”Behöver sätta båda fötterna på jorden” – fokus på IFK Göteborgs mardrömssäsong
Adrian Pihl Spahiu delar med sig av sina tankar gällande IFK Göteborgs fiaskosäsong och vad som krävs för att klubben ska komma på fötter igen.
Inför den nuvarande säsongen var det många som trodde att IFK Göteborg skulle gå en lyckosam säsong till mötes efter att det stod klart att Marcus Berg och Oscar Wendt skulle vända hem till sommaren. Kort därefter briserade en av de största bomberna någonsin i svensk fotboll då superstjärnan Marek Hamsik gjort klart med Blåvitt.
I stället för att det skulle bli en lyckosam säsong började det nu pratas om guld och fansens förväntningar skruvades upp till max inför premiären. Men trots en spännande trupp till sitt förfogande fick den dåvarande tränaren Roland Nilsson inte spelet att stämma och inte heller Hamsik lyckades få laget att lyfta.
Sommaren hade knappt hunnit börja innan både ”Rolle” och Hamsik tackade för sig inom loppet av en vecka. Då parkerade Blåvitt på tionde plats i tabellen efter att bara ha vunnit en av de åtta inledande omgångarna, och mycket talade för att saker och ting skulle ordna upp sig med Mikael Stahre som ny tränare och med Berg och Wendt tillgängliga.
Resultaten har dock uteblivit och av de sju senaste matcherna har man vunnit en och förlorat resterande. I skrivande stund befinner sig den klassiska klubben på samma poäng som Degerfors – som innehar kvalplatsen – och det är med kniven mot strupen man härnäst tar emot nästjumbon Örebro i en tvättäkta sexpoängsmatch.
Hur har det kunnat gå så här snett och vad krävs för att IFK Göteborg ska undvika en ödesdiger nedflyttning? Det är något som Alltid Blåvitts redaktör Adrian Pihl Spahiu nu ger oss svar på då han delar med sig av sina tankar om klubbens mardrömslika säsong.
Säsongen lider mot sitt slut och IFK Göteborg slåss för att undvika nedflyttning. Hade du inför säsongen kunnat föreställa dig att läget skulle vara så här prekärt?
- Nej, det var svårt att se. Det känns som en evighet sedan som motståndarfans skrev ”Grattis till SM Guldet” när Blåvitt presenterade Berg, Wendt och Hamsik på löpande band. Det ska väl sägas att vi alltid visste om att det var ett lag på pappret skulle vara svagare under inledningen av säsongen för att sedan kunna bli bättre när Berg och Wendt anslöt, men att det skulle bli så här dåligt var ju väldigt svårt att ana.
Vad är det som huvudsakligen ligger bakom att det har fungerat så dåligt som det gjort?
- Var ska vi börja? På planen handlar det ju främst om att spelarna spelar som individer och inte som lag. Kugghjulen går inte i varandra om vi säger som så. När bollen slås i djupled löper ingen i djupled och när någon löper i djupled slås inte bollen. I ett lite större perspektiv så har ju Blåvitt haft tre olika tränare på ett år. Alla med tre ganska skilda filosofier, och känslan är att svagheterna hos tidigare tränare följt med till efterföljande tränare utan att några av styrkorna kommit med.
- Poya Asbaghi ledde ett Blåvitt som kanske hade bäst passningsspel i serien, men där det ofta blev att man bara passade runt utan att göra något. När Roland Nilsson tog över tappade vi det fina passningsspelet – men fortsatte ofta passa runt utan att komma någon vart. ”Rolles” Blåvitt var starka defensivt men fick inte till det offensivt. Stahres Blåvitt skulle få energi, men det har bara slutat med att laget i sin iver springer bort sig defensivt, och har fortfarande svårt att skapa något offensivt. Man spelar fortfarande runt bollen utan att riktigt göra något de få gånger man väl har bollen.
