"No play, just win" - En utvärdering av 20 spelade omgångar

Av allsvenskans trettio omgångar har vi nu spelat tjugo. Jag har tidigare skrivit en reflektion över den första tredjedelen men vi är nu i ett än mer avgörande läge och jag vill därför ånyo utvärdera vad som varit. Kan vi ana vart vi står? Har vi presterat som vi borde? Är Hammarby på väg att realisera sin målsättning om topp 3?

Efter de där tio inledande omgångarna av årets Allsvenska var få av oss överdrivet nöjda. Cupfinalen förlorades och Värnamo tycktes storleken för stora. Vi förväntade oss alla en fortsättning på säsongens inledande segersaga som tyvärr inte kom att realiseras. Det skulle komma att bli en period av besvikelser, förluster och tvivelaktiga insatser som det hela sammantaget ändock skulle resultera i en god tabellplacering efter ytterligare en tredjedel av säsongen. Det har varit upp och ner, framgångar men också besvikelser och kanske framför allt ett antal chanser vi inte lyckats ta.

Häcken och hyresgästerna
Omgång elva innebar att serieledaren Häcken besökte nya Söderstadion. Laget från Hisingen som tack vare en enda spelares absurda säsong kommit att bli en utmanare om toppositionerna. När väl matchen blåstes igång var dominansen från vårt håll stor. Vi tycktes krama ihjäl göteborgarna och vilket som var det bättre laget av de här två toppkandidaterna var enkelt avgjort. Men lite likt säsongen i stort blev det ett övertag som inte omsattes i form av mål. Hammarby hade 25 avslut men av dessa var det bara 3 som slutade på mål och av dem 2 innanför målramen. Slutresultatet 2-2 var på pappret helt ok men efter en match där vi i mycket dominerade var besvikelsen stor.

Det märktes tydligt bland supportrarna som sammanbitet väste fram att vi tappat poäng, inte vann vad vi kunde vunnit och även om det så klart inte var en total katastrof jäste bitterheten. Det smått provocerande påståendet du avskyr att höra när läget inte är bra är väl tyvärr något vi supportrar ofta lutar oss mot. Vi måste ju hoppas på framtiden och där var det främst ett uttalande av Cifuentes som gav just det, en viss framtidstro:

- We are gonna perform even better second half of the season.

Så klart födde denna besvikelse högre krav inför nästa omgång. Eller kanske kan det bättre formuleras som förhoppningar då det var hyresgästerna Djurgården som stod på tur. Många var det som slog sig för bröstet inför och under den där söndagen innan domaren blåste av och de vunnit med 1-0. Det var en jämn tillställning men svenskafans.com/fotboll/bajen/matchrapport-645827">som matchrapporten fastslog så räckte vi inte till i de avgörande lägena. Derbytorskar är tunga, för min egen del än mer så när det är mot Djurgården. Vi har ju också vant oss vid en total dominans och varenda seger de hemlösa tar mot oss är ju en utmaning av den vedertagna och befästa dominans vi har över dem i modern tid.

Det var en spelare i fel färger som fick fira mål i derbyt.

En mindre vändning
Tabellen såg efter omgång 12 mindre lovande ut. Att tappa poäng mot de som utmanade våra ambitioner samt en torsk mot Djurgården gjorde det knappast muntrare i bajenled. Om bitterheten svällde efter Häcken så var det efter tolfte omgången så svartsynt att vissa tycktes ge upp hela säsongen. I omgångarna framöver skulle vi däremot få uppleva det vi ansåg oss vara: ett välspelande lag som kunde vinna matcher. Göteborg kom till Stockholm och om det tidigare laget från Göteborg stod upp väl så var den här matchen en total kross. Slutresultatet skrevs till 3-0 där motståndaren såg ut att knappt höra hemma i samma liga. Vi i redaktionen kallade det På förhand för en ödesmatch och segern blev därför än skönare.

Sen gick det undan. Det blev 3-0 mot Elfsborg och 0-3 mot Varberg. Hammarby tycktes plötsligt bestämt sig för saker vi inte sett på länge, nämligen att:

kunna vinna borta.
kunna vinna på gräs.
ta regelbundna segrar med 3-0.

