Tre poäng mot Halmstad
Jiloan Hamad gör två mål men tvingas utgå på grund av skada. Hammarby kniper, trots en dålig andra halvlek, alla tre poängen. Men skadorna inför matchen mot MFF på onsdag oroar.
Tre poäng. Tre jävligt viktiga poäng. Det är det jag tar med mig efter Halmstad borta. För bra spelade vi inte.
Hammarby får en drömstart I matchen. Jiloan Hamad är den som gör första målet och även sitt första allsvenska mål för Hammarby. Det är Ömmi som slår en inspark, nicktskarv av poängkungen Björn Paulsen varpå den blåklädde försvararen missbedömer den helt. Där hugger Hamad som en kobra och får en tå på bollen som i sakta mak rullar in vid stolproten.
Otroligt viktig att ta ledningen. Och vi får strax jubla igen. Redan i den elfte minuten slår Hamad till igen. Det målet är riktigt, riktigt vackert. Solheim slår en crossboll bort på Pauslen. Denne nickar ner centralt där flera grönvita kommer i anfall. Hamad är avslutaren och hans skott är läckert, precist och sitter exakt där den ska. Så jävla grant!
Vi har flera chanser att göra trean men det vill sig inte riktigt. Paulsen har en nick insidan av stolpen och dessvärre är Smarason offside på returen. Lite kyla där och släppt boll hade förmodligen Romulo förvaltat.
Det är ingen vidare bra fotboll. Det känns som att mattan är svårspelad då bollen studsar och far. Vi får inte riktigt till något brett anfallsspel i ett tillräckligt högt tempo. Jag tycker vi lite för ofta hamnar i att vi sätter långt direkt.
Ömmi får göra en riktigt vass räddning samt se en boll i slutskedet smita precis utanför stolpen efter touch på Degerlund. Vi går till pausvila med 2-0.
Den andra halvleken tycker jag är rätt bedrövlig från vår sida. Vi lägger oss på försvar samtidigt som Halmstad av naturliga skäl satsar allt framåt. Det är tur för oss att de inte har bättre anfallsspel. I andra halvleken åker vi på flera trista skador. Först tvingas Johan Persson att gå av. Dusan Jajic ersätter. Även Romulo tvingas till byte efter en tackling mot ryggslutet. Pa Dibba kliver in.
Vad som kändes än värre var skadan på Jiloan Hamad. Denne kliver av med en vadskada. Känns högst osannolikt att han spelar mot MFF på onsdag. När dessutom då Birkir drar på sig ett tredje gula kort och också missar matchen mot Malmö så känns det som att AIdoo och Musa måste käka friskhetspiller.
Hemma framför TVn är det frustrerande att se att vi inte får till något eget spel alls i andra. Matchkvalitén är riktigt låg. Jag upplever att det är stressat och sätts långt. Vi hade behövt lite lugn och ro på mitten. Jag hade hoppats att Dusan skulle kunna skapa det men jag upplevde det som att han aldrig riktigt kom in i matchen. Hela Hammarby fick mest ägna andra halvlek åt att jaga boll. Jag gladde mig åt att firma Magyar/Degerlund kändes stabila.
I 85:e minuten reducerar HBK. Då ökade pulsen. Matchen senast mot ÖFK tappades ju helt i slutsekunderna. Den här gången reder vi upp det. När slutsigalen ljuder gör polaren och jag en high five i soffan, Så jäkla skönt att vinna. Vi får åka hem med tre viktiga poäng. Skönt för alla ni tillresta hjältar på läktarplats att ni fick fira tre poäng. Bra jobbat på läktarplats!
Michelsen är i snacket efter matchen ruskigt missnöjd med underlaget. Han skräder inte orden alls. Han tycker planen är helt ospelbar och rent utav farlig. Inga besked om skadorna även om Hamad har tid att intervjuas. Kanske blev jag något mindre orolig, men att han skulle spela redan på onsdag känns osannolikt.
Nu håller vi tummarna för att det medicinska teamet utför underverk till på onsdag. Kan man be om det? Kämpa Klotzen!
