Blåvitts vägval del 2
Det här är en uppföljning på den krönika vi publicerade i höstas om vad som bör göras gällande styret av föreningen, valet av spelformation samt vad bör bli Blåvitts signum för att ta oss framåt. När jag nu blickar tillbaks så ser läget och behovet av förändring ungefär likadant ut. Att byta spelformation (vilket jag då propagerade för) det känns än mer aktuellt i skrivande stund. Likaså frågan om Berkling och Milds vara eller icke vara.
Det här är del 2 i serien med "Blåvitts vägval" och den första krönikan finner ni här.
Detta är en krönika. Analyser och ställningstaganden är skribentens.
Det har hänt väldigt mycket med Blåvitt rent spelmässigt det senaste halvåret.
Resultatmässigt, inte så mycket....
Tränare, videoanalytiker, publik och spelare själva ser ju såklart problemen och har högst troligt en stor mängd idéer, tankar och lösningar i hur man skall komma till rätta med nyss nämnt.
Frågan är då varför fortsätter vi med just en 4-3-3 formation?
När det är fullständigt uppenbart att vi inte har manskap till det.
Här kommer min analys på vad som felar och hur man kan komma till rätta med det.
Jag vill tro att vi kan lösa en hel del av problemen utan att spendera en enda krona till på spelarköp eller än värre att behöva sälja vår guldklimp i form av Malick.
För så svältfödda som vi har varit (och är) på spelare likt Malick Yalcouyé så vore det rena rama helgerånet att rycka honom ifrån oss redan nu och inte minst före det att han har fått hjälpa oss till en bättre plats i hierarkin av storklubbar i Allsvenskan.
Malick har själv torgfört just det där gång på gång att han vill hjälpa oss till framgångar innan han lämnar.
Så låt honom då få göra just det. Sätt pengarna åt sidan för en stund och känn glädjen och kärleken till fotbollen hellre än att spekulera i miljoner, skador eller uteblivna sådana.
Åter till analysen. (Ber om ursäkt för sidospåret)
Backsituationen.
Numera är inte Gustav Svensson den där självklara generalen längst bak främst på grund utav att tidens tand synes i år ha satt sin prägel på hans aktioner.
Det ser ut gå lite långsammare för vår trotjänare i beslutsfattandet och att motståndarna är lite snabbare, starkare och smartare.
Man kan givetvis argumentera för att Gurra inte får den hjälp eller formation vilken gör honom och laget bättre men det där har inte hindrat honom tidigare tvärtom, då har han själv fixat just det där för alla runtomkring honom.
Succéspelare eller flopp?
Jag tror benhårt på att Pyndt är en del av problemet.
För hur bra hans teknik, passningar och speluppfattning än är, så är det ingen man håller i handen när det stormar.
Det är i det närmaste en fobisk rädsla för närkampsspel.
Hur många gånger har vi inte sett honom alibi-jogga hem när det är en farlig omställning mot oss?
Precis på sådär lagom avstånd för att inte bli direkt inblandad i något som kan betecknas som en närkamp.
Ny sexa?
En lösning på det här kan vara (nu får ni stålsätta er, för jag vet, vi har bytt plats och skolat om nästan varje spelare vi köpt in) att låta Malick få testa på 6a rollen.
Det vi tappar är framförallt press-spelet där han (enligt Alexander Axén) är ett formidabelt "pressmonster".
Men det vi vinner är följande:
1. En spelare som älskar närkampsspel.
2. En som inte viker ner sig även om han så skulle vara omringad av två tre spelare som sliter och drar i honom.
3. Ett mer direkt spel i uppbyggnadsfasen. (Vilket i sin tur ger ett högre tempo i vårt spel.)
4. En som själv kan driva boll i högt tempo i det fall det är "tätt" eller för dålig rörelse framför honom.
5. Mer kraft i passningarna. (Han har förmågan att kunna slå en rejäl cross-passning om så krävs.)
6. Mod och hjärta samt lungor likt en formtoppad 800 meters löpare som även kan springa en halvmara om så krävs i samma tempo.
7. En backlinje som växer i självförtroende och får mer tid på sig både i att samla ihop sig men även i att kunna spela sig ur press.
4-3-3 eller 3-5-2 formation.
Utöver det så behöver vi skippa hela den här idén om 4-3-3 vilken ändå i mitt tycke inte är speciellt mycket av nytänkande eller den "edge"/det lilla extra vilket kan ta oss till en ny nivå.
