomfört en mycket bra bortamatch.
Det var dock ganska tydligt att det var två framåtlutade lag som möttes, där inget av lagen, hittills, nått en optimal höjd. Tydligt var det också att båda lagen är på väg mot en högre höjd när man fått alla bitar på plats.
Matchen började med att Häcken tog ett ordentligt grepp de första tio minuterna och lyckades också skapa två jättelägen, där Amor Layouni först avslutade över och Simon Gustafsson sedan hade ett fräsande skott som gick precis utanför Oliver Dovins vänstra stolpe. Just där och då kändes det som att det skulle bli en överkörning från Häckens sida, då Hammarbys spelare agerade väldigt passivt.
Bortalaget ville dock annat och började komma in i matchen mer och mer och börjar också skapa ett par bra lägen, där Djukanovic avslutar snett och vint med vänstern i ett bra läge och Häckenspelare lyckas täcka bort två avslut från Hammarbyspelare. Även dessa från mycket bra lägen. Strax därefter så tappar bortalaget bollen när hela laget är på väg framåt och Häcken kommer fyra mot två, med full fart på den bollförande Layouni. Layouni väljer att passa bollen och det inte bättre än att Hampus Skoglund kan läsa spelet och bryta.
Efter denna chans i 25e minuten är det lite mer ställningskrig i några minuter och båda lagen drar ned på tempot för att lura upp det andra, dock utan att lyckas fullt ut. Det ändras dock när Hammarby får en frispark ett tjugotal meter utanför Häckens straffområde. Nahir Besara stegar fram och slår en frispark som, ofrivilligt, skarvas vidare av Rygaard i Häcken, för att sedan hitta Edwin Kurtulus huvud. Kurtulus gör inget misstag och ledningsmålet är ett faktum för bortalaget.
Ledningsmålet ger Hammarby energi och man trycker på, men närmare en ett stenhårt avslut från Djukanovic från sin favoritposition, där målvakten gör en jätteräddning med fingertopparna, kommer man inte 2-0 och dagens domare Fredrik Klitte kan blåsa av för halvtid.
I andra halvlek kommer Hammarby ut som vilda tigrar och sätter ett enormt tryck på Häcken. En för dagen, mycket bra och nyttig, Fredrik Hammar, vinner bollen två gånger och hittar Nahir Besara båda gångerna. Tyvärr går det första avslutet utanför och det andra över. Mellan minut 45 och 55 spelar bortalaget sin bästa fotboll så här långt under denna allsvenska säsong och Häcken får knappt låna bollen.Nahir Besara löper sig också till ett friläge efter en mycket fin passning från Edwin Kurtulus men kommer lite för nära Linde i Häckenmålet, som hinner göra sig stor och rädda avslutet.
Fan, tänker jag. Varför kan vi inte bara göra som Malmö när vi mötte dem, det vill säga bara trycka in det där målet till 2–0, för att visa Häcken att det är vår match. Dessutom vet man att det är lätt att motståndarna får till en kvittering i stället om man inte sätter dit sina chanser.
Det är också precis vad som sker, då Simon Gustafsson gör 1-1 i den 62:a minuten. Simon lämnas ensam i högerkanten av Hammarbys straffområde och han tackar för det och skjuter distinkt in bollen bakom Oliver Dovin i kassen.
Kvitteringsmålet ändrar energin i matchen och nu är det Häcken som går alltmer framåt för att ta tre poäng. Hammarby faller längre och längre ned, och vad värre är så byter Kim heller inte in någon kontringsspelare som gör att vi kan hota Häcken och tvinga dem minska trycket. Trycket ökar för varje minut och jag sitter bara och väntar på att Häcken skall göra 2–1. Givetvis så lyckas de med det då bortalaget låter Hovland vinna en nickduell på hörna i den 87e minuten.
