Tekie Taka och personligheter som lyser
Känner du det? Plusgraderna som dansar in om dagarna men försvinner bort lika fort om nätterna. Solstrålens ljus som väntar kvar även efter att man lämnat kontoret på eftermiddagen, i bästa fall. Den hittills milda vintern har börjat ge med sig och välkomnar istället in säsongen 2023. Ny säsong och nya möjligheter. Känner du det?
Mindre än en vecka återstår, innan vi spelar vår första tävlingsmatch för i år. Svenska Cupen som på senare år blivit vår specialitet med två finaler på lika många år sedan 2021. Och visst känns det tryggt att gå in i en säsong med lite råg i ryggen och självförtroende baserat på tidigare prestationer. Men riktigt så är inte fallet i år.
Förra säsongen var fin på många sätt. Vi spelade en underhållande fotboll som i slutändan visade sig vara vägvinnande. Vi lyckades knipa europaplats i ligaspelet och gjorde det med många älskvärda spelare på banan. Det var djupledsbollar från Bojanic högerfot som gled likt en het kniv genom bordsmargarin. Det var andravågslöpningar och våghalsigt försvarsspel från vår danska dynamit på mittfältet. Hade man tur kunde man få se en tvåfotare från en hjulbent anfallare med uppsatt hår. Kruxet när Hammarby går in i årets tävlingssäsong är att dessa älskvärda profiler inte är kvar.
– Klubben måste fråga sig själv om varför det är så att alla har lämnat. Året innan skrev ju alla på nya kontrakt. Då ville alla stanna. Exakt vad det beror på vet jag inte men någonting är det ju. De har ju blivit av med många… många startspelare, en grupp som hade harmoni. Så det är klart att man får ju tänka lite på varför det är så, berättade Astrit Selmani för Fotbollskanalen tidigare i veckan.
Och helt problemfritt är det ju inte. Att Hammarby tappat så många startspelare. Kollar vi på startelvan från matchen mot Kalmar den 30 oktober förra året kan vi konstatera att fem av elva startspelare har lämnat klubben. Vissa på snyggare sätt än andra men jag kan absolut se poängen att tjäna en slant på en icke acklimatiserad Berisha. Eller låta spelare som Ludwigson och Livbojan lämna efter år av fina insatser, för att ges möjligheten att tjäna pengar allsvenska klubbar bara kan drömma om.
Dessa fem spelare var dock alla ordinarie och högst bidragande till Hammarbys fina fjolsässong på ett eller annat sätt. De var bidragande men framförallt var de lätta att älska. Det var så lätt att identifiera sig med Darijan Bojanic och hans förkärlek till snus och öl. Lika lätt och underbart var det att se våran mittfältsgeneral Jeppe Andersen som emellanåt spelade ovårdat men som aldrig lunkade på planen. Alltid hundratio procent. Hammarby anno 2022 var lätta att älska lika mycket utanför som på planen. Det kan årets upplaga av Hammarby också bli. Jag vore en dåre att döma ut dem innan de har spelat en enda tävlingsmatch. Försäsong är försäsong och jag skulle till och med kunna argumentera för att dåliga resultat där är ett recept för en bra tävlingssäsong.
Jag ser därför fram emot att lära känna ett nytt Hammarby när man välkomnar Brage till Tele2 Arena om knappt en vecka. Jag ser väldigt mycket fram emot att se om Djukanovic kan gå i samma fotspår som föregående ic-ar i Bajen. Eller se om en finnig norrman vid namn August kan klara av att göra det som Berisha hade svårt för i Hammarby. Jag vill se Demirol och Jusef Erabi blomstra likt Swedberg och Lahdo.
Men framförallt vill jag se dem öppna upp sig och visa sig vara människor. För hur bra spelare du än är så är det människan bakom spelaren som får mig att älska just Hammarbys spelare. Just nu känner jag inte mycket för Hammarbys A-lag (undantag Besara och Fenger).
Känner du det? Nej inte jag heller - än.
Men nu är sista träningsmatchen spelad i Marbella (vinst 1-0). Kom nu hem till Södermalm för att visa upp Tekie Taka, tre poäng och personligheter som lyser ute på planen.
