Hammarby - IFK Göteborg
Vägskälet Göteborg
Förra matchen kallades ”ödesmatch”. Efter den torsken behöver vi tyvärr möta en ny verklighet. Sett till antal poäng, spelade omgångar tabellen är måndagens match antagligen än mer ödesbetonad och Göteborg utgör ett tydligt vägskäl för säsongen 2022.
Det är ingen munter stämning inför att vi på måndag ska äntra Söderstadion i allsvenskans 13:e omgång. Bidragande är så klart att det i matchen för lite drygt en vecka sen var SÅ MYCKET MER ÄN 3 POÄNG som stod på spel. Trots det och att ett derby spelades lyckades Hammarby dessvärre inte leva upp till förväntningarna och en tung förlust blev ett faktum. Ilska, sorg, bedrövelse och förvirring är bara några få av alla de rubriker eller epitet som kan sättas på supportrars känslor i veckan som följt. Ur detta spretiga uttryck av reaktioner är det därför omöjligt att sätta fingret på hur vi närmar oss måndagens allsvenska omgång. Från er alla och mig själv är det väl däremot så att vi närmar oss hemmamötet med en tydlig och konkret inställning:
Hammarbys säsong kanske avgörs här och nu i allsvenskans 13:e omgång mot IFK Göteborg.
De goa grabbarna
Motståndaren är det där goa gänget gubbar från västkusten som kört igenom årets säsong som en slalomåkare. Det var först kris, katastrof, skandaler, misslyckande, revansch och förluster för att sedan skifta till stabilitet, övertygelse och vinster. Vad jag syftar på är att laget under säsongen tycks ha genomgått en transformation. För deras egna åskådare var det ett trasigt och förnedrat IFK som efter fjolårets mindre lyckade år skulle revanschera sig. Det här visade sig vara en uppgift som laget inte alls lyckades med till en början och det verkade vara många som trodde på en repris. För detta IFK tycks detta skava extra mycket då självbilden inte alls stämmer överens med samtidens verklighet. År 2022 verkar det fortfarande finnas en tro bland västkustlagets supportrar att de är något betydelsefullt i svensk fotboll?
Verkligheten krossade drömmar men resultaten och tabellpositionen motsvarar rimligtvis deras egentliga kvalitet. Tidigare i april då laget efter oavgjort mot hyresgästerna spelade 5 raka utan vinst placerade man sig långt ner i tabellen. Efter det hände uppenbarligen något och med tre raka vinster inför kommande match ser västkustlaget ut att ha raderat krisstämpeln de så tidigt fick av andra men även gav sig själva. Micke Stahre verkar inte vara en favorit hos någon så jag tvekar på om det är hans förtjänst, däremot har IFK uppenbarligen brutit en negativ trend. Inför vårt måndagsmöte huserar laget på en 7:e plats med 20 inspelade poäng, med andra ord ett lag som inte är allt för långt ifrån toppen. Supportrar, ledare och spelare låter numer ganska nöjda och deras blick är riktad uppåt.
Sett till spelare så är en som tveklöst bidragit till detta Markus Berg som med sina 7 mål stått för knappt hälften av lagets målproduktion. Samme Berg är tillsammans med Gustaf Norlin två av allsvenskans vassare framspelare men i övrigt framstår årets IFK som relativt anonymt. Vi som sett deras matcher förstår nog att det varit en så pass svajig säsong. Det saknas nämligen en stabilitet och förmåga att spela vad som ofta kallas för ett eget spel. När de på måndag kommer till nya Söderstadion är det därför för vår del en trevlig möjlighet att bryta vår egen svacka.
För att stärka tron på detta kan vi även kika på IFKs historik på nya Söderstadion som de behöver bryta för att förstöra för oss. Hemmamötena i Allsvenskan har de senaste fem åren för vår del inneburit 4 vinster och enbart 1 oavgjort, dessutom är det i flera fall övertygande segrar vi har tagit. Så här ser det ut:
2021
Hammarby - IFK 3-0
2020
Hammarby - IFK 1-1
2019
Hammarby - IFK 6-2
2018
Hammarby – IFK 3-0
2017
Hammarby – IFK 2-1
Behovet av ett trendbrott
Vi vet att det tyvärr enbart finns ett acceptabelt resultat den här omgången. Inför derbyt var det inga glada tongångar och som nämnt är det väl knappast gladare denna gång. En seger innebär att vi äter ikapp det eventuella försprång som DIF, MFF och AIK skaffat sig. Vinst innebär att vi äntrar en åtråvärd delad andraplats sett till antalet inspelade poäng. Dessutom ger det möjlighet att skaffa ett avstånd från lagen där bakom och tydligt definiera vilka topplagen i år är. Det oacceptabla resultatet leder till att vi kommer börja tillhöra något annat än det nyss nämnda och därmed eventuellt tvingas omvärdera hela vår säsong.
Ni liksom jag vet att vi haft våra chanser att slippa den här situationen. Det hade förra helgen exempelvis kunnat vara en djurgårdsskalle som inte stått i vägen för ett ledningsmål eller en ribba som inte hindrade en kvittering. Häcken hemma hade, och kanske borde, kunnat vinnas sett till vår egen insats. De där toppmatcherna har vi kanske svalt men mer illa smakar så klart torsken mot Värnamo, oavgjort mot AIK eller 0-2 borta mot Kalmar. Det är nästan för många resultat man knappt orkar tänka tillbaka på. Matcher där de som räknar poäng enkelt kan se att ja: vinst eller oavgjort här och där hade gjort oss till ledare av Allsvenskan. Gjort är gjort däremot och eftersom vi inte kan ändra på det så blir därför eventuellt IFK ett av de sista vägskälen vi står inför där det ena alternativet tydligt pekar mot eventuellt topplag.
Vi har inte heller de mest optimala förutsättningarna då både Edvin Kurtulus och Loret Sadiku är avstängda. Två startspelare ska ersättas och frågan är väl med vad? Inför derbyt mot hyresgästerna var backuppsättningen minst sagt bristfällig och frågan återstår vad som hänt sen dess. Kanske blir det Dennis Widgren som får chansen igen, alternativt en Magyar som är tillbaka. Sadiku känns personligen lättare att ersätta men för mittfältet kvarstår det ändå flera frågor där den för mig största är när Nahir Besara kommer hitta formen igen. Enligt mig såg även Anfallet mycket bättre ut senast och jag kan bara anta att Steve Trawally startar. I övrigt känns det däremot darrigt och oklart. Formkurvan pekar knappast uppåt för Gustav Ludwigson som också snart testats på samtliga av de offensiva positionerna som finns i fotboll. Vem som är tänkt att ersätta Williot Swedberg är också för tillfället högst oklart. Med andra ord är den tilltänkta startelvan svår att sia om och antagligen desto svårare att formera på ett sådant sätt att vi alla blir nöjda när matchen blåses igång.
Mot DIF lyckades vi med 70% bollinnehav ENDAST göra 4 avslut på mål och det här är vårt enorma, odiskutabla och avgörande problem. Även om vi värvat och lär värva mer så är det i den här delen av spelet laget tydligt haltar. Hammarby är hittills ett fantastiskt välspelande och defensivt starkt lag som lyckats göra väldigt många mål på fasta situationer. Samtidigt är vi påtagligt svaga på att producera spelmål genom utpräglade målskyttar och blir enkelt lästa samt utnyttjade så att motståndare kan göra livsfarliga kontringar där de avgör matcher. Matcherna just nu känns därför snarast som att det är två Hammarby som kämpar internt och jag är inte alls säker på att vinnaren av dessa är avgjord tills på måndag. Om inte så riskerar vägskälet att bli än mer påtagligt och eventuellt ett sådant som vid matchens slut leder oss till vägen mot en misslyckad säsong.
