AIK - IFK Värnamo2 - 0
Bakiskuren
Det blev ingen derbybaksmälla. IFK Värnamo fick agera aspirin och pizza när AIK svarade för säsongens hittills stabilaste seger.
AIK har inlett Allsvenskan strålande. Efter fem omgångar ligger laget tvåa i tabellen med 11 poäng, endast två poäng mindre än vad gnaget hade efter den första halvan av säsongen förra året. Egenskaperna som det här laget visar upp kunde inte vara mer frånskilt från det manskap som Andreas Brännström lossade över vid samma tidsperiod i fjol. När hade AIK senast 11 poäng efter fem omgångar? 2018.
Dock var det långt ifrån en utskåpning som AIK svarade för under onsdagskvällen. IFK Värnamo skapade chanser, i synnerhet i första halvlek, men AIK var kliniska framför mål när chanserna dök upp. Om inte annat var 2-0 ett resultat i underkant.
Det finns en stabilitet i det här laget som inger mycket hopp. Försvaret har endast släppt in tre mål hittills, varav ett var en tveksam straff och ett var ett självmål. Tiedemann Hansen och Sotte har blivit mittbacksduon som man hoppades att Milo och Sotte skulle bli. Det går även att urskilja fler offensiva spelmönster, där kontringar och bålvinster högt i plan har varit vägen framåt.
Det som oroar mig mest är vad som händer när AIK ligger under. Laget har varit bra på att göra mål på chanserna man skapar och därefter kontrollera matchen hela vägen in i mål. Men ett ledningsmål för motståndarlaget har varit synonymt med poängtapp. I bästa fall lyckas gnaget få med sig ett kryss i sådana matcher. Om AIK ska utmana om topp tre hela vägen in i mål kommer det behövas tydligare och effektivare ideér för hur sådana matcher ska omvandlas till segrar.
Bersant Celina var derbyts förgrundsfigur och helt väntat fick han starta på det centrala mittfältet mot Värnamo, en position han skapade mycket ifrån. Den kosovanska landslagsmannen har blandat och gett som central mittfältare, där framförallt hans defensiva egenskaper har blottats. Men mot sämre lag får han fler chanser att styra spelet och mot Värnamo var han en av AIK:s bästa spelare, med en assist till Benjamin Tiedemann Hansens första svartgula mål som grädde på moset. Med både Martin Ellingsen och Abdihakim Ali långtidsskadade kommer vi få se mer av Celina centralt i banan, kanske även under det stora eldprovet på söndag i Malmö.
Matchen mot IFK Värnamo var exakt en sådan match man vill se AIK genomföra. Stabilitet fanns i hela laget, försvaret släppte väldigt lite, offensiven hotade och det gjordes mål på chanserna som skapades. Det är komponenter som kan leda långt och en europaplats i slutet av säsongen är inte otänkbart.
På söndag väntar säsongens svåraste match mot serieledarna på bortagräs. För några omgångar sedan hade ingenting annat än en förlust känts rimlig, men ju mer det här laget har spelat desto stabilare ser det ut. Det starka försvaret kommer ställas på rejält prov och effektiviteten får inte komma av sig.
För första gången på länge känns det lugnt och avspänt att vara gnagare. Vi har ett sammansvetsat lag med mycket hjärta och optimismen börjar sakta men säkert stiga i de svartgula leden.
