BK Häcken - LSK 5-1: 85 bra minuter mot Häcken - Slutet väcker vissa frågor...
STARTELVAN
Alex Horwath
James Sinclair - Wallace - Anton Tideman - Niclas Andersén
Aaron Nichols - Markus Gustafsson - Furness - Jakob Olsson
David Johannesson - Jonas Lindberg
På ett snöigt Valhalla inledde LSK säsongen 2014 på allvar. Motståndare: Allsvenska BK Häcken. Jonas Lindberg vikarierade på topp bredvid David Johannesson. Och det var på det hela taget en ur grönvit synvinkel bra start på matchen där undertecknad summerade varsitt skott över mål efter kvarten spelad som de farligaste chanserna. Aaron Nichols skjöt tätt över, medan en gulsvartrandig spelare skjöt lite längre över, men ändå värt att notera. Men just Aaron var egentligen den spelare som redan där och då hade imponerat märkbart med även ett vasst inspel långt upp i banan, samt andra intentioner som gav intrycket av att han är i god form redan nu.
Efter 16 minuter kommer matchens första mål av Fredrik Björck i Häcken. 1-0 utan att Häcken haft någon större press alls. Det var bara helt enkelt en motståndarspelare som fick ett hyfsat tillfälle och avslutade snyggt utan att tveka. Vår provspelande målvakt Alex Horwath kunde knappast lastas för det målet.
En annan provspelare - Wallace, som spelade höger innerback har jag noterat för en mycket distinkt brytning i minut 19 i ett ganska svårt läge. Där visade han en kvalitet som Tor-Arne säkert söker på innerbackarna. Tveka inte, kan du bryta - gör det. Den typen av säkert agerande. Annars bör man inte säga för mycket om våra provspelare idag. De kastas in i en match och ett klimat som inte heller är optimalt för dem att visa upp sig i, och med ett motstånd från Allsvenskan.
Jakob Olsson fick en frispark minuten efter Wallaces brytning, och fick på en hyfsad träff men tyvärr för högt och strax över Häckenmålet.
Lite trist gör Häcken 2-0 (Dioh Williams) precis efter Olssons frispark, och där och då kändes det definitivt inte motiverat med 2-0. Resultatet skulle möjligen kunna motiveras med gulsvarta ögon sett till effektivitet (och på det området var Häcken klart bättre skulle det visa sig) ,men nej...2-0 var inte rättvist, och farhågorna kom lite om laget skulle (som så många gånger i fjol) vika ned sig i motvind?
Svaret blev dock - icke! LSK höll uppe spelet väl trots 0-2, och jag har Aaron noterad för bra offensivt spel utan boll i en period där det inte hände så mycket i chansväg. Men när det väl kom, var det LSK som faktiskt skapade en stunds press med några täta fasta situationer som blev halvfarliga, efter halvtimmen spelad. Nej, där och då vek Grönvitt inte ned sig. Även om Häcken följde upp våran korta press med ett skott i halvfarligt läge som dock gick en bit utanför målramen.
Sedan händer inte så mycket mer än att Häcken spelmässigt bygger upp ett litet övertag, dock utan att skapa något värt att nämna. En ledare i Häcken skällde på en av de sina för att denne filmade, ett bevis på att det fortfarande finns sportsmanship i fotbollen. Cred till den ledaren!
Halvleken avslutas egentligen med att Jonas Lindberg skjuter en frispark rakt på Häckens målvakt med två minuter kvar. En allt för lätt frispark att ta - å andra sidan bröt den en lite negativ trend som präglade våra anfall i första - att de flesta chanserna handlade om bollar som gick precis utanför målramen. Även om LSK vaskade fram flera chanser mot Häcken så stod det alltså 0-2 i halvtid, och det var egentligen mycket resultatet av effektivitet. Hade vi varit lika effektiva som Häcken hade vi åtminstone haft ett mål själva i protokollet...
Till andra halvlek gick Rebin Sulaka in tillsammans med Aleksandar Kitic och Peiman Eliassi. Peiman såg till en början lite seg ut, lite stum, men kom sedan igång bättre för att dock gå av banan med en förhoppningsvis inte allt för jobbig skada.
Åter till början av andra halvlek. Jonas Lindberg stod för sista målchansen i första halvlek, och så även den första i andra halvlek. En skruvad hård boll som var ganska nära krysset. Målvakten var inte med där, och det var i sig ett mycket bra skott med lite fel riktning bara.
Men sedan tog Häcken tag i händelserna och lyckades på några minuter tvinga Horwath till en räddning, skjuta bollen hårt via styrning som räddade upp den precis över ribban, följt av ett farligt närskott i den röriga situation som uppkom efter hörnan som följde.
Men sedan var det LSK igen. Johannesson skjöt en klart farlig halvlobb som slog på ribbans överkant och vidare ut. Vid det här laget kände man från läktaren en viss frustration över att vi lyckats få så många bollar att gå precis utanför målet, eller som i det här fallet - via målramen ut.
Nyförvärvet från Dalkurd, Sulaka, presenterade sig 10 minuter in på andra halvlek med att nicka en frispark lågt tätt utanför Häckens mål. Ännu en boll som var relativt nära mål, och det följde Johannesson upp minuten senare med ett skott en bit över ribban.
Horwath har sin bästa sekvens i minut 60. Han presterar en dubbelräddning, i stil med räddning-följt-av-benparad-på-returen. Mycket bra individuell prestation och allsvensk klass på just det ingripandet.