Värnamo förstör festen men det blev ok ändå
Segrarna stärkte så klart förhoppningarna och samtidigt som målskillnaden putsades klättrade vi också uppåt i tabellen och såg ut att kunna återvända till toppen. När Värnamo gästade oss var det väl många som tänkte att nu på hemmaplan ska vi ha gjort läxan och kunna se till att Marcus Antonsson inte gör mål igen. Vi här på Svenskafans intervjuade nämnde spelare och han sa själv inför matchen att:

- Det är svårt att peka ut några direkta svagheter men rent generellt kan man säga att när man vinner bollen mot lag som Hammarby kan man straffa dem. Hammarby gillar även att pressa högt så kan man ta sig ur den första pressen så kan vi straffa Bajen.

Inte den typen av rubriker man gillar att se på SVTs hemsida.

Sagt och gjort. Antonsson var den som såg till att vi förlorade på hemmaplan och fick uppleva något väldigt ovanligt, torsk på nya Söderstadion. Som vi skrev här såg vi hur ett Ineffektivt Hammarby blev straffade av mardrömsmotståndaren och ett nytt spöka börja kika fram. Det kan kallas en plump i protokollet. Vid en utvärdering av säsongen som helhet kommer vi kanske kunna se att det var Värnamo som kostade oss en placering topp 3. Men, vi studsade tillbaka på helt rätt sätt och hemma mot Sundsvall matchen efter dominerade vi totalt och såg till att återigen hitta en seger med 3-0.

Segern var övertygande men de flesta av oss hade väl mest betraktat den som ett farthinder inför bortamatchen mot IFK. Ett lag som smugit en aning under radarn och kommit att utmana övriga topplag. I regnet på Ullevi såg en fantastisk klack till att heja fram vårt lag mot en av säsongens tyngsta segrar. När Trawally på en magisk variant satte 0-1 mot slutet av matchen så tändes känslan av hopp igen. Tabellen ritades om och plötsligt såg det ganska bra ut igen. Många tycktes därefter förvänta sig en överkörning av bottenlaget Degerfors och även om slutresultatet skrevs till 5-1 så var det allt annat än den seger det kan framstå som. Bajen tog ledningen med 2-0, släppte in ett och det var rejält darrigt. Innan Berisha kom att på egen hand stänka in de avgörande målen var detta ett möte som tyvärr kunnat innebära ett nytt poängtapp och förlust såväl på plan som av tabellpositionen.

Ingen spelare ser riktigt nöjd ut.

3-0, 3-0, 3-0 och ja.. 3-0, men sen AIK
Efter matcherna mot Häcken och hyresgästerna var det ändå ett som helhet vinnande lag vi fick uppleva. Resultatraden för omgång 13-19 var 6 segrar och 1 förlust med målskillnaden 19-3. I ett vakuum kan väl ett lag knappast prestera bättre än så men det var ju nu prövningen på riktigt skulle starta. På schemat stod AIK borta, Norrköping borta, hyresgästerna hemma, Häcken borta och sen Malmö borta.

Kan det bli tuffare? Tveksamt. Speciellt inte om vi tittar på sammanställningen vi publicerade om resultaten de senaste åren i dessa möten. Först ut däremot och vad som ledde till att 2/3 av Allsvenskan 2022 var avklarade stavas Allmäna Idrottsklubben på Friends Arena. Inför matchen sa vi att det är tight i toppen och att vi har usel statistik på Friends. Många var väl däremot stärkta av vårens match där det av någon absurd anledning blev oavgjort trots att vi på vartenda tänkbart sätt borde slutat som segrare.

Vill ett fotbollslag vinna matcher är det bra att inte slarva, det är bra att inte ge bort enkla chanser och framför allt så bör man undvika att i inledningsminuten av halvlekarna ge motståndaren perfekta gratislägen. Jag vet att våra spelare ville vinna men trots de misslyckades de kapitalt med detta och derbyt blev därför främst en jakt på reduceringar och inte en chans för oss att spela lugnt och metodiskt. I vår matchrapport belyste vi de här svagheterna som ledde till 2-2 och en tabell som efter 20 omgångar ser ok ut, men inte så bra som den kunnat.

Tabellen efter 20 spelade omgångar.

