Viktigt Bajen!
Vi önskade oss ett annat Bajen, injicerat av fyra dagars "glädjeträning" som Sundin uttryckte det innan avspark. Det krävdes 45 minuters ytterligare väntan, en kvart med någon som visste vad som behövdes göra och sedan kunde Hammarby kliva av planen med en rakare rygg än på länge.
Det är lätt att vara återhållsam inför sådana här matcher. En ny tränare kan rimligtvis inte göra någon större skillnad under fyra dagar, en tågresa och en första taktikgenomgång. Men alla eventuella knutar och problem som kan finnas inom ett fotbollslag har olika grundpelare. Ibland står spelet still på grund av en undermålig spelartrupp, ibland handlar det om att en tränare konsekvent valt fel uppställning under en längre period. För Hammarbys del har det handlat om något så enkelt som förtroende, ett betungande ansvar och ett fullständigt nedbrutet självförtroende. Thomas Dennerby är så långt ifrån Gregg Berhalter som man kan komma och är ganska exakt precis vad Hammarby behöver. Med det sagt, det finns inga garantier för att det här kommer att lyfta på en gång men det är oerhört viktigt att våga tro att det kan göra det.
Ska vi ta det från början så ska vi självklart se till det som hände i första minuten. Peter Abrahamssons bedrövliga utrusning satte honom i ett läge där han var tvungen att välja mellan att låta Rodgers göra sitt första mål för Bajen eller att ta ett självklart rött och respass ur matchen. Han valde det senare, Hammarby blev en man mer under resten av matchen och matchen kom att bli precis som den vi såg på Nya Söderstadion häromveckan. Mycket bollinnehav där man tilläts rulla runt väldigt obehindrat och inte utsattes för någon direkt ordentlig press förrän man tagit sig till Örgrytes straffområde. Ett mer eller mindre obefintligt anfallsspel från hemmalaget där inte ens deras kontringar skapade någon större panik. Ett Hammarby som återigen såg ut att vara sådär uddlösa och bolltrillandes som vi vant oss vid i år.
Men så kom pausen och den var lika efterlängtad för Hammarbys huvuden som för Örgrytes ben. ÖIS gjorde egentligen allt rätt sett till förutsättningarna man hamnade i. Man låg väldigt lågt och såg till att göra det trångt så fort Bajen närmade sig farlig mark och trängde in varenda spelare som fick plats framför eget straffområde. Hammarby hade gjort allting fel med den giv man fick på handen. Istället för att sätta bollen i snabb rullning spelade man som att man hade all tid i världen. Inläggen var alltför få och kvalitén på dessa var på tok för låg. När man hade chansen till snabba spelvändningar och få läge att ta sig runt på kanterna som ÖIS ofta lämnade tomma, så valde man att spela en svårare boll centralt som oftaste slutade med ett Rodgersavslut vid sidan eller över målet. Jag är säkert naiv som tror att Dennerby gjorde stor skillnad, men det här är en afton som naivitet ska premieras.
För i andra halvlek spelade Bajen precis som man ska göra mot ett lag som har ungefär lika lågt självförtroende, är en man mindre och rimligtvis börjar bli väldigt trötta. Istället för att Kennedy och Carlsson båda kom in centralt och gjorde det trångt för varandra så hittade man kombinationer ute på kanterna. Gick inte kombinationsspelet hem så såg man till att göra det klassiska i att trampa på bollen, vända hem och låta innermittfältet vända på spelet till andra kanten. ÖIS blev isärdraget, Kennedy slog ett tidigt inlägg och Sundin verkade plötsligt minnas hur man "tajmar" en löpning. Det var ett väldigt enkelt mål, det bäddade för ett betydligt svårare något senare. Andra halvlek var en demonstration av hur bra Hammarby kan spela om man vågar tro att man kan det, Dennerbys byten var ett besked att han sett vad Berhalter gjort fel i sin matchcoachning.
Luke Rodgers må vara en skön kis som man skulle vilja ta en öl med men nog behöver han förlora ett par kilo och köra avslut till förbannelse innan han ska starta en match till i Hammarby. När han inte ens orkade löpa längre plockades han mycket riktigt av och Adelstam fick komma in. Jag vet inte om han hade rört bollen innan han gjorde sitt första mål för året men vi kan alla enas om att det var ett av dem skönaste han någonsin gjort. Ett klassiskt och enkelt fotbollsmål, precis ett sådant mål som han inte mäktat med på säsongs tidigare 15 matcher. Strax dessförinnan hade Lallet fått komma in och bidra med det Lallet alltid bidrar med, nämligen energi och vilja vilket inte ska underskattas. Att Sundin sedan får avsluta picknicken i Göteborg med ett drömmål är ett tecken på att små saker bidrar till de större. I det här fallet är självförtroendet det största som rimligtvis kan existera för en spelare i Hammarby.
Det finns så många bevis bakåt i historien om fotboll som vittnar om att det här inte behöver betyda ett dugg, inte ens för nästa match hemma mot Ljungskile. Men just ikväll och alla dagar fram till söndag måste vi låta oss själva få tro på det. Det här var 90 minuter fotboll, 45 av Berhalters Bajen och 45 av det som faktiskt finns att plocka fram när man tillåter det. Jag är säker på att Dennerby är väldigt tillåtande som tränare.
Väl mött!
Gustaf Granqvist
Twitter: @ggranqvist
