Bland nostalgi och smällkarameller

Bland nostalgi och smällkarameller

Vintern har gjort entré över hela vårt avlånga land. En helt perfekt adresserad ankomst då tiden verkligen är inne för att klä upp och smycka och pynta julens alla mysiga begivenheter med ett stämningsfullt och traditionellt vintertäcke av kritvit pudersnö, som sannerligen bär på en unik förmåga att förtrolla och väcka liv också i ett sövande och naket landskap.

Julen står för dörren och med denna högtid följer förstås massor med förväntningar och önskningar med alla övriga stolta ärvda traditioner, som än så länge är godkända att få åtnjuta i allas vårt älskade land Sverige.

Sedan ganska lång tid har jag själv personligen gått och burit på en önskedröm om att på hemsidan mötas av en påannonserad presskonferens, där det senare skulle presenteras ett nyförvärv klädd i spetskompetens av högsta klass och av sådan knivskarp kaliber, att man skulle tappat andan av hänförelse och tvingats tacka både gud och sportgruppen i en och samma vackra tacksägelsebön, för gåvan dom skänkt oss allihop såhär påpassligt inför julens gnistrande högtid.

Ett sådant scenario skulle utan konkurrens bli en riktig smällkaramell och årets absoluta julklapp .

Men "dopparedagen" kommer allt närmare och än har ingen påannonserad presskonferens synts till.

Men juletid är juletid och då har även hägringar rätt att få leva.

Trots att år 2012 ännu inte är helt förbi och att årets handlingar ännu inte packats ihop och definitivt lagts till handlingarna, så har vi redan nu ändå försiktigt fått tjuvtitta in mot fotbollsåret 2013, vars alltid lika spännande förspel tassade igång ute på Kopparvallen under veckan som nyss sprang förbi.    

Visst kittlade det till lite grann. Nyfikenheten infann sig punktligt och omedelbart.

Det är något med Åtvidabergs FF som alltid berör redan från första andetaget.

Trots att det inte alls var så länge sedan som succésäsongen anno 2012 drog sitt sista andetag, så kändes säsongen 2013 allra första andetag som ett välkommet och välbehövligt inslag i nutidens vardagliga pausunderhållning från La liga, Premier League, Bundesliga och Serie A, som nu flimrar omkring med klassfyllda rikedomar i tempo, kvalité, underhållningsvärde och i den individuella statusen, ingredienser som allihop är flera klasser bättre än vår inhemska allsvenska fotboll.

Men denna högklassiga pausunderhållning får aldrig mitt hjärta att svettas av smärta eller att le av kärlek, aldrig att mina känslor beväpnas med  vingarna som förmår lyfta mina sinnen mot en välkomnande himmel eller tvingar mina känslor i en störtdykning ner mot en ravin av ångest och smärta.  

Den tidens prövningar kommer tids nog ändå framåt våren, då solen värmer och premiärnerverna väcker frusna sinnen till liv igen.

Men det är ännu långt dit.

Vi kan sova gott om nätterna ett bra tag till.
 
Om sportgruppens val att inte förlänga med Andreas Thomson som tränare efter två makalösa säsonger med just Thomson vid rodret, födde en mängd krokiga frågetecken, så rätades dessa frågetecken ut omedelbart när bomben att Peter Svärdh väntades tillbaka till ÅFF, nådde verkligheten via Expressens suveränt avslöjande "Se och hör" journalistik.

Genast föll bitarna liksom på plats.

Plötsligt förstod man att det fanns en fallskärm bakom sportgruppens först så svårsmälta beslut.

Och man vädrade morgonluft igen.

För Peter Svärdh är sannerligen och bokstavligen ingen dussintränare.

Peter Svärdh andas klass av högsta prima kvalité.

Men Svärdh ställs onekligen inför en tuff utmaning när han nu återvänder till det lilla samhället Åtvidaberg, där Sveriges just nu åttonde bästa fotbollslag huserar, andas och har sitt furstliga näste.