Hur ska vi bestämma om läget är bra eller inte?
En enkel titt på tabellen visar att det ser rätt bra ut. Varför oavgjort mot gnaget sved extra mycket ser vi väl också där eftersom det hade kunnat vara så vi hade 7 poäng ner till fyran men det nu bara är 4. Ett ytterligare sätt att besvara den frågan är att blicka tillbaka och se hur tabelltoppen de senaste tre åren sett ut och var vi legat vid samma tidpunkt.

2021

Position	Lag	Vunna	Oavgjorda	Förlorade	Poäng
1	DIF	12	5	3	41
2	AIK	12	5	3	41
3	MFF	11	5	4	38
6	Bajen	9	6	5	33

2020

Position	Lag	Vunna	Oavgjorda	Förlorade	Poäng
1	MFF	11	7	2	40
2	Häcken	9	7	3	34
3	Elfsborg	8	10	2	34
7	Bajen	7	8	5	29

2019

Position	Lag	Vunna	Oavgjorda	Förlorade	Poäng
1	DIF	13	5	2	44
2	MFF	11	8	1	41
3	AIK	12	4	4	40
4	Bajen	11	5	4	38

Poängmässigt gör vi alltså vår bästa säsong under de senaste åren och endast 2019 kommer i närheten. Dessutom kan vi se att årets allsvenska ligger i linje poängmässigt med hur det brukar se ut, det är vare sig uppåt eller neråt. I en tidigare artikel gick vi igenom vad som krävs för att vinna och hur vi då efter 15 omgångar såg ut att landa. Statistiskt såg det där och då ut som att en tredjeplats var det mest sannolika och 5 omgångar senare står vi fortsatt på just det.

Men utöver trender och historik så ska vi väl även säga vad som hänt sedan sommaruppehållet. Segrarna har i flera fall ramlat in, nyrekryteringar gjorts och samtidigt vet vi att vi står inför ett absurt tufft spelschema. För min del är det två motsatta krafter som drar mig ömsom upp och ömsom ner i mina förhoppningar.

Berisha kontra bortaspelet
Det kan inte sägas tydligare än att vi numera har en skyttekung i laget. Astrit Selmani funkade bra förra året men i Cifuentes spel så är det med rekryteringen av Veton uppenbart vad vi saknat under året. Det är den där spelaren som på egen hand kan avgöra en match, han som lyfter ett helt lag och visar vägen till segrar. Om Berisha varit startspelare från omgång 1 är i alla fall jag övertygad om att vi hade legat högre i tabellen och framför allt antagligen kunnat räkna in ett antal segrar. Det har varit en väldigt övertygande start för honom med 4 mål hittills och därför är han just vad som lyfter mina förhoppningar.

Tyvärr har vi fortfarande inte motat bort vad som kanske bäst kan kallas bortaspöket. Även om vi tycks vara på väg att lyckas bättre än föregående år är det långt ifrån att trenden är bruten. När motståndet de kommande matcherna dessutom ser ut som det gör så är i alla fall min känsla att säsongen står och faller med de kommande fyra omgångarna. Vi ska iväg till Norrköping (som förvisso tycks genomsyras av kris, kris och kris), ta emot hyresgästerna hemma och sen behöva resa till Sveriges sämre sidor där Häcken och Malmö tar emot oss på deras hemmaplan. Bortaspelet har varit ett problem men även gräset och känslan inför främst de två sistnämnda matcherna är väl kanske främst återhållsam panik.

Vi hoppas alla på trendbrott, på att vi skall klara av att staka ut en ny väg vilken också bär mot en ny framtid. I min förra utvärdering citerade jag Bruno K Öijer och vi kan väl göra det igen. Gällande just det förflutna så skrev han en gång såhär:

Dom viktiga åren och hela mitt förflutna verkar så avlägset
Men ligger ändå nära, tätt intill
Håller armen om mig när jag sover
Och får allt tomt och värdelöst att släppa taget

Var bajare som varit med ett tag känner nog så väl igen just det där. Vårt förflutna är långt borta men är såväl av godo som ondo närvarande och är det vi selektivt omfamnas av. Vi har många goda anledningar att älska vår historia och bli omhållna av den. När det gäller den sista tredjedelen av årets allsvenska så är det däremot så att det där förflutnas mörka förutsägelse kring resultat skall motas bort. Förhoppningsvis är det så att vi om tio omgångar kan säga:

Vi bröt mönstret, vi lyckades vinna.

Eller som Alex sa:

No play, just win.