BK Häcken - Malmö FF 1-1
Malmö FF tog igår en poäng i en match där båda lagen var förlorade. Lätt försenad kommer här Himmelsrikets matchrapport.
Malmö FF ändrade inte mindre än 5 spelare jämfört med vinstmatchen mot Besiktas. En var framtvingad (Lasse Nielsen avstod med en lårkaka) men fyra stycken planerade. Istället för den eminente Andreas Vindheim startade Eric Larsson, Bonke Innocent och Romain Gall ersatte Anders Christiansen och Oscar Lewicki på mitten och Marcus Antonsson startade på topp istället för Arnor Ingvi Traustasson. Tre poäng var egentligen det enda som gällde för båda lagen, båda jagande samma Europaplats.
Trots detta var första halvlek långt ifrån sprudlande och ganska jämn. Vi närmade oss matchen som ett bortalag. Optimismen som vi kände i andra halvlek mot Besiktas var inte särskilt närvarande och man kände att Uwe Rösler och spelarna hade respekt för hisingsgänget. Det var också Häcken som både spelades den fyndigaste anfallsfotbollen och skapade flest chanser. Efter åtta minuter skaffade sig Irandust ett jätteläge i vårt straffområde efter en tafatt rensning av Rasmus Bengtsson. Därefter lyckades Häcken primärt skapa chanser efter att man funnit yta bakom vänsterhalvan i vår backlinje. Viktor Lundberg tog sig ner till kortlinken och serverade Alexander Jeremejeff till ett superläge. Alexander Jeremejeff tog sig ner till samma kortlinje och serverade Paulinho. Endast en lång fransk tå från en heroiskt hemjobbande Fouad Bachirou räddade oss där.
Vi var dock inte heller vi helt uddlösa. Redan efter sex minuter skulle vi haft en straff efter att Häckens orutinerade målvakt Jonathas Rasheed kommit fel i en utrusning. Istället för att träffa bollen tacklade han Markus Rosenberg på ett vis som till och med i Alexander Jeremejeffs favoritsport amerikansk fotboll hade beivrats (unnecesary roughness). Tyske Schumachers påhopp på Battiston i VM 82 var en tanke som slog mig. Förvisso var inte Rasheeds avsikt (till skillnad från token Schumacher), att träffa Malmökaptenen men man får inte kroppstackla motståndare i full fart utan att ta bollen. Måhända en svår situation
Well well, domaren dömer. Utöver denna situation hade vi ett par halvchanser, där Antonssons avslut på passning från Romain Gall kanske var den vassaste.
Sammantaget var 0-0 i paus var inte ett helt missvisande. Jag förstår att det kan vara tufft med det täta matchandet som varit, men någonstans hade jag ändå önskat ett mer optimistisk och pressande Malmö. Det är ju trots allt uppehåll nu.
Andra halvlek inledde på ett i mina ögon positivt vis. Säsongens bäste spelare, Fouad Bachirou, tog sig runt på högerkanten och hittade Romain Gall som med en inträdad variant först väggade med en motståndare och sen lurade Häckenmålvakten genom att skjuta med strumpan. En mycket intelligent aktion av vår amerikanske fransman och vi var i ledningen.
Efter ledningsmålet var det som att Malmö FF sökte göra sin allra bästa imitation av Juventus 80-talslag. Man ställde sig djupt och lät Häcken rulla runt. Emellertid lyckades de inte skapa några särskilt vassa chanser, med undantag för en Jeremejeffskarv rakt på Dahlin. Dock skulle Häcken kvittera efter att Markus Rosenberg på en Häckenhörna fintat bort Rasmus Bengtsson varpå Alexander Jeremejeff slog in kvitteringen.
Och det resultatet stod sig. Inget av lagen lyckades åstadkomma någon forcering och bästa chanserna var Rasmus Bengtsson-läge efter en fin Eric Larsson-aktion. och ett Paulinhofriläge som dock blåstes av efter domaren inte tyckte att situationen betingade en fördel.
1-1 speglade matchen otroligt väl. Kanske det matchresultat efter Sverige-Turkiet (0-0) i EM 2000 som bäst speglat en match någonsin. Två klg med respekt för varandra i en tät tillställning.
Efter en sån här match (eller rättare sagt efter tre sådana matcher som vi fått genomlida) är det lätt att bli lite moloken. Men det är inte matcher som idag som gör att vi har svårt att vara med i toppen; det är matcher som Trelleborg, Dalkurd och Göteborg, i våras.
Framåt Malmö!