Aaron Nichols byttes sedan ut i 62:a minuten. Hans första halvlek var het. Het för att vara presterad på konstgräs i minusgrader, första träningsmatchen. I andra halvlek föll han bort något, eller kanske snarare slutade topprestera. Välj själva, det intressanta ändå är att det fanns ett flertal intentioner i hans spel som pekar på att han har blivit en bättre spelare. Även om det måste upprepas för att kunna slås fast så kan det mycket väl vara så av dagens match att döma. I mina ögon räcker det han presterade för att göra honom till bästa spelare i LSK. Och vi tappade offensiv slagkraft efter det bytet.
...varpå provspelande Sema gjorde 2-1 i 66:e minuten. Det målet hade LSK definitivt tjänat ihop till, gällande Sema så gjorde han detta mål, men var i övrigt kanske något osynlig. Mål dock, det är ju dom som räknas, och mätt i effektivitet var han givetvis utan tvekan bra. Däremot kom han inte till några fler chanser värda att nämna - hur bra eller dåligt det var kan givetvis diskuteras, men målet ger honom ett godkänt betyg i min bok hur som helst.
I 71:a minuten var det inte roligt att se Olsson ligga ner en stund på planen efter att som jag uppfattade det åkt på en smäll i en närkamp, men tack och lov reste han sig till synes oskadd. Valhalla innebar en långtidsskada på Korab Bakraqi i SC mot GAIS förra året, och den skadan har inte Korab kommit tillbaka från tillräckligt för att vara spelklar. Det sägs att de bytt konstgräs på Valhalla sedan GAIS-matchen, men skadad kan man definitivt bli ändå.
Kring 73 minuten kom så ett koppel av bra LSK-chanser på kort tid. Häckens målvakt och försvar fick arbeta hårt för att hålla borta 2-2 kvitteringen där, och just där och då kändes det som att den här matchen verkligen var på väg att bli en klart godkänd premiär. Hade det blivit 2-2 i det läget hade det kanske inte speglat matchen, men det hade inte heller varit en total orättvisa. LSK stod upp bra mot Häcken och det som skilde lagen åt under 85 minuter var - effektiviteten.
Detta fick vi ett nytt exempel på i minut 77 när Alexander Jeremejeff var framme offensivt och högg. Han fick på ett volleyskott som gick för hårt, för svårt, för att Horwath skulle kunna göra något. Egentligen kan vi faktiskt konstatera att Horwath inte direkt var syndabock vid något av Häckens mål, utan vad som var hans akilleshäl under matchen var snarare att han inte kommunicerade bra med backarna. Det samspelet fanns inte under stora delar av matchen, och är också det som gör att Horwath inte kan kvittera ut högre än godkänt. En egentligen ojämn prestation så sett, där han egentligen blandar och ger. Dubbelräddningen var som sagt av yppersta klass.
I 81:a minuten rullar Eliassi bollen precis utanför mål, vilket kan få det att låta som om nästan allt LSK presterade framåt gick precis utanför mål, men det är nära nog sanningen. Sema gjorde mål, några försök noterade jag inte ens, men det var faktiskt rackarns många bollar som smet precis utanför målramen idag, och räknar man skott rent allmänt hade vi förmodligen ungefär lika många skott som Häcken denna kväll.
I 84:e minuten räddar Olsson oss från en mycket farlig kontring genom starkt defensivt arbete. Visst blev det frispark, men det var det värt, dock var det tyvärr slutpunkten på LSK:s positiva del av matchen.
El Kabir prickskjuter in 4-1 i 87:e minuten, och det var förvisso ett bra skott, men någonstans innan det målet verkade orken tryta. Och det var inte roligt att se hur Häcken fick ta över rejält och hur de ganska enkelt via Leo Suta gör 5-1 efter tveksamt försvarsagerande. Det fanns även fortsatt Häckentryck för ett sjätte mål, men det stannar vid 5-1.
Rent generellt tycker jag det var positivt att spelarna inte började hänga efter 0-2, för det var inte Häcken värda där och då, men slutförandet av matchen var för dåligt. Häcken lade i en extra växel, och det klarade vi inte alls, typ. Kanske en inställningsfråga, Häcken var kanske hetare på att bevisa saker efter sin 0-3 förlust mot Lilleström där man tydligen brände en massa chanser. Det gjorde man allt annat än idag.
Sammantaget inte en typisk fyramålsseger där vinnaren var överlägsen, utan snarare hade 5-2 speglat matchen bäst. Fram till 85:e minuten egentligen 3-2, vilket säger allt om avslutningen.
Nu vet jag inte hur pass viktigt resultatet var för Tor-Arne, men rent generellt är det ingen bra start att inleda året med 1-5 hävdar jag - även om motståndet var allsvenskt. Att kämpa hårt matchen igenom och förlora med enbart 1-3 hade varit värt - mentalt - ganska mycket. Sen hade det varit ett idiotdrag att ta ut Aaron i en seriematch sett till matchens utseende och hans prestation vid bytet, men jag väljer att tro på att Tor-Arne inte behövde se mer av honom, och istället valde att ge andra chansen vilket - sett till Aarons prestation sannolikt var - och det blev det - en försvagning. Dock ändå med inställningen i slutet av matchen kvar som ett frågetecken - med eller utan Aaron - de sista 6 minuterna kunde de gjort bättre. Nya tag mot Varberg till helgen!
OSKAR WILLIAMSSON
