Allsvenska hörnan: ”Äntligen doften av läder”
Allsvenska hörnan drar igång sin bevakning av Allsvenskan 2008 med ett fokus på de positiva upplevelserna. Vilka intryck gjorde lagen i den första omgången? Var där någon spelare som utmärkte sig lite extra? Och lite till.
I den Allsvenska hörnan hittar ni den här gången Lars Nylin - Norrlandsfönstret, Jakob Kjelldén - med full koll på MFF, Stefan Kappers - Röda bröder och Göran Åberg - Parkens Vita Hjältar. (Frågor & protokoll: Micke Möller.)
- - - - - - - - - -
Så här alldeles i början på säsongen känns det mer naturligt, oavsett hur det gick i era respektive matcher, att fokusera på de positiva upplevelserna, tycker jag. Därför undrar jag vilka positiva intryck ni tog med er hem efter första matchen?
Göran (Norrköping)
– Som nykomling var det förstås känslan av att äntligen vara tillbaka i Allsvenskan igen och det med en härlig inramning av ett fullsatt Parken. Att det blev lite tjafs och strul låter inte jag överskugga den känslan. Det var också positivt att se en motståndare som vill spela fotboll hela tiden. Åren i Superettan var inte roliga att se med köttmurar och kontringar. Nu var det två lag som ville spela fotboll, även om IFK mest stod och tittade på de 20-25 första minuterna.
Stefan (Kalmar)
– För min del att det såg så pass bra ut som det ändå gjorde. Kalmar har inte direkt övertygat i sina sista matcher inför premiären. Och att då gå in på Råsunda inför 26 000 och göra ett så pass stabilt och samlat intryck kändes väldigt