Vem var det som skulle göra målen?
Bajen svävade som på moln efter två raka segrar och en hemmapremiär som hade doften av allsvensk klass. Efter första hemmaförlusten mot Ängelholm har man all anledning att komma ner på jorden.
Under den långa, kalla och smått olidliga, även om cupen gjorde den något kortare, försäsong som precis som vanligt drabbat Hammarby, har Kurt-Arne Bergstrand fått tre frågor under mer eller mindre varje framträdande han gjort; Varför Hammarby? Hur enkelt vinner ni serien? Vilka ska göra målen? Just den där sista frågan har besvarats med "den som har bollen", ständigt bemött av skrattsalvor och spontana applåder. Kurt-Arne "Nanne" Bergstrand har framstått som ett geni genom att besvara den enklaste av frågor med det mest förlöjligande av alla svar. Folk har, efter att ha ställt frågan, fått känna sig som idioter, byfånar och amatörer, allting har ju varit så självklart och Kurt-Arne har kunnat stå där framme och le. Helvete vad han lurat oss. Helvete vad han har blåst oss allihop.
För ett par timmar innan avspark och mitt i den fjärde uppladdnings-ölen insåg vi att varken Haddad eller Pablo skulle befinna sig på planen. Den ena säkerhetsåtgärden efter den andra skrevs det om och samtidigt som vi förstod att Rennie skulle starta på topp började vi också fundera på vad det skulle innebära. Efter 90 minuter plus ett tillägg som aldrig känts så kort så är vi medvetna om frågorna på Nannes tre frågor; Hammarby har Sveriges bästa supportrar. Inte enkelt alls, det kommer bli oerhört svårt. Ja, om varken Pablo eller Haddad spelar så kommer vi inte göra så många mål överhuvudtaget.
Om man vill säga att någonting är vad det är och dessutom applicera det på den här matchen, kan man enkelt börja med att konstatera att Hammarby var det bollförande laget. Det var inget snack om att Ängelholm var näst in till hysteriskt nöjda med hur den oavgjorda matchen i cupen slutade för någon dryg månad sedan. Alla man bakom boll var inte bara en dålig klyscha och en fotbollsmördande taktik, det var dessutom framgångsrikt så väl då som nu. Bajen fick ha precis hur mycket boll som helst så länge man inte hittade rätt ytor att springa för att sedan göra någonting av dem. Kennedy startade som släpande forward bakom tidigare nämnda Rennie, ett samarbete som inte direkt lyste av förtroende. Rennie sprang fel, Kennedy vände åt fel håll och när varje boll som slogs mot hörnflaggan var på väg mot sidlinjen så fanns ingen ytter i närheten.
I takt med att frustrationen började ta sig in samtidigt som mörkret lade sig över Nya Söderstadion så började också Ängelholm hugga på de chansbollar som uppstod. Det var någon hörna, det var något långskott, men i paus så var ändå tankarna på tre nya poäng i bakhuvudet. Bajen kontrollerade ändå spektaklet inför 15 000 pers utan att se ut att förta sig nämnvärt. Visst syntes varken Solli eller Torsteinbø lika mycket som senast men det verkade ändå som att matchen skulle ridas ut. Så länge Nanne gjorde något åt duon Rennie-Kenedy vill säga. Men det visade sig att det inte alls var aktuellt.
För inför andra halvlek joggade precis samma oskärpta elva ut på planen. Rennie fick ytterligare 20 minuter på sig att ta fel löpningar och fel avslut, Kennedy fick hela 35 på sig att se långsam och seg ut. Solli fick 90 plus tillägg där han inte alls kom upp i den nivå han höll senast. Först efter att Ängeholm dragit dit en frispark gjordes något åt Rennie, då var lösningen Erik Israelsson. Efter 73 spelade byttes ut Fuhre ut och in kom Nahir Besara och i vad som enbart kan tolkas som ren och skär desperation skickades Mihajlovic in sista kvarten på topp för att vinna bollar i luften. Det kunde ha gått och kanske borde det ha gått sett till matchbilden, men samtidigt är det svårt att vara allt för förbannad. Nanne har hyllats unisont för varje enskilt direktiv under hela året. Det är av absolut största vikt att han också kritiseras när han gör fel.
Rennie ska och skulle heller aldrig ha spelat forward, så enkelt är det. Med tanke på den obefintliga press som sattes på Bajens mittfält skulle istället Besara ha startat bredvid Johan Persson. DJ Solli hade gjorde sig ungefär 12 gånger bättre tillsammans med Kennedy längst fram i en typ av 4-6-0-uppställning där man tvingat fram yttrarna ännu mer. Nu blev det istället ett desperat försök i att mörka det faktum att man inte har mer än två forwards i laget, ett spel som aldrig kommer hålla mot lag som är duktiga på att försvara sig. Du kan skicka ut en ovan forward mot ett lag i sista kvarten när motståndet redan är desarmerat, söndersprunget och besegreat. Men du kan aldrig få ett kompakt, samspelt och laddat mittbackspar att misslyckas med att hantera en central ytter.
Så var det något vi lärde oss den här kvällen var det att Nanne varken har svar på allt eller smartare än alla andra.
Vi lärde oss också att det inte bara är spelaren med bollen som kommer att göra mål. Det är och kommer alltid vara spelaren med bollen som vet hur man gör mål som löser den biten.