I nuläget behövs Carlén, Gurra och Hausner i ett mittblock längst bak. (Vilket blir möjligt med en suverän Malick framför dessa.)
På kanterna har vi redan det som behövs i form av Trondsen (vilken egentligen är mittfältare och även spelar sitt försvarsspel likt en sådan...) samt Thomas Santos.
Vi behöver få fram Sebastian Ohlsson längre upp i plan och då inte efter att ha sprungit en 60 meters rush för att komma till avslutningsläget. (Det vet vi alla att även om man så är fri med målvakten i det läget så är beslutsfattandet sämre på grund av vägen och ansträngningen dit fram.)
Trondsen å sin sida är ju ingen slitvarg defensivt men man måste ge honom det att när han väl är högre upp i plan då bidrar han på ett bra sätt. (Ett och annat bolltapp förtar inte det intrycket.)
Så varför då inte nyttja hans styrkor i spelet och låt honom få möjligheten i att agera wingback och ge sig av framåt utan att tveka.
Bristen på renodlad anfallare.
Formeringen längst fram känns given i att Paulus Abraham skall vara en av de två.
Allra helst i kombination med Laurs Skjellerup vilken med fördel kan få agera target och nick-skarva bollar likt Mackan var expert på. (Skjellerup har den här egenskapen i sig.)
Men i det fall Laurs är skadad då bör "OP" vara det naturliga andrahandsvalet då han har mod, fart och kan avsluta även i trängda lägen.
Att OP inte fått till det än beror på många saker men en sak är säker, han måste få en rejäl chans att spela sig in i laget. Vilket inte har skett än.
Bänkade spelare.
Man kan även argumentera för att Linus Carlstrand bör ges den möjligheten, vilket även jag instämmer i.
Carlstrands match borta mot AIK förra året visar att killen har väldigt mycket i sig samt att han har de där "Niklas Skoog"aktiga-egenskaperna.
Det behövs bara ett par mål i Allsvenskan och ett bättre självförtroende på planen så kan det mycket väl lossna för honom.
Vilket det synes ha gjort nu under utlåning/samarbetet med VF.
Visst det är division 2, lägre tempo, vekare försvar etcetera men det är väl alldeles utmärkt att han får bygga lite välbehövligt självförtroende i den miljön och sedan genom 25-30 minuters inhopp i matcherna, får bevisa att han ska en startplats i Blåvitt.
Ny mittfältsformation.
Kvar blir då de två som ska spela tillsammans med Malick på innermittfältet.
Där bör Sebastian Ohlsson få den ena platsen då vi behöver hans fysiska spel samt inte minst jävlaranamma.
Därtill har han en mycket fin teknik samt bra beslutsfattande och högt tempo i allt han gör. (Blir inte stressad, då han redan har koll på sin omgivning och vad han ska göra när han väl får bollen.)
Lägg till det, att när väl Seb.O fått starta matcher högre upp i planen då har det inte sällan gett en helt ny dimension i spelet. (Speciellt förra året såg vi just det när han kom in och löste upp många knutar åt oss när spelet gått i stå precis så som det gjort i år.)
Den sista platsen går till Lucas Kåhed.
Främst på grund av att han har en hel del av "Mucolli" i sig men till skillnad från nyss nämnde så är han inte rädd för att släppa bollen ifrån sig i det fall han ser att den gör större nytta på annan plats.
Utöver det så har Kåhed utan tvekan lagets bästa skott att tillgå.
Oturen har grinat honom i ansiktet vid många tillfällen när det skottet har avlossats.
Jag hävdar med bestämdhet att det hade varit uppemot en 4-5 givna mål om det inte vore för suveränt täckande motståndare.
Kika gärna på de situationer när till exempel Mucolli eller Thordarsson avlossar sina skott in i täckande försvarare.
Oftast är det då väl annonserade skott som kommer ifrån långsamt eller rentav stillastående bolldrivande.
Vilket gör att det då gärna är två till tre spelare som bildat någon handbollsliknande försvarsmur.
Medan det för Kåhed inte sällan bara är en enda spelare som i sista sekund hinner få ut en fot eller ett ben
Kåheds spetsegenskap i det här fallet består i att han har i jämförelse med nyss nämnda spelare lite mer av en Barca-spelare i sig när han kommer till de där lägena (så stor är skillnaden för min del) vilket gör att både målvakt och försvarare har mycket svårare att vara beredda samt att vidta åtgärder mot det.
