Bäst & Sämst 2013
Årets sista dag. Årets sista artikel på Himmelriket. Vanligtvis svarar redaktionen på den enkla frågan ”vad har varit bäst och sämst i år”, men guldet respektive Norlings avhopp gav en ointressant text. I stället blev det sju olika frågor att så kort som möjligt ta ställning till, där endast två fick originalfrågan att besvara.
Ted Svensson, vad har varit bäst respektive sämst i år?
Svår fråga. Vi har fått glädja oss åt mycket i år. Europa-äventyret var magiskt. Gisches fantastiska höst lär man sent glömma. Men jag måste erkänna att Lennarts återkomst vägde tyngst. Skönt att han är himma igen.
Norlings avgång och allt jäkelskap bakom kulisserna. Vi vet än idag inte vad som inträffade. Att leva i ovisshet är inte hälsosamt. Jag tycker det är för dåligt av bägge parter. Norling och styrelsemedlemmarna förtjänar en flat lusing. Lägg alla korten på bordet istället, som riktiga män, som mästare.
Fabian Kruuse, samma fråga till dig.
Under säsongen har jag fått följa vårt kära MFF genom kameralinsen, alla hemmamatcher (utom premiären) och två bortamatcher. Alla har varit underbara från innerplan.
Under säsongen har jag dessvärre fått stå ut med att INTE se alla matcher (utom premiären) på det sätt jag är van vid - från ståplats. Underbart att uppleva stämningen från innerplan, men ett helvete att inte vara en del av den.
Charlotte Persson, om du inte får nämna guldet och Rikard Norlings avhopp, vad har då varit bäst respektive sämst i år?
Molins comeback! Han drog på något sätt ut det sista ur truppens förmåga och visade vägen mot guldet. Viktigt med skåningar i laget som dessutom personifierar den ödmjuka kaxighet som MFF är sprungna ur.
Det är alltid tråkigt när det blir fokus på annat än själva fotbollen, min uppfattning är att det stör arbetsron i laget. Jag vill inte att min klubb förknippas med dålig moral och tyvärr har det till en viss del varit så detta året.
För övrigt så stör Norlings avhopp mig inte speciellt mycket. Vi är redo för något annat!
Peter Lind, du vet förutsättningarna. Varken guldet eller Norling kommer på tal, så vad har varit bäst och sämst?
Att alla nyförvärven har kommit in så bra i laget. Mange vinner poängligan, Guille öser in mål, Emil går in som ordinarie ytter på ett bra sätt och det märks inte när Erik ersätter någon av de "ordinarie" mittbackarna.
Att U21-laget gick så dåligt. Alla andra MFF-lag vinner, går till finaler eller som sämst semifinaler medan U21-laget inte ens går till slutspel.
Pontus Kroon, i skrivande stund har MFF ingen tränare. Vem hade varit bäst respektive sämst för MFF:s del, med det spelarmaterial som finns 2013?
Får jag välja hade jag gärna sett någon som har samma förmåga att lyfta unga spelare som Norling hade. Det är en viktig egenskap för svenska klubbar då vi måste producera egna talanger för att ekonomin skall gå ihop. Jag vill även se en tränare som fortsätter att utveckla vår passningsinriktade fotboll. Så med detta sagt tror jag att ett delat ledarskap mellan Pep Clotet Ruiz och Daniel Andersson hade varit väldigt spännande. De är båda byggstenar i det MFF vi ser idag och de har båda stor kunskap.
Den jag tror skulle vara sämst för MFF är Roland Andersson. Det är en man med stor kunskap och stort MFF-hjärta, men Roland har tidigare visat sig vara opsykologisk, vilket inte är bra när man satsar ungt och om han inte har gjort en ideologisk U-sväng så står han för en fotbollsfilosofi som ligger långt från dagens Malmö FF.
John Börén, dina tankar i samma fråga?
Såklart en jättesvår fråga. Kanske finns det redan någon etablerad som passar perfekt eller så kanske det finns en mer oprövad förmåga med enorm framtida potential. Inte minst de senaste åren har ju visat att det är många pusselbitar som ska passa ihop för att alla ska vara nöjda. Oavsett hur man kalkylerar, riskberäknar och slutligen rekryterar, så kommer man vara tvungen att chansa till viss del. Och om man nu ändå måste chansa, då ser jag inte Daniel Andersson som en värre chansning än någon annan. Förutsatt att han själv vill, att han har en klar bild över hur han vill lägga upp arbetet och framför allt att han har spelarnas stöd.