- Men det här började nog helt ärligt inte den här säsongen. Det började redan förra året. Blåvitt gick in i 2020 med en kravbild som inte motsvarade de förutsättningar laget hade, och i stället för att korrigera kravbild eller göra något åt de dåliga förutsättningarna man hade så valde man att bryta upp allt och starta om.
Skulle du säga att återkomsten av Berg, Wendt och Svensson stjälpt mer än den hjälpt?
- Inte återkomsten i sig. Framför allt Berg har ju varit väldigt bra sedan han kom. Däremot så tror jag att väntan på deras återkomst varit förödande. Som jag svarade i frågan ovan så gick Blåvitt in i säsongen 2020 med dåliga förutsättningar. Man saknade anfallare i truppen, mycket på grund av att man väldigt länge hoppades att Berg skulle flytta hem. När det inte blev av (på grund av pandemin) så hamnade Blåvitt i en väldigt dålig sits. Och så har det varit i många år nu.
- Gustav Svensson sa för flera år sedan att han skulle flytta hem ”om inte typ Barcelona ringer”, men förlängde sedan med Seattle. Oscar Wendt har också ryktats hem flera gånger förr men har gång på gång förlängt kontraktet i Tyskland. Nu vill jag vara tydlig med att jag ändå förstår att till exempel Marcus Berg gör ett år till i Krasnodar i och med att EM flyttades och han ville stärka sina chanser, men IFK Göteborg måste bli bättre på att äga sitt eget lagbygge och inte bli beroende av att spelare väljer att flytta hem.
Sett till hela säsongen, vilka är de största misstagen som gjorts på vägen och vad önskar du hade gjorts annorlunda?
- Som jag var inne på tidigare tycker jag att många av misstagen begåtts tidigare. Men ett tydligt exempel är ju anställningen av Roland Nilsson förra hösten och hur man har hanterat det från IFK Göteborgs sida. Det förefaller för mig väldigt tydligt att IFK Göteborg och Roland Nilsson inte riktigt hade samma bild av vad Roland Nilssons jobb i Blåvitt var långsiktigt, och det är ju för jävla dåligt skött helt ärligt. På det så framstod det ju som om att föreningen redan efter säsongen 2020 var inne på att Roland kanske inte var en långsiktig lösning, och att man då ändå kastar bort inledningen av säsongen på en tränare man inte vill ha kvar blir på något sätt signifikant för vad Blåvitt gjort det senaste året.
- På samma spår finns det ju en del frågetecken kring rekryteringen av Mikael Stahre. Utan att säga att han är fel tränare för Blåvitt så säger det väl ändå en del om hur Blåvitt gång på gång blickar bakåt i stället för framåt. Ibland känns det som om att hela föreningen någonstans i bakhuvudet bestämt sig för att våra bäst år är bakom oss och att vi konstant tittar bakåt för att ta oss framåt. Vi tar hem gamla hjältar. Den gamla sportchefen återvänder som klubbdirektör. En gammal tränare, som många kommer ihåg med nostalgiglasögonen på, kommer tillbaka.
Anser du att Stahre är rätt man för uppdraget att försöka rädda kvar Blåvitt?
- Jag tycker först och främst att man ska stötta de som är i föreningen. Mikael Stahre är tränare för IFK Göteborg just nu, och come what may, så kommer han vara det säsongen ut. Därför måste jag säga att jag tror och hoppas att han är rätt man att få ordning på skutan.
- Med det sagt så ska vi också komma ihåg att Stahre haft det svårt att komma till lag som är under ”uppbyggnad” så att säga. När han kom till ett satsande IFK Göteborg 2012 gick det åt skogen. Det var först efter att ha börjat om och fått bygga under ett år som man 2013 fick ordning på spelet. De uppdrag där Stahre har lyckats direkt så har han oftast kommit till ett lag som redan hänger ihop. I både AIK 2009 och Häcken kom han till lag som spelats ihop till en sammansvetsad trupp under tidigare tränare.