Han driver boll med tempoväxling samt visar inte att han kommer skjuta vilket ger en reell målchans när han tar sina skott.
Något vi idag saknar helt. (Speciellt med Seb.O för långt ner i banan.)
Bänka en stjärnspelare?
Mucolli bör bänkas till förmån för både Seb.O och Kåhed (när denne är åter efter skada) vilket säkert kan te sig hårt för folk som inte ser till aktuell prestation och form, utan bara värderar spelarna till namnet samt vad de tidigare har åstadkommit på planen.
Att Mucolli är en (med våra mått mätt) gudabenådad spelare vissa stunder det säger jag inte emot överhuvudtaget.
Den stjärnstatus som han fick här när han och Santos till stor del räddade oss kvar i Allsvenskan förra säsongen (utan Mucolli speciellt så hade vi åkt ur det är jag övertygad om) den har nu i viss mån satt griller i huvudet på honom.
Det har i många lägen sett ut som att han mest har tänkt på att bli såld till ett bättre lag, en bättre liga samt framförallt, få en startplats i det tekniskt skickliga Albanska landslaget. (Han lär inte sällan ha tänkt något i stuk med "nu gäller det att visa att man själv minsann har det spelet i sig och mer därtill" vilket har resulterat i sämre beslutsfattande och en ovilja till att släppa ifrån sig bollen.)
Sådan är min upplevelse av Mucolli den här säsongen kontra förra.
Det ska även sägas att vår dansk/albanske bolltrollare är därtill en av två spelare som fick en "7"a i matchbetyg förra säsongen (den andre var Berg efter sin sista match i karriären) så det här är inte ett försök att ta heder och ära av honom.
Min kritik lär möta hårt motstånd och garanterat även dumförklaras på alla de möjliga vis av er som läser. Men likväl jag står fast vid den.
Vi har inte råd att ha några heliga kor i Blåvitt.
Årets genombrott.
För att knyta ihop alltsammans så måste jag även nämna Bishesari, vilken har fötter som nästintill gör honom till en möjlig Baresi för oss.
Så högt upp i planen som han står allra redan och med de passningsfötterna han har, så kan (och bör) vi i många lägen nyttja honom likt Bayern München i många år gjort med Manuel Neuer.
På det viset behövs inte nödvändigtvis att passa hem till någon av de tre spelarna i mitt förslag på mittlås, utan där kan istället med fördel Bishesari få sköta bollfördelandet när så krävs.
Vilket i sin tur ger oss ett än mer kompakt lag då backlinjen kan stå mycket högre upp än vad den hade kunnat göra med till exempel Dahlberg i målet.
Förslag på 3-5-2a
De spelare som är inom parentes är sådana som jag vill ha in i rollen när de är skadefria och matchtränade.
Wendt, Salomonsson och Kåhed går rätt in och tar "sin" plats.
Däremot när det kommer till Oscar Pettersson och Linus Carlstrand så är de tänkta som avbytare och utmanare till startplatsen.
Samt Kolbeinn Thordarson är satt på två platser varav en inom parentes eftersom han högst troligt hade gjort det bra även som wingback på vänsterkanten.
Uppställningen med Abraham framför Laurs är mest symbolisk men även för att markera den "Berg"-lika roll han bör få i att agera uppspelspunkt för skarv/länk-uppspel.
I den bästa av världar hittar Laurs även någon slags form av att vara släpande anfallare i det där.
Att han har bra känsla i fötterna syntes mot Bröndby där han smekte in en boll i bortre burgaveln med den lätthet.
Även om Abraham må vara kantspelare i grunden så har vi inte råd att vara kräsna i nuläget.
Dessutom är hans beslutsfattande många gånger bra och detsamma gäller hans teknik och löpvägar.
Så låt honom få nyttja allt det där men på en plats med rätt förutsättningar för att skapa än mer poäng än de han redan har gjort.
För bevisligen är han det vassaste vi har som avslutare.
Elis Bishesari
(Emil Salomonsson) Adam Carlén Gustav Svensson Sebastian Hausner (Oscar Wendt)
Malick Yalcouyé
Thomas Santos Anders Trondsen (Thordarson)
Sebastian Ohlsson Kolbeinn Thordarson (Lucas Kåhed)
Laurs Skjellerup (Linus Carlstrand)
Paulus Abraham (Oscar Pettersson)
Köp och sälj-listan. (Samt hämta hem ifrån lån.)