Vem som helst som behöver en eller två säsonger på sig för att bygga upp ett nytt lag och sätta sin prägel på spelarna. Vi, liksom flera andra allsvenska lag, har hamnat i en negativ spiral där man jobbar emot ett SM-guld i ett par år men får direkt efter framgången börja om. Malmö FF nådde toppen 2013, ambitionen måste vara att med eftertryck stanna kvar där uppe 2014. Jag vill inte se ett MFF som nu tar ett steg tillbaka för att istället vara ännu bättre om tre år.
Fredrik Lindholm, om vi i stället tittar på spelare till MFF. Du har helt fria händer att värva någon från Allsvenskan – vem hade varit bäst respektive sämst för MFF?
Den spelare jag hade valt som jag tror hade passat bra in i MFF är Mustafa El Kabir. Han är snabb, bra i djupled, bollskicklig och skulle troligtvis kunna fylla den roll Rantie hade i MFF. En annan spelare jag tänkte på var Tobias Hysen. Hade han varit fem år yngre hade jag nog valt honom i stället.
Den som jag tror hade passat väldigt illa i MFF är ingen spelare utan en tränare, nämligen Mikael Stahre. Jag säger inte att Stahre är en dålig tränare men min känsla säger mig att han står för allt som MFF inte är i dagsläget. Det hade blivit en frontalkrock.
Thomas Lundkvist, vad har du att säga om bäst och sämst i den här frågan?
Tobias Hysén. I sällskap av lirare istället för träbenen i IFK G hade han levererat. Förutom det sportsliga hade det varit priceless att se hans dumme far sätta fiskbenen i halsen när vi presenterade honom.
Förutom den som redan spelar hos oss hade mitt val nog varit Anders Svensson. Inte för hans fotbollskunnande vilket väl fortfarande är ok utan för att han är en egocentrisk och gnällig fubbick. En gruppförstörare helt enkelt.
Calle Angerborn, bland årets alla topprestationer och enstaka djupdykningar kräver jag dig på ett svar vilken som var den enskilt bästa respektive sämsta matchen i år.
Årets främsta insats presterades när det gällde som mest. Matchen på balkongmattan i Borås var oerhört väl genomförd såväl taktiskt som tekniskt. Första halvlek var ren och skär MFF-porr.
Häcken borta. Tveklöst. Att vi torskar planenligt på Hisingen är ingenting att förvånas över, men tidigare år har det berott mer på att Häcken varit ruggigt bra än att vi varit dåliga. Årets match kan ha varit den sämsta himmelsblå insats jag bevittnat sedan den medeltidsmörka Åkebyeran.
Martin Grahn, håller du med?
Absolut bäst måste ändå, både målmässigt och prestandamässigt vara Hibernian borta. Jag menar, att åka iväg på Europaäventyr, bortamatch mot ett relativt respekterat motstånd, och fullkomligt krossa dem med 0-7. Det kan inte vara annat än skitbra. Det får bli min absolut bästa match för i år! Gjorde inte saken sämre av att man var på plats heller.
Absolut sämst, den är nästan svårare. Nu så här ett par veckor efter säsongen lagt sig och innan jubileumsfilmer och liknande kommit ut så är inte minnet det bästa. Man vill ju inte heller minnas de dåliga sakerna.Men om jag ska ta någon, så får det bli Djurgården hemma, eller Häcken hemma. Nja, Djurgården får det bli, mest för att man kände att det kunde ha gått rent åt helvete om vi inte skärpte till oss till omgången efter där vi skönt nog vann med 1-0 mot Mjällby.
Johan Åkesson, om nu inte MFF hade vunnit – vilket lag hade varit bäst respektive sämst för dig om det hade tagit hem titeln i stället?
