Bära eller brista
Idag hölls Hammarbyikonen Ronnie Hellströms begravning i Birgittaorderns kyrka ute i Vadstena. När Hammarby introducerade orkestrar och sjungande klacksektioner i början på 70-talet så stod Ronnie i kassen. Att Hammarby just idag bjudit upp till publikfest när två finalplatser stod på spel var ingen slump. Jag är helt säker på att Ronnie Hellström någonstans kollade ned på sitt gamla lag idag när 22 000 Hammarbyare ställde sig upp och applåderade. Och sen sjöngs det, och som det sjöngs.
Rakt in i striden. Sen får det bära eller brista, och det är något man accepterat. Så länge det svänger om Bajen har man alltid något. Sen Cifuentes tillträdde som huvudtränare har det svängiga inte försvunnit. Men kanske har krigandet tagit mer plats bara. En tes som stärks av årets resa i Svenska cupen. Senast mot Norrköping var det väldigt svängigt, men det skymtades en metodik som jag inte kan påminna mig själv att jag sett ofta i Hammarby.
Hammarby har ställts mot olika typer av motstånd i år. Ett lågt stående Falkenberg, flängigt Häcken och starka kontringslag i Norrköping och Elfsborg. Alla gånger har det inte fungerat som planerat från start. Men varje gång har Hammarby haft nycklarna för att dyrka upp motståndet till slut.
Att inse att man måste plocka fram plan C när varken plan A eller B har fungerat är viktigt om man ska vara med i toppen. Trots att Martí kom in sent har han tydligt fått spelarna att tro på hans filosofi. Det tillåts göra misstag, så länge man lär sig av dem. Idag mot Elfsborg var det enda man visste från start att Hammarby skulle vara påkopplade från start. Då man inte vart det senast och blev så tydligt straffade för det. Idag hade man lärt sig. Elfsborg matade på i ett ruskigt tempo och skapade flera vassa målchanser. När ställningskriget sen var över var det Hammarby som var det bästa laget.
Nu är man också i sin andra final på lika många år, välförtjänt. Man har spelat en underhållande svängig “Bajen-samba”, samtidigt som man inte ägnat sig enbart åt publikfrieri. Det Svänger i anfall och krigas i försvaret. Och om vi försöker hitta en enskild spelare som har varit tungan på vågen blir det faktiskt svårt. Inte för att alla har varit dåliga, utan tvärtom. Många har varit väldigt bra. Magyar har hittat en tajming som heter duga, Jeahze är lika bra som han var under hösten. Utlovar hittelön till den som kan hitta två större slitvargar är Selmani och Gustav. Mittfältet är en trio i sig, där leks det fotboll.
Laginsatsen är det som sticker ut. Nu går vi mot säsongspremiär om två veckor och en cupfinal som hägrar i slutet på maj. Den enda brasklappen vi bör ta hänsyn till är att det ser så här bra ut, så här tidigt på säsongen. Martí sa på presskonferensen efter matchen att det finns saker att arbeta på. Nu har vi medvind, kommer dessa saker vi ska “arbeta på” komma och bita oss i baken när vi stöter på motvind? Lilla brasklappen bara.
Nu vilar vi och skänker en tanke till Ronnie Hellströms familj denna svåra dag. Om denna vinst och hyllning, som innehöll sång och musik på läktarhåll, kunde göra dagen minsta procent lättare för dem, då har vi gjort någonting bra.
