Häcken - Malmö FF
4 - 2

BK Häcken - MFF: 4-2

Mörker. Elände. Besvikelse. Tack gode gud för Degerfors.

Allt i egna händer och allt att vinna hette det inför bortamatchen mot BK Häcken. Dessa Hisingens stoltheter som dagen innan säkrat tredjeplatsen i kavaj och inför söndagens match tvingats att mönstra ett alldeles nykomponerat mittfält.

Även om detta bortalag alltid räknats som besvärligt med himmelsblå ögon och Bravida Arenas underlag sällan uppskattats så var förutsättningarna ändå lite mer inbjudande än värsta möjliga scenariot.

Malmö, utan några nya bortfall sedan matchen mot Norrköping, ställde upp med:
Dahlin
Olsson-Jansson-Cornelius
Rieks-Rosengren-Peña-Busanello
Nanasi-Thelin-Vecchia

Enda ändringen från senast skulle bli föremål för diskussion. Rutinerade Sören Rieks in, stekhete Taha Ali ut ur startelvan. Prioritering av viktig rutin eller ett för defensivt och lite fegt grepp? Nåväl, Rieks gjorde nytta och var kunde mycket väl ha fått en frispark med sig i den absoluta inledningen av matchen. Det var också han som assisterade till Malmös första mål, efter en fin hörnvariant och med siste man och avslutare Derek Cornelius.

Det var dessvärre inte matchens första mål. De första femton minuternas spel tillhörde Malmö, med en annan hörna och nick från Cornelius som främsta farlighet. Men så fick Häcken ett omställningsläge och visade genaste hur snabba och farliga de kan vara. Minuten senare var det dags igen, denna gång blockades ett givet ledningsmål av (samme) Cornelius på mållinjen. Tredje gången gillt fanns det inget att göra efter ett elegant samarbete mellan lovande Sonko och Chilufya.

1-1 i paus. En väntad matchbild där statistiken såg ut att vara till gästerna fördel men känslan var att hemmalaget var möjligen färre men mycket farligare.

Andra halvlek och man hoppades på en forcering, en kraftsamling och ett rejält statement i guldstriden. Taha Ali byttes in i minut 57 som ett understrykande av det. Fem minuter senare stod det 3-1. Ridå.

Igen, två snabba omställningar och två mål mot ett till synes förvirrat Malmö-försvar. Tvåfaldig målskytt, unge Pontus Dahbo.

Att Martin Ohlson hade haft ett avslut i fantastiskt läge med fel fot som gick via ribban och ut kändes väldigt symboliskt. Titelns kvällens stolpskott gick däremot till Häckens Aiham Ousou som i samband med att han blev utbytt med 20 minuter kvar tog vägen förbi Malmöklacken och applåderade provocerande. Han belönades med ett rött kort, en avhyvling av både Rieks och Moisander vid sidlinjen plus en uppmuntrande påhälsning av tre inrusande hemmasupporters. Matchen bröts i en femton minuter.

Detta gav Malmö FF möjligheten att samla sig och formera en sista satsning för att åstadkomma tre mål. Och ja, trycket uppstod på ett sätt som man saknat många gånger i år. Nu märktes viljan, nu syntes desperationen. Och, det ledde till att Isaac Kiese-Thelin kunde sätta in ytterligare en reducering i minut 81.

Hoppet tändes men slocknade snabbt. I minut 85 ställde Häcken om igen och Amor Layouni blev siste målskytt, 4-2.
Mörker. Elände. Besvikelse. Att förlora är en sak, men när motståndarna vinner enkelt i en match med guldchans i potten… Det är svårt att acceptera.

***

I skrivande stund har slutsignalen i Borås nyss ljudit. Degerfors höll emot och klarade 2-2. Drömmen lever vidare och det känns som ett mindre mirakel.

Vi har fortfarande möjligheten men ikväll är jag inte säker på att vi förtjänar den. Enda sättet att visa oss värdiga chansen är att ta den. Om en vecka spelar vi om SM-guld.

Framåt Malmö!