Bäst & Sämst 2022
Som traditionen bjuder, årets sista artikel på Himmelriket är vad som varit bäst och sämst under året enligt redaktionsmedlemmarna.
Åsa Flykt
Givet: Cupguldet! Overkligt! Även om man upplevt en del segereufori genom åren var detta något alldeles extra.
Även om sjundeplatsen kan kännas given säger jag ändå hemmamatchen mot Berlin. Jag lämnar i princip aldrig en match innan den är slut. Här gjorde jag det. Inte av otrygghet, även om den känslan också fanns där. Utan för att all lust för match bara rann av mig. Jag brydde mig inte ett skit om resultat, var bara förbannad och ledsen.
Magnus Johansson
Avancemanget till Europa League hade för några år sen varit ett outstanding ögonblick, men dels har vi blivit bortskämda med sådant och dels kändes det som att vi slarvade bort ett avancemang till Champions League, så i ensamt majestät över bäst i år är: Cupguldet. Äntligen är vi mästare där igen.
Många nyanser av grått har vi upplevt i år. 0-4 borta mot Djurgården följt av 1-2 hemma mot Häcken är en. Förlusten borta mot IFK Göteborg är en annan. Slutliga sjundeplatsen en tredje. Jag skulle kunna fortsätta ett tag till. Men absolut sämst, och mest ovärdigt, är hur tränarfrågan sköttes under året. Malmö FF blev ett lag andra kan peka på och skratta åt.
Fredrik Hed
Att vara på plats i badkaret när vi tog Cupguldet i maj. Vilken känsla det var att totalt psyka ut Astrit Selmani när han slog sin straff som Diawara enkelt räddade.
Känslan som växte fram under säsongen att vi 2022 bara var ett deltagarlag. Usch vad hemskt det måste vara att vara supportrar till lag som är just deltagarlag.
Kalle Dahlberg
Hugos genombrott. Enkom den största anledningen att kolla på MFF säsongen 2022. Ett genombrott vi inte sett sedan Svanberg och en enorm framtidstro när det kommer till spelet och en oundviklig försäljning.
Egentligen allt annat 2022. Det usla spelet, det totala kaoset på tränarposten, dåliga resultat i Europa och nyförvärv som inte levererar som planerat.
Henrik Zackrisson
Måste ju vara cupguldet. Lite ironiskt att denna 33-åriga förbannelse bröts just denna säsong, när så mycket annat såg så miserabelt eländigt ut.
Att vi föll så handlöst och så djupt. Jag inser att vi inte kan vinna varje år, man kan ha otur med skador och domare och stolpar och yada yada, men: jag tänkte mig nog ändå att klubben numera blivit så resursstark och stabil att vi även ett år med oflyt skulle kunna återfinnas nära toppen. Men så var det alltså inte. En smula omskakande, faktiskt.
Stefan Sjöström
Ledningens konstruktiva val av tränare för 2023. För första gången sedan MFF fick sitt stora ekonomiska försprång 2014 väljer föreningen en tydligt utvecklingsinriktad tränare med ambition att göra något mer än att vinna nästa match. Här finns en möjlighet att verkligen ta det där nästa steget. Positivt också att detta verkar vara i linje med anställningen av Georgson som sportchef, för nu behövs stabilitet i organisationen.
Ledningens irrande i tränarkaoset. Det är meningslöst att sparka en tränare mitt i säsong baserat på svaga resultat. Kanske var orsaken till Milos snabba uttåg att det brast i hans arbetssätt. Men det speglar i så fall grova misstag i rekryteringsprocessen. Georgsons intåg på tränarbänken innebar helt onödiga förändringar i alla de viktigaste nyckelrollerna i ledningen (VD-sportdirektör-sportchef). Ansvarsfördelningen i ledningen blev ännu otydligare. Därpå in med ännu en tillfällig lösning i pensionisten Åge.
John Börén
Cupguldet såklart. Långt in i framtiden kommer 2022 ändå ses som ett statistiskt ok år tack vare den efterlängtade titeln.
Uppgivenheten. Hopplösheten. Den totala avsaknaden av självförtroende. Hösten visade på sidor hos Malmö FF som vi inte sett på mycket länge.
Ulf Nilsson
Såklart cupsegern. Tydligen var det en förbannelse involverad om man vann men ändå. Vilken grej! Det var otroligt roligt.
Om man bortser från det usla spelet under, framförallt, hösten så vill jag framhäva det otroligt ovärdiga hur vi hanterade tränarsituationen. Jag ville som sagt ha kvar Milos men framförallt är det ju obegripligt att man skickade honom utan att ha en lösning på plats.
Pontus Kroon
Ekonomiskt blev det ett väldigt bra år, vilket kanske är extra viktigt då så mycket annat gick snett. Mycket måste göras bättre framöver och med en fortsatt stark kassa underlättas arbetet.
Bristen på röd tråd, famlandet och all inkonsekvens. MFF:s ledning måste skapa en starkare struktur och ha en klarare plan för vad man verkligen vill sportsligt. Förra året visades en vilsenhet vi inte sett sedan Åkebys dagar vid rodret.
Peter Lind
När man såg de tidiga cupmatcherna på IP så tänkte man att det var ju kul att Hugo Larsson fick lite speltid. Han var så ny och oväntad att han inte ens hade namn på tröjan. När säsongen var slut så var han mer eller mindre given på innermittfältet.
Av allt man kan välja så kör jag på skadekaoset. Värst var det borta mot Djurgården med mer än halva truppen borta. En del skador kanske hade kunnat undvikas men hur garderar man sig mot en skada som Sibys? Alla skador gav i förlängningen många spelare som på väg tillbaka inte var i full form.