Utöver det rent fotbollsmässiga, så här går mina tankar om vad som bör ske med trupp-sammansättning, samt styret av Blåvitt.
Sälj Mucolli. (Bör ske så fort som möjligt oavsett succé eller ej vid EM för hans del.)
Köp inte Pyndt för en 7-10 miljoner utan låt Hammarby få betala det istället.
Behåll Malick fram tills nästa års sommaruppehåll.
Köp loss Abraham.
Plocka hem Felix Eriksson i höst (eller närhelst utlåningen medger så) och ge honom erat ord på att han har en given roll i en startelva för Blåvitt anno 2025. (Så långt man nu kan "lova" dylikt.)
Brantlind med flera unga lovande bör ges fler chanser och inhopp framgent inte minst för att förbereda inför vad som bör bli ett paradigmskifte inom föreningen gällande att sluta vaska miljoner på spelarköp.
De där miljonköpen har varken varken skänkt oss nytta eller glädje.
Det finns otal vinster med nyss nämnt varav ekonomin är den mest uppenbara.
Ny styrelse och klubbdirektör för IFK Göteborg.
Skicka av lejonparten av styrelsen och behåll max två stycken vilka kan få vara behjälpliga som bollplank till en ny styrelse.
Många inom styrelsen borde själva känna av det ansvaret och därmed ställa sin plats till förfogande. (Inte minst gäller det vår ordförande.)
Banta ner styrelsen till det som är ett miniumum för en styrelse. (Dagens antal med nio personer blir då sju istället.)
På det viset blir det högst troligt ett bättre samtalsklimat och snabbare vägar till att enas i vad som bör göras. (Ju fler kockar, desto sämre soppa.)
Låt Ola få headhunta in en ny klubbdirektör. (Ge honom fullständig bestämmanderätt i det valet.)
.
Förslag på nya styrelsemedlemmar.
Ett par namn vilka jag själv gärna skulle vilja få in i en ny styrelse är supporterprofilen Adrian Pihl Spahiu samt min före detta kollega tillika före detta kommunstyrelsens ordförande Ann-Sofie "Soffan" Hermansson.
Med Adrian får vi in någon med ett knivskarpt intellekt, stor idérikedom, bred kunskap om Blåvitt såväl som om staden och hur byråkratin fungerar.
Att han dessutom är arkitekt och ansvarar för stora projekt med vägar för kommunens räkning det gör inte saken sämre.
Han har extremt stor kunskap i arenafrågan samt många idéer på hur den bör och kan lösas.
Lägg till det, en god förståelse för hur man ska hantera och maximera nyttan av stora summor pengar och därtill konsekvensanalyser på nivåer som jag själv inte trodde var möjligt.(Hade alla tjänstemän fullföljt de där reglerna lika bra som Adrian gör då hade många felbeslut kunnat undvikas inom kommun såväl som statlig regi.)
Därtill har Adrian ett väldigt brett kontaktnät.
I "Soffan" så får vi in någon med stor kunskap i hur det är att leda samt inte minst hur beslutsvägarna fungerar i Göteborgs kommun.
Hon är Blåvitt i själ och hjärta (japp, jag har "fakta-kollat" med henne) samt hon räds inte för att kalla en spade för en spade.
Något som kan vara nog så viktigt i ett styrelserum.
Även i det här fallet så får vi in en person med stort kontaktnät (ända upp på regeringsnivå) men än viktigare, någon vilken faktiskt lyssnar på vad folket vill ha och vad som är demokrati på riktigt. (Nog så viktigt i en föreningsdemokrati.)
Som kommunstyrelsens ordförande så satt Soffan på söndagar (varannan om jag minns rätt), på ett café inne i stan och hade "öppen frågelåda" där medborgarna kunde få komma dit och träffa henne för att diskutera allt mellan himmel och jord både gällande Göteborg och politik.
Bara en sådan "simpel" sak (oerhört modigt i mitt tycke) visar på hur en bra ledare bör vara.
Med det sagt så har jag "tjötat" klart för den här gången och hoppas att min text kanske väcker en tanke eller två.
Samt att den som orkat kämpa sig igenom hela textmassan även känner att det här inte bara är en klagosång utan att även viljan till något bättre lyser igenom.
Allt gott!
