Blårandiga bloggen: Är det nu det vänder?
Blårandiga bloggen: Är det nu det vänder?
Min dag började nog precis som för många andra Valborgsfirare - med lätt överhängande huvudvärk. Men den tidiga matchstarten gjorde det enkelt att både kliva upp och ta lätta kliv mot Stockholm Stadion från uppladdningen i Hummlegården.
"Vallhallavägen fram" sjöng Sektion B tonsäkert. Mycket talande text för i dag.
För det var precis så det kändes i dag. Om det var enkelt att gå till Stadion med polarna, var det ännu enklare att runda Sofiahemmet kring klockan halv fyra. "ÄNTLIGEN!" utbrast en bakom mig på Sofialäktaren efter slutsignalen. Hans spontana reaktion sammanfattar nog mångas känslor efter matchen.
Jag träffade en gammal bekant efter matchen. Han berättade att när Erton missade sin straff gick han raka vägen till medlemstältet för att dricka öl istället. Gjorde han fel? Jag är inte rätt person att avgöra det, även om jag förstår att luften gick ur många där och då. Men det kändes hela tiden som vi var på gång. Ledningsmålet låg, trots dubbla stolpskott av Örgryte, ändå hela tiden i luften för Djurgården. Så var det bara.
Så nu till den stora frågan, är det nu det vänder?
Givetvis finns det massor av argument för att den frågan omöjligt går att besvara redan nu. Att det "bara" var i cupen. Att det "bara" var mot superettanlaget Örgryte. Men trots det så ger det här hopp för många Djurgårdare. Vi behöver något att hoppas på och få saker lockar så mycket i blårandiga själar som Europaspel.
Nu är vi bara 90 minuter från ett cupguld. Oavsett hur det går i finalen mot IFK Göteborg hävdar jag att dagens seger var ett steg närmare att vända på krisen. Att se Anders Johanssons uttryck efter slutsignalen har jag sett förut. På Steve Galloway säsongen 2009 när han räddade klubben kvar i allsvenskan tillsammans med André Jeglertz.
Alltid oavsett - Vi ses i Åtvidaberg!