Finns nog många tränare som darrat till och fått krampkänningar inför en så pass mäktig utmaning att försöka återskapa något liknande den trollbindande magi, som alla supportrar till Åtvidabergs FF premierats och bjudits på under åren 2011 och 2012, då skalper som en historisk serieseger i Superettan och en ytterst hedrande åttondeplats i allsvenskan, ännu en gång i fotbollshistoriens dagordning satte en stämpel av ädlaste respekt över fotbollsföreningen Åtvidabergs FF.

Men är det någon som vet vi vilka förutsättningar som väntar i kompetens och kvalité på spelartruppen och vilka ess som sportgruppen har under rockärmen att spela med inför framtiden gällande Åtvidabergs FF, så är det säkerligen Peter Svärdh själv.

Annars hade han aldrig klivit på tåget vid den flotta perrong där ÅFF idag står parkerade, inför nystarten av året som snart ska döpas till år 2013.

Minns annars ännu den plågsamma smärtan när "profeten" Svärdh efter två framgångsrika år i fotbollens Mecka, valde att lämna vår stolthet för den bittra seriekonkurrenten Mjällby AIF.

Det beska beskedet var som en riktigt klassisk käftsmäll, som gjorde ont i hela kroppen under lång tid.

Sedan Peter Svärdh lämnade oss 2009 för Mjällby AIF så kan han numera titulera sig som Listerklubbens mest framgångsrika tränare genom alla tider. Svärdh blev den förste tränare som någonsin lyckades behålla kvar klubbens allsvenska status efter avancemanget dit år 2009.

Klubbens alla tre tidigare blyga tjena och goddag  till den högsta serien hade slutat med tre tragiska repriser i magplask och en snabb retur från den stora scenen i Svensk fotboll tillbaka till näst högsta divisionen.

Ord som "den bästa tränare jag någonsin haft", som dök under åren 2006-2008 bland spelarna i ÅFF, har man på nytt mött och hört från flera Mjällby spelare, under Svärdhs alla framgångsrika år med klubben.

Måste förresten ha varit ett omtumlande år för Haris Radetinac, sedan flytten söderut.

Förutom att han blivit en smått förmögen herre och blivit omnämnd som en av årets bästa spelare i Mjällby, så har hans nya klubb tvingats stå i skuggan av hans forna klubb som stått för en anmärkningsvärt flott resa i återkomsten och för första gången på flera år hamnat före Mjällby AIF i sluttabell, publiksnitt och dessutom dragit ifrån ytterligare i rent allmän status.

Och nu så lämnar Peter Svärdh klubben som de båda återförenades i igen, för att återvända tillbaka till det ÅFF de en gång träffades i, och för första gången fann varandra i begynnelsen.

Kanske något som Haris också återkommer till om några säsonger.

Det bor ju någonting speciellt innanför väggarna i Åtvidabergs FF.  

Åtvidabergs sportgrupp har man hört, läst och förstått genom åren, vara väldigt skickliga på att lägga fram beskrivningar, kartor, idéer och skisser på hur framtida målsättningar i ÅFF ser ut, och man har dessutom lyckats presentera fram intressanta och löftesrika strategier på HUR man ska lyckas nå fram till dessa målsättningars rätta adresser.

Detta har man hört från både olika ledare och spelare utifrån under flera år, som varit i kontakt med klubben och smittats av hela föreningens positiva koncept kring att bedriva elitfotboll i Åtvidaberg.  

Att det är ett imponerande arbete som ligger bakom underverket Åtvidabergs FF, råder det väl inga som helst tvivel kring.

Ett arbete som givetvis precis just nu går för högvarv i syfte och mening att försöka skapa en så stabil och stark grund att stå på inför den allsvenska starten som påbörjas om några månader.

 Åtvidabergs FF andas i dag morgonluft, men det gäller att möta den tuffa framtiden med alla sinnen och fötter stadigt på jorden, medvind kan snabbt bli motsatt motvind och då gäller det att ha täckning för ett sådant eventuellt skräckscenario.

Ett exempel på hur förödande snabbt en glittrande tillvaro plötsligt fullständigt kan drunkna är Gais.

Gais lär väl inte bli den sista klubben som råkar ut för liknande skräckscenarion i framtiden.

Konjekturen i Sverige är långt ifrån hög eller glödhet, vilket knappast ökar företagens möjligheter att skjuta till stålar och ekonomiska drivmedel till våra fotbollsklubbar.

