Svängigt kryss mot Giffarna!
Att en match kan ha två ansikten har man ju hört förut. Ser man på söndagskvällens drabbning med Hammarbyögon så hade den första halvleken en rejäl clownnäsa medan den andra krigsmålades till ett fightingface. Bajen fick till slut med sig 1 pinne med stor hjälp av den stortaliga publik som sjöng fram laget när det som mest behövdes.
Över 25000 pers hade sökt sig till Nya Söderstadion denna klibbiga augustikväll. Det var ett väldigt snack om publiksiffran, kanske till och med för mycket. De Bajenpolare man brukar diskutera startelvor, sittande mittfältare och sådana saker med yrade denna gång mest om utifall det skulle bli si och så många åskådare på matchen. Detta väckte oro i mig. Det verkade som att man trodde matchen skulle spelas av sig själv. Väl på plats såg man att lirarna verkade vara inne på samma spår.
Några var vi några som höjde på ögonbrynen när Nanne placerat Tuborg som vänsterback i Batans skadefrånvaro. Jag kom att tänka på vad en av ungarna hemma sagt när han skulle förklara en annan liknelse härom dagen. Jag snor den rakt av: Att ha en central högerfotad spelare som vänsterback är lite som kristen hårdrock, det kan vara bra men det är inte rätt.
Nu var väl inte det hela anledningen till att den första halvleken var bedrövlig ur hammarbyperspektiv, långt därifrån. Man satt och undrade var den höga pressen tagit vägen, fanns det någon press över huvud taget? Vanligtvis pålitliga spelare sprang runt och fuskade och skulle skarva boll och vänta ut nästanlägen istället för att göra det skitjobb och löpningar som krävs för att få till det spel Nanne skissat upp. Nej, första halvlek var verkligen blek. 0-2 i rast var kanske ett mål för mycket sett till chanserna men, men.
Daniel Theorin hade ingen lyckad dag på jobbet och fick kliva av i paus till förmån för karaktärsspelaren Marko Mihajlovic. Tuborg klev in centralt på Teos plats och Marko tog hand om vänsterbacken. Vänsterfotad som han är. I andra halvlek kommer Bajen ut som ett helt nytt lag. Ett vilt kämpande gäng som plockat fram just de ingredienser man saknat i den första utan att för den delen skapa några riktigt klara lägen. Med ca 25 min kvar gör Bergstrand ett dubbelbyte och har då återigen avverkat alla sina spelarbyten med relativt mycket speltid kvar. En tränare som tror på sig själv och sitt arbetssätt, så j**la skönt!
När Besara och Fure lämnar plats för Haddad och Israelsson så går Kennedy ut på kanten och det blir en 4-4-2 uppställning om jag förstod saken rätt. Rennie som ägt sin back under hela matchen fortsätter på sin kant och gör det riktigt bra. Slutligen, med 10 min kvar är det ett av hans inlägg som resulterar i 1-2 efter nick av inbytte Haddad. Då exploderar hela arenan och energin är fantastisk. Härifrån är Bajen verkligen 12 mot 11 resten av matchen. Också härligt att se att Andreas efter sitt mål springer rakt upp mot mittlinjen och peppar alla på planen. Det är ingen hemlighet att han inte trivs med att sitta på bänken (vem gör det?) men både han och Marko kommer in med en grym energi och bidrar både spel och karaktärsmässigt.
Nu äger Bajen händelserna och Giffarna får knappt låna bollen. Detta resulterar slutligen i en straff med 3 min kvar då Israelsson går omkull efter en närkamp. Inte den dyraste straff jag sett kan jag påstå men vid det här laget går saker och ting Bajens väg på ren energi. Kennedy är klinisk från straffpunkten och 2-2 är ett faktum och Hammarby leder Superettan igen.
Matchens lirare går denna gång till Rennie som var riktigt vass ikväll.
Kom igen nu, Bajen!
