Bedrövliga Bajen
Egentligen räcker inte rubriken. Vi skulle kunna hålla på som Göteborgare hela dagen med ordlekar som "Botten, Bajen", "Barnsliga Bajen" och "Bortskämda Bajen". För spelarna var det här en dag på jobbet. För oss supportrar var det ännu en dags lidande.
Jag vet att det kan vara svårt att föreställa sig men för ett gäng månader och ett par baksmällor sen såg vi ljust på den här säsongen. 18e april stod det i kalendern, hemmapremiär med tåg mot Söderstadion och publikfest med allt vad det innebär. Vi var dryga 12 tusen där som trodde på en fantastisk säsong, som ännu ett år skulle viga våra liv åt Södermalms stolthet och sjunga ut vår kärlek. Nu står vi där igen. Det är den 12e september, hösten har redan inkräktat på våra liv och vi går några ångestfyllda veckor till mötes. Men vem fan är förvånad?
Nu var det inte säsongen i stort jag skulle avhandla. Samtidigt så påminde känslan på väg mot Söderstadion om den känslan jag kände just inför Landskrona hemma. Vi hade sånär dräpt Degerfors på bortaplan och fått med oss poäng vi inte alls hade räknat med. Truppen såg bra ut bortsett från Sinans bortfalln och surret på tåget ut gick i positiva tongångar glädjandes nog. Nu var det inte fakta som det där surret baserades på utan bara vår vanliga naivitet. Vi är inte bättre än så här och dom spelare som finns i truppen blir inte bättre än så här. Hur länge man än fortsätter att hoppas.
Det var en ganska uppenbar taktik man ställde upp med. Figueroa som vänsterback bakom Fadi Malke som har mer defensiva kvaliteter än offensiva och det var uppenbart att det var på högerflanken det skulle hända. Med Sarr som högerback skulle Simon kunna gå på full fart framåt via kombinationer med både Maic och Runa. Gott så. Problemet var att även om det ibland skapades en del fina kombinationer av kortpassningsspel, så slutade det med att Dahl fick bollen och vände ut på nästa kant. Inget ont om Dahl, jag tycker tvärtom att han gör en bra insats, i alla fall i första halvlek. Han och Pupo stängde av Sundsvalls offensiv till stor del och matchens stora regissör, Fredrik Holster, fick inte mycket yta att fördela bollen på. Man låg tätt. man spelade hårt och man erövrade bollen hyfsat tidigt vid varje försök från Sundsvall. I första halvlek som sagt. Då tilläts vi styra spelat, hålla i bollen och faktiskt ha en ledning i en match som var fullständigt rättvis så långt.
För när man går ut till andra med en 1-0 ledning i ryggen så kommer det där ängsliga Hammarby fram igen. Istället för att flytta upp Maic ännu mer, eller helt enkelt ta in Paulinho för att gå för 2-0 så backar man hem. Och man backar hem. Och man backar hem lite till. Till slut står man där med hela backlinjen i eget straffområdet, panikrensar som om livet hängde på det och det slutar med 3-1 i arslet. Ja, jag vet att ni enögda supportrar kommer att hävda att 2-1 målet var offside, det kan jag leva med. Men kvitteringen då? Kvitteringen som föregås av ambivalent och inkonsekvent försvarsspel så det står härliga till? När en spelare som man haft ofattbar kontroll på under 45 minuter plötsligt tillåts löpa runt två spelare som glidtacklar ihop med varandra? Vilken domare ska vi skylla det på?
Även 2-1 målet är en uppvisning i bedrövligt, yes där kom den, försvarsspel. Att låta en spelare vända upp, trots attt han är skicklig med bollen, kan hända alla lag. Men att göra det i ett läge där man är desperat efter poäng och där en varning inte betyder ett skit, är tjänstefel. Ta tacklingen, ta kortet och gå därifrån som en man. Just epitetet Man verkar i det stora hela vara obefintligt i dagens Hammarby. Jag gjorde en notering om att man ägnar mer tid åt att skrika på domare än att fokusera på sitt eget spel. Fine, varken huvuddomare eller framför allt ena linjedomaren gjorde någon enorm insats. Men helt ärligt, fokus.
Men just fokus verkar vara svårt att greppa. Vi, ja jag kommer alltid att skriva Vi, förlorade inte den här matchen p g a att GIF Sundsvall är ett bättre lag än oss. Fan, vi har inte förlorat många matcher p g a ett bättre motstånd. Vi förlorar för att vi viker ned oss, vi är för ängsliga och vi ger inte det vi kan. Ikväll var det inte ens 6000 på Söderstadion, trots det var det gåshud när klacken väl drog igång efter den otvetydiga demonstrationen. Jag blir förvånad om vi ens blir 5000 mot Brommapojkarna.
Brommapojkarna som alltså är en match som avgör hur nära div 1 vi är inför omgången efter det. Ja ni läste rätt, div 1. Så jävla bedrövligt är det. Så jävla bedrövliga är Bajen år 2011.