Troligen ett lag som inte har klarat av sina affärer speciellt bra, IFK Göteborg är en klubb som har haft en del problem att förvalta sin maktposition i svensk fotboll. Ett framgångsrikt 2013 kanske kan få dem på rätt bana igen. IFK hade haft väldigt svårt att hantera ett Champions League-kval och spel i Europa League. Ungefär som Elfsborg hade i år. Sett från ett rivalitetsperspektiv gör det ont när det går bra för Änglarna men deras meriter står ändå inte i paritet med Malmö FF:s.
Helsingborg hade varit värst. HIF har radat upp placeringar bland topp-5 under de senaste åren och varit mer konsekventa än MFF, dock färre SM-guld. Förutsatt att det inte gick rent åt skogen under hösten, så hade HIF haft en god möjlighet till spel i CL och skaffat sig en maktposition. Som tur var föll HIF ihop som ett korthus.
Magnus Johansson, håller du med om att det bästa hade varit om IFK Göteborg hade vunnit och sämst om HIF gjort det samma?
Tror inte det, du. Här säger jag Kalmar FF av den enkla anledningen att det är en sympatisk förening, som också har hyfsat goda förutsättningar att göra det tillräckligt bra för att inte skämma ut Sverige. Samtidigt är klubben inget egentligt hot mot MFF som Sveriges största förening. Man kan förstås hävda att detta är en icke-fråga eftersom ingen annan klubb är värd att vinna Allsvenskan, men jag inser ju att det tyvärr måste hända då och då.
En del klubbar slåss om budet. Stockholmslagen får hybris som smittar av sig på media, vilket alltid är kräkframkallande. Från HIF-håll skulle ordet hybris inte räcka till för att beskriva reaktionen. Men sämst av sämst skulle det vara om IFK Göteborg vinner. Så har det alltid varit, så kommer det alltid att vara. Jag har många vänner som håller på IFK och de är rekorderligt folk, men gammal rivalitet (vi pratar 35-40 år här) försvinner inte så lätt – IFK unnar jag aldrig något gott.
Henrik Zackrisson, du och Ulf får den kanske svåraste frågan. Vad var absolut bäst med guldet och, något långsökt kanske, vad var sämst med det? Varsågod!
Bara det faktum att vi vann det var såklart fantastiskt. Elfsborgsmatchen med all väderångest och allt firande är förstås också ett minne för livet. Men jag säger ändå den avslutande matchen mot Syrianska. Bara ren och komplett bekymmerslös glädje från början till slut - det var mycket speciellt; jag har aldrig varit med om nåt liknande förut.
Sämst är den där vetskapen om att saker och ting vänder. Man får aldrig slappna av, aldrig stanna i sin lyckobubbla - eftersom allting var så himlarns positivt just efter guldet, kunde man ge sig fan på att det snart skulle hända nåt riktigt trist. Och mycket riktigt briserade ju Norling-bomben, som jag nu börjar hämta mig från, i slutet av november.
Ulf Nilsson, du får äran att vara sist ut och du har alltså samma fråga som Henrik att ta ställning till.
Det är ju det här vi strävar efter. Vi går och fryser häcken av oss på träningsmatcher i Lomma, Heleneholm och var det än kan vara för att få njuta av segerns sötma. Vi är bäst! Det är en fantastisk känsla. Dessutom ger det ju oss något att bygga vidare kring - Smider man rätt och har lite flyt (med skador, lottningar och såhär) kan man ta enorma kliv efter ett guld. Champions League - Here we come!
Sämst? Att jag tror det gjorde att Norling lämnade. Luften gick lite ur efter guldet och då vill man ha nästa utmaning.
De tre senaste guldtränarna har, efter guldet, stannat hos oss i 1.5 år - Sammanlagt!
Vi verkar inte kunna behålla våra guldtränare och ge dem vår tilltro. Även om en tränare kan bygga vidare på vad någon annan gjort, blir det en ny kula och vi måste ladda om. Det är själve f-n att vi aldrig riktigt kan hålla grunden intakt och jobba vidare på det vi byggt.
***
Om ingenting oförutsett händer i eftermiddag är detta årets sista artikel (av drygt 650 stycken). Vi i redaktionen önskar härmed er alla ett gott slut och ett fantastiskt 2014. Vi ses där.
Och så: Framåt Malmö!