Att Hammarby alltid skall hitta ett sätt att förlora på bortaplan mot andra topplag är tanken som finns i mitt huvud i samband med målet. Hammarby gör ett par byten och försöker få till en kvittering, men det vill sig inte. Närmast är Besara, på övertid, då han skjuter strax över från ett läge utanför straffområdet. Klitte blåser av och vi kan lägga ytterligare en match till handlingarna när vi inte lyckats vinna på bortaplan mot ett topplag. Den börjar bli många nu.
Analys Hammarby
Jag tycker, som jag var inne på i början av denna text, att Hammarby gör en riktigt bra bortamatch mot ett lag som säkerligen kommer att vara med och slåss om Europaplatserna denna säsong. Vi har ”grisen i säcken” i början av andra halvlek, men vi lyckas inte knyta till den, i och med att vi inte gör mål på de tre jättechanser vi har då.
Det är dock ingen överraskning för mig att Nahir Besara är den som bränner lägen som han vanligtvis sätter dit. Om man tittar på hans poängskörd så är många av poängen på hemmaplan, i derbyn eller mot bottenlag på bortaplan. Det är sällan han kliver fram och gör mål mot topplag på bortaplan. För det inte sagt att Nahir var dålig utan det är något som förmodligen sitter i skallen hos honom, då han förmodligen vill lite för mycket i dessa matcher och att det då låser sig lite.
Trots förlusten kändes det som att vi verkligen är på rätt väg med det spel som Kim och David vill spela. Vårt presspel var stundtals lysande och vi hittade även många bra lösningar i våra uppspel, och det utan att ta för stora risker. Det blev också än mer tydligt att vi behöver ha Fredrik Hammar på banan för att få till balansen i laget, där Fredrik bidrar med ett hjärta och vilja som gör att han vinner många närkamper.
Jag vill även lyfta Edvin Kurtulus, Pavle Vagic och Shaquille Pinas, tre spelare som gör en mycket bra match mot Häcken. Det känns dock sorgligt att många på sociala medier inte kan se den förbättring som speciellt Vagic och Pinas genomgår just nu, där de gör bättre och bättre prestationer för varje match de spelar. Det är nästan löjeväckande att se klagandet på Pinas under första halvleken då i stort sett allt som Häcken skapade kom från andra kanten, där Hampus Skoglund hade det lite jobbigt.
När det gäller Kims coaching så brukar jag gilla de byten han gör. Denna gång har jag dock svårt att förstå att han sätter in Boudah när Djukanovic tvingas byta i den 57e minuten. Vi tar ut ett av våra största hot och ersätter det med, ja ”mellanmjölk”, i form av Boudah.
Det var dessutom under en period då Häcken kastade allt framåt för att kvittera. Varför inte sätta in en kontringsstark spelare som Deniz Gul eller ”Bazou” Toure då i stället, så att vi får in någon som hotar Häcken i djupled? Någon som kanske till och med tvingar deras backlinje att falla, vilket på så sätt minskar trycket som Häcken kan sätta. Inte ens på slutet satsar vi på Gul eller Toure, i stället sätter vi in Markus Karlsson och Montader Mahjed i ett läge där vi måste göra mål.
Det är ingen idé att sörja över spilld mjölk, som ordspråket säger, utan det är bara att konstatera att Hammarby fortsätter att ha svårt att vinna på bortaplan mot topplagen i serien. Skillnaden denna gång, lite som 2022, är att vi faktiskt spelade lika bra som motståndarna och mycket väl kunde ha vunnit.
Sex poäng på de fyra första placerar oss på en sjundeplats efter fyra spelade omgångar, och då har vi även spelat av två av våra värsta bortamatcher. Det är dock i de närmaste tre matcherna, mot HBK (borta), VSK (hemma) och Värnamo (hemma) som vi skall ta våra poäng och visa att vi verkligen är ett lag att räkna med i årets allsvenska. Allt annat än 7–9 poäng på dessa matcher är i mina ögon ett misslyckande.
Forza Bajen!