Ett hårt bakslag drabbade oss när Jesper Arvidsson bestämde sig för att dra vidare mot nästa utmaning i karriären, vilket innebär att Jesper under kommande säsong kommer att synas och stöta på oss som motståndare i sin nya randiga Djurgårds tröja.

Detta innebar att vi förlorade en av allsvenskans bästa vänsterbackar, vilket såklart kommer att bli kännbart och saknaden efter denna tekniska och offensivt moderna ytterback måste såklart kompenseras.

Hur det nu ska gå till.

På pluskontot har vi inkasserat en lovande forwardstalang i Joel Rajalakso, vilket känns positivt.

För några år sedan värvades en ljushårig talangfull yngling från trakterna i Eskilstuna. 2012 var året då denna talang fullständigt exploderade till en stjärna, genom att sätta 15 strutar i allsvenskan och därmed slutade på en ruskigt imponerande tredjeplats i den allsvenska skytteligan.

Efter denna makalösa säsongs alla starka bedrifter så har han nu dessutom premierats med en plats i det Svenska fotbollslandslaget, vilket ju är fantastiskt kul och enastående stort för honom själv, men också riktigt kul för många andra inblandade runt omkring denna härliga profil.

Viktor Prodell har varit lysande 2012 och är samtidigt ett av många levande bevis på att ÅFF är en perfekt plantskola för unga talanger att utvecklas och finslipas tillsammans med.
 
Positivt är också att flera viktiga kuggar i laget som är klara för en fortsättning i klubben, där ibland de levande ikonerna Pligg och Fimpen, som tillsammans med hela den övriga befintliga truppen ser riktigt stark och intressant ut.   

Dock så saknas det i nuläget en vass vänsterback och en ruggigt kompetent och mångsidig anfallare med knivskarpa egenskaper, som  ett nödvändigt komplement till vår nuvarande anfallstrio.

Saknaden efter Magnus Eriksson var kännbar i höstas.

Med en nygammal tränarprofil bredvid planen så kommer nu intensiteten, glöden, kraften och tändningen på träningarna att öka våldsamt i volym. Nu är det upp till varje enskild spelare att visa upp sin egen begåvning och sina egna personliga egenskaper för tränare Svärdh, som i sin tur nu får gotta sig i alla de nya möjligheter ,som han tar med sig hem från varje träningspass på Kopparvallen.

Skönt att genomtrevliga Andreas Thomson också fann ett jobb. Inget dåligt jobb heller när han nu kommer att ställas som ansvarig för att försöka etablera anrika och klassiska Östers IF i allsvenskan.

Onekligen en utmaning.

Men livet är ju fullt av ständiga utmaningar.

För Åtvidabergs FF är kommande utmaning en artonde säsong i Allsvenskan. Ingen dålig utmaning att anta och utmana för en kommun med 11493 invånare.

Men Åtvidabergs FF har varit med förr.

Åtvidabergs FF är klubben som inför avspark bytt vimplar med klubbar som Bayern Munchen, Barcelona och Chelsea. Det har bytts vimplar och handslag kring mittcirkeln med klubbar som Grimsås, Gullringen och Myresjö.

Under senaste säsongen så byttes det vimplar och handslag på Kopparvallen mot bland annat klubbar som Kalmar FF, IF Elfsborg och AIK.

Några timmar senare så hade det skapats ytterligare klang och jubelföreställningar kring kanalen nedanför kyrkogårdens eviga vilorum och intill det röda huset, som en gång i tiden var Thomas Wernerssons barndoms hus.

Tiden har aldrig stått still kring Kopparvallen.

Ingen har varit för stor eller för liten för klubben som alltid behållit sitt klubbmärke, sitt hjärta, sitt ursprung, sin själ och alla sina andetag vid adressen Disponentens allé i Sockna.

Så ska det alltid vara...                                                                                                   
                                    
JAG VILL TILLÖNSKA ER ALLIHOP EN RIKTIGT GOD JUL.
 

///Allas Broder
  
 
 

Joakim Eriksson2012-12-13 12:12:13
Author

Fler artiklar om Åtvidaberg

Benjamin Tannus om tiden i Åtvidaberg, genombrottet i Högaborgs BK och åren i juniorlandslaget