Varbergs BoIS - Hammarby1 - 3
Inte vacker, men ack så skön vinst
Hammarby lyckades efter ett lyckat trippelbyte vända en match som höll på att mynna ut i en fullständig katastrof, till en viktig seger i en tuff bortamatch.
På förhand hade vi blivit pumpade med budskapet från Bajen-led att det handlar om att ta kampen och vara på tå inne i eget straffområde, för att kunna ta tre poäng mot ett fysiskt starkt Varberg. Just den inställningen visade den något roterade startelvan med all önskvärd tydlighet att de inte klarade av att leva upp till. Från en kameravinkel från helvetet fick vi se Aziz, Magyar, Accam och Sher spela från start istället för Bojanic, Amoo, Sandberg och Andersen. I vad som vi får förmoda både var försök att vila spelare men kanske också få in lite välbehövlig längd gentemot Varbergs alla fyrtorn. Tanken var eventuellt god men föll initialt väldigt platt.
Varberg tog tag i matchen i princip direkt och även om de inte skapade något egentligt tryck gentemot Bajen så var det tydligt att de var laget som var betydligt mer närvarande i matchen. Hemmalaget styrde spelet men utan att skapa några större lägen. Det var istället Hammarby som skapade matchens första stora läge när Accam sprang sig fri efter att Varberg slarvat i uppspelsfasen på egen planhalva. Accam lyckades dock inte förvalta målchansen och matchen lunkade vidare med ett passivt grönvitt gäng som mestadels agerade åskådare.
Dryga halvtimmen in i matchen kommer det 1-0 mål som hängt i luften ett tag. Varberg prickar först stolpen efter att ha snott bollen bollen från en Fenger som ville ha frispark, för att sedan ta ledningen i anfallet efter. Givetvis upplagt och avslutat av två gamla bekanta i form av De Brito och Mörfelt. Där och då var det inte mycket som tydde på en seger och halvlekens avslutning gav inte heller några indikationer på att en uppryckning skulle ske. Den avslutande kvarten rann mest ut i ingenting då Varberg hade kontroll över matchbilden.
Efter att ha lyssnat på en missnöjd Khalili och kanske än mer missnöjd Billborn i pausintervjuerna så förväntade jag mig en uppryckning från den sorgliga ursäkt till fotboll vi tvingades genomlida i den första halvleken.
Men nej nej. Om man tyckte första halvlek var dålig så var det ingenting mot den första kvarten i andra halvlek. Okej, Bajen såg taggade ut när signalen gick och försökte gå till anfall direkt men det var en högst temporär scenförändring och det var istället Varberg som skulle skapa chans på chans. Det kunde och kanske borde, sett till chanserna som skapades, stått både 2 och 3-0. Som tur var för Bajens del så var hemmalagets skärpa inte på topp och några, mer eller mindre, svettiga räddningar från Ousted senare så var vi fortsatt kvar i matchen.
I minut 60 så kom då det trippelbyte som skulle skulle visa sig bli helt och hållet matchavgörande. In på planen kommer Amoo, Bojanic och Andersen. Där den sistnämnde tar över kaptensbindeln från Khalili, som lämnar planen tillsammans med Accam och Sher. Alla tre bidrog direkt med just de som de är allra bäst på ganska så omgående. Amoo tog avslut från sin högerkant i sin första aktion och satte på något sätt tonen för den kommande vändningen. Jeppe Andersen kom in med en beslutsamhet och ett driv som påminde mig om vilken ljuvlig box till box-mittfältare han kan vara. Det var också efter att Jeppe löpt sig in på Varbergs planhalva och ordnat frispark som Hammarby lyckades att skapa lite tryck. Frisparken ledde till en hörna, som ledde till en annan som Aziz kunde nicka in 1-1 assisterad av Darijan i minut 67. Inte på något sätt välförtjänt men oj så skönt. Efter 1-1 så dröjde det inte längre än sju minuter innan matchen helt plötsligt var vänd. Även denna gång så var det Darijans högerfot som låg bakom, då hans inlägg i ett försök att rensas undan från Varberg försvaret landar på Fenger som elegant rakar in ledningsmålet, och lite från ingenstans var matchen vänd.
Varberg skapar visserligen en del chanser, bland annat genom en frispark utifrån som Ousted boxar undan, men Bajen håller undan och lyckas dessutom punktera matchen i matchens sista minut. Varberg jagar desperat kvittering och i försvarskaoset som uppstår som ett resultat av detta så lyckas Ludwigson löpa sig fri, runda målvakten och skjuta ett skott som förmodligen skulle gått in ändå, men som ändå Amoo sätter dit. 1-3 och matchen var vunnen!
Helvete så skönt att vinna, såklart, och på något sätt vanns ändå matchen på det sätt som laget och ledarna pratade om innan matchen, genom fasta situationer och vunna dueller. Däremot så är den totala brist på insats de första 60 minuterna helt klart något som oroar och det som Billborn i paus beskrev som att “vi inte var där”, känns tyvärr som att det sker allt för frekvent. Det hade varit ett välkommet tillskott till Billborns Bajen med ganska många snäpp upp när det kommer till lägstanivån.
Nu är det fullt fokus på söndagen och chans till ytterligare en djurgårnskross!
