Simon Bank: "Svensk fotbollsjournalistik står sig bra"
Standarden på den svenska sportjournalistiken är ständigt i ropet. Ibland blossar debatten upp ordentligt.
- Vår fotbollsjournalistik står sig bra i förhållande till jämförbara länder, säger Aftonbladets Simon Bank till SvenskaFans.
Simon Bank anses av många vara den bästa fotbollskrönikör som detta land kan uppbringa. Så tyckte även SvenskaFans läsare, i en omröstning på sidan för någon vecka sedan. Bank vann omröstningen överlägset. Med cirka 54% av rösterna var han mil före tvåan Mats Olsson (Expressen). Något som Aftonbladet inte var sena att utnyttja. Dagen efter pryddes förstasidan på deras sportbilaga (Sportbladet) av resultatet i SvenskaFans omröstning, med rubriken "Inget smack om saken. Fansen eniga: Sportbladet har Sveriges bästa krönikör". Men vad är då orsakerna till denna popularitet, enligt Simon själv?
- Jag vill verkligen inte tro något alls om det. Jag delar läsarnas fotbollsintresse, gör så gott jag kan och är tacksam när folk uppskattar det, säger han till SvenskaFans och fortsätter:
- Jag älskar 90 procent av mitt arbete och hatar resten. Överslagsräknat kan det vara världens bästa jobb.
Det intressanta i sammanhanget är ju dock den heta debatten om den svenska sportjournalistiken. Ämnet som ständigt är debatterat bland idrottsintresserade svenskar. Inte minst här på SvenskaFans debatteras det ofta, och diskussionen mellan vår egen Tony Ernst och Svenska Dagbladets Jan Majlard har inte gått många förbi. Men, har vi så låg standard på svensk sportjournalistik som många vill göra gällande?
- Låt mig skära ner frågan till att handla om fotbollsjournalistik. Då är det inget snack om att Sverige står sig bra i förhållande till jämförbara länder, precis som när det gäller intresse och supporterkultur. Ser man på dagspressen är det ganska speciellt att lösnummerbaserad press satsar så hårt - och ofta bra - på fotbollsbevakning, menar Simon.
- Visst finns det mycket i fotbollsbevakningen som är ytligt, spekulativt, trött, fördomsfullt eller bara jävligt tråkigt – men det finns mycket som är bra också. Vi har Sportmagasinet, Offside, Sportbladet som ofta håller hög klass, och många skickliga skribenter som ägnar sig åt fotboll. All kritik måste börja med att man ser till förutsättningarna och har lite perspektiv. Det är klart att jag hade velat se en svensk France Football eller Voetbal International, men så ser varken underlaget, marknaden eller ekonomin ut. Nivån är hur som helst oerhört mycket högre än när jag började i branschen för 17 år sen. Och det beror inte bara på mig...
Får svenska sportjournalister obefogat mycket kritik från folket?
- Ja och nej. Ja, för att kritiken så ofta både är perspektiv- och grundlös. Nej, för att kritiken ligger i jobbets natur. Jag skulle vara orolig om jag inte fick skit. Den som gillar en sport och ett lag vill också försvara det, inte minst när nån idiot skriver dumheter i en stor tidning. Däremot finns det en otäck modern tendens mot det hatiska och hotfulla, och där har vanliga supportrar ett ansvar. Det ni skriver i anonymiteten på ett forum leder i förlängningen till något. Ibland mer än ni själva förstår, och alltid mer än ni vill ta ansvar för.
Hur står sig kritiken jämfört med den som journalister i andra länder, till exempel England, får från sina läsare?
- Jag snackar ofta om det med utländska kolleger. De tycker att vi är dumma i huvudet som har våra mejladresser i tidningen. Jag tycker att det är värdefullt att det förs en dialog kring vad vi skriver, och det är en fara när den görs omöjlig av killar som inte kan hantera den möjligheten. Mats Olsson (Expressen) kunde inte längre ha kvar en öppen mejladress, och jag förstår honom. Det är för sorgligt.
Vad tror du kan bli bättre inom svensk sportjournalistik?
- Allt, naturligtvis. Både i stil och innehåll. Framför allt måste det finnas större ambitioner till bredd och fördjupning. Problemet, som många inte förstår, är att en modern sportjournalist ställs inför omöjliga krav. Tidspressen och arbetsbelastningen, förstås. Men också att en 25-årig kille förväntas kunna skriva initierat inte bara om 30 idrotter eller fotboll i 30 länder, utan också om medicin (dopning, skador), juridik (övergångar, elitlicenser), ekonomi, sociologi (huliganism, vad är skillnaden på Milan och Inter?). Utöver att han ska vara en briljant stilist, kunna jaga nyheter och vara taktiskt kunnig. På det sättet är bredden en belastning, eftersom den sker på bekostnad av fördjupad kunskap.
Så på vilket sätt skulle man då kunna utveckla den svenska sportjournalistiken? Simon Bank tvekar inte:
- Större resurser. Mer satsning på snävare områden. Jag skulle själv gärna skriva lite mer sällan, och få mer tid till att göra det bättre.
Just det där med att kvalitén kan höjas om journalister inte behöver skriva lika mycket och lika snabbt, är något Simon trycker på. Själv upplever han en ändå en stor frihet om hur han ska skapa sina alster. Men det är inte alla gånger han väljer ämnet själv.
- Jag bestämmer väldigt lite om vad jag skriver, men väldigt mycket om hur jag skriver det.
Att han trivs med sitt jobb är uppenbart, trots en del tråkningar av upprörda läsare. Men när jag frågar vad han gör om tio år, rör sig inte svaret kring någon arbetsgivare. Men om fotboll handlar det.
- Då ser jag Spurs (Tottenham) förlora Champions League-finalen på ett offsidemål. Har jag tur är det inte mot Arsenal.
Fotnot: Resultatet i den omnämnda omröstningen i sin helhet:
Vem tycker du är Sveriges bästa fotbollskrönikör?
Simon Bank, AB - 2150 röster
Mats Olsson, Exp - 651 röster
Johan Esk, DN - 410 röster
Åke Stolt, Sydsvenskan - 245 röster
Lasse Sandlin, AB - 208 röster
Mats Härd, GP - 200 röster
Jan Majlard, SvD - 130 röster
Sammanlagt: 3994 röster.