Tvådimensionellt spel och The Simon Lundevall Show sänkte Bajen
En målvaktstavla och två soloräder senare tackade Bajen för sig med en platt insats borta mot Elfsborg, som slutade 3-0 till hemmalaget.
Ibland reflekterar inte siffrorna i en match vad som egentligen hände —
Säger man, som apologist, för sitt lag, som förlorade med 3-0 borta emot en motståndare som inte chockerar med att vinna med 3-0-scorelines.
Men, på riktigt.
Ibland reflekterar inte siffrorna i en match vad som egentligen hände.
Bajen åkte till Borås för att ställa upp mot Ellos borta med ett mindre imponerande facit i inbördes möten. Det vet vi om: Elfsborg, som numera mycket väl skulle kunna räknas som ett klassiskt spöke, är både med tanke på de senaste gångernas resultat, och generellt, ett väldigt bra lag, när att kommer omkring. Trots att inledningen på säsongen varit svajig, och man släppt b.la Victor Claesson utomlands, så har man ändå plockat in Alex Dyer, fått hem Samuel Holmén, och fått sig riktiga spelare i Olsson och Lundevall. Lundevall, speciellt, om vi ska prata om dagens insats. Det första av två mål är visserligen Ömmis att ta på sig, men det andra. Tja, det finns inte så mycket att säga om det. Tack, och godnatt. Spelet han i övrigt står för är klanderfritt.
Så: hur tedde sig matchen då, om man stod för en målvaktstavla i 1-0-situationen, litet hafsiga defensiva beslut i 2-0 och 3-0, och inte sen fick till något själva?
Jag håller med JM (ovanligt), som resolut stod på sig i CMores post game chat: Vi var inte så dåliga, egentligen. It was the Simon Lundevall Show. Och vi behöver vara mer effektiva. Mer kliniska i boxen.
Bajen började matchen minst lika bra som Ellos: Man lät hemmalaget stå för det mesta spelförande, som man så brukar, och istället vända på kontringar. Dibba mötte både i 7e Hamads kliniska genomskärare, och Leos pigga framsteg på kanten i 9e. Detta trots att man i tredje minuten stoppat spelet, tagit matchbollen, bundit den i grönt sidenband, och placerat den framför fötterna på Simon Lundevall. Nåväl, så farligt såg det inte ut att vara — tills bollen smet emellan benen på Ömmi, och i mål.
Men bortsett ifrån det: Bajen plöjde på, och laget hade inte låtit sig tömmas på energi bara för att man fått ett mål emot sig. Ett positivt tecken, om något. Luften har nog både en och två gånger gått ur en när man så tidigt får ett sådant skitmål emot sig.
Som sagt, i tionde snor Leo åt sig Juniors brytning, kastar sig med sin redan kännetecknande halsbrytande fart nedför kanten, och smiter in bollen till Dibba framför fötterna på Randrup. Utrusande kommer Ellegaard, som dessvärre hinner få armarna på bollen innan Dibba riktigt kan få till den.
I tolfte minuten möter Joakim Nilsson hemvändande Samuel Holméns korta pass utanför Bajens straffområde.
Och slår en såndär perfekt kurvad boll som duckar under ribban och utom räckhåll, in i mål. Ett sånt skott som, av alla spelare på planen, såklart tilldelas en mittback för dagen. För en sådan dag skulle det ju bli.
Eller, skulle det?
Tyvärr, men Leo Bengtsson räds inte dåliga förutsättningar: han fortsätter att ursinnesspringa för det.
I 15e minuten sidsteppar han för Holmén och får med sig bollen. 19-åringen, som nog är 179 cm ben, har med sig samtliga spelare i hasorna, och egentligen bara Jebali någorlunda jämsides, när han avancerar mot Ellegaard i motståndarmålet. Det här är ju ingen framgångssaga just idag, så i sista sekund petar Jebali bakifrån bollen utom räckhåll för Bengtsson, som då ställt in sig på att skjuta. Men på sikt är det nog en framgångssaga, om Bengtsson fortsätter som han gör nu. Han är en fröjd att se på, match ut och match in.
Vi återgår till att siffrorna vid detta laget inte speglar matchbilden: Bajen trycker på. Kommer till ett, två, tre avslut som torde fått Ellegaard att kippa efter andan. Arnór sköt in sig #1, ett hårt skott som Ellegaard tippade över ribban till hörna. På hörnan så kraftnickade Aidoo, även den bollen gick snävt över ribban. Inte har någon hunnit reagera innan Birkir har snappat upp bollen på sin kant och satt fart nedför planen, isländsk kompis i tåg. Han släpper in den till Arnór, som i inskjutning #2 för dagen också nästan träffar ribban. Birkir, igen, som här står för mycket action, har ett avslut själv, som också nyper strax utanför. Det är alltså bara Bajen här, for all intents and purposes.
Förutom när islänningen, på god väg att söka för att få göra en Paulsen och flytta ifrån backlinje till anfallsnia — går bort sig mot Lundevall, som inte tvekar en sekund när han köttar iväg ett hårt och snävt skott mot bortre.
3-0. Ridå.
Eller, Jiloan får sig ju en redig smäll. Och Ellos har några hörnor. Al-Hakim pratar litet med spelare.
Nu: ridå.
Vad andra halvlek karaktäriseras av? Jeppe Andersen!
Vill jag säga. Jeppe gör i all rätt en fin insats, för att vara ett inhopp som låtit vänta på sig, med tanke på den långa skadan han dragits med innan. Inget uppseväckande hände, men jag är sannerligen inte missnöjd.
— Men andra halvlek bjöd inte på något, överhuvudtaget. Official Mats Solheim har ett lågt inspel i boxen, framspelad av Leo, i 50e. Arnór slår en hörna i 70e, som når Paulsens panna. Strax, strax utanför smiter den. Khalili slår en frispark som studsar tillbaka till Junior, som vågar sig på en halvvolley, i 85e. Rômulo kommer litet innan dess in. Leo går ut till förmån för Khalili runt 70e. Allt emellan detta är bara statiskt. Utfyllnadspassar och dåliga Elloshörnor. Fattigt tempo ifrån Bajen. Det händer alltså ingenting.
Så: tvådimensionellt spel, trots ett flertal byten, en sömnig insats bakåt, och The Simon Lundevall Show, som Michelsen dubbade det, hade Bajen ifrån Borås med 3-0 som tack för att de dök upp. Kanske var siffrorna, trots allt, ganska talande. Man hade ändå inte så mycket att komma med idag, för att motarbeta den proverbiala spiken i kistan, som Lundevalls tredje och sista mål skulle komma att innebära.
Man tar dock emot samma motståndare hemma på Tele2 om en vecka, den 24e — då har man chans att göra rätt för sig.