- En analys som återigen landar i frågan om hur IFK Göteborg arbetar kring kravbild, förutsättningar och långsiktiga mål. Kravet från föreningen, många supportrar och kanske även en del sponsorer är ju att det ska levereras omgående. Satsningen på spelare som Wendt och Berg måste i princip bära frukt omgående för att det ska vara värt det. Och Mikael Stahre har aldrig varit en tränare som går in, lagar ihop en trupp och vinner. Så kravbilden är omedelbara resultat, och truppen är byggd för det. Men man byter tränare i marginellt lägre takt än kalsonger och tar två gånger i rad in tränare som historiskt sett alltid behövt tid på sig för att nå framgång. Roland Nilsson vann ju till exempel först tredje året i Malmö, och Mikael Stahre behövde tre år på sig för att få ihop Blåvitt på ett bra sätt.
Tror du att laget har vad som krävs för att lyckas undgå en ödesdiger degradering?
- Man måste ju tro på det, även om jag ser en stor risk för att snöbollen är i rullning och att den redan nu samlat på sig förödande fart. IFK Göteborg har ett otroligt svagt grundspel och har väldigt svårt att hitta någon som helst stabilitet på plan. Laget består av rutinerade spelare som tänkte komma hem och lyfta laget, men i stället varit med om en av föreningens sämsta perioder (jag kan inte minnas senast Blåvitt förlorade fyra raka matcher) i modern tid. De yngre tittar på Wendt, Berg och Svensson för att bli ledda, och det verkar som om de i sin tur är lite tagna av allvaret – men även hur mycket bättre Allsvenskan var än de minns den som. Framför allt Wendt ser ut att vara riktigt överraskad av att han inte kan spela på 80 procent och ändå dominera.
- Men om vi ska vara positiva – och det ska vi väl ändå vara – så har man ju ett lag som på pappret är riktigt bra om man kan ordning på spelet. Det är ett lag som har visat att de klarar av att slå alla i Allsvenskan. IFK Göteborg 2021 är ett lag som kan slå alla lag i serien en bra dag. Men IFK Göteborg 2021 är också ett lag som kan förlora mot alla lag i serien om man har en dålig dag. Kan man bara lägga allt det negativa bakom sig, förenkla spelet och göra de ”enkla sakerna bra” så ska laget ta de poäng som behövs och hålla sig kvar med god marginal.
Förutsatt att man klarar sig kvar, vad vill du se hända inför nästa säsong?
- En tydlig riktning och framtidsarbete. Jag vill inte höra en massa verklighetsfrånvänt snack om krav och att ”vinnarkulturen ligger i vårt DNA”. IFK Göteborg behöver sätta båda fötterna på jorden ordentligt och staka ut en väg framåt därifrån. IFK Göteborg har den överlägset sämsta arenan av storstadsklubbarna. Både vad gäller publikkapacitet och kapacitet till inkomstkällor runt matcherna, så som försäljning och reklamintäkter.
- Den bittra verkligheten är att IFK Göteborg inte kan tävla med övriga på de punkterna. Antingen inleds ett vettigt arbete för att åtgärda det i form av en ny arena eller ombyggnation (jag är arkitekt – hör gärna av er så diskuterar vi möjligheter), eller så måste man titta på andra metoder för att få in pengar så att föreningen blir konkurrenskraftig igen.
Vad gäller spelet så är frågan om inte prio bör ligga på att hålla laget helt. Kvaliteten på träningar med mera blir ju enormt lidande av att halva truppen sitter på rehabcykeln.
Vilka spelare anser du att man bör bygga laget kring?
- Ja du… Marcus Berg har ändå två år kvar på sitt kontrakt och har en spelstil som jag tror gör att han kan fortsätta hålla hög allsvensk nivå längre än så till och med. Han är också den enda hemvändaren som faktiskt presterat. Annars är Tobias Sana också en spelare som går att bygga mycket runt, men då måste han få en vettig roll – något som både Stahre och Roland Nilsson haft svårt att ge honom.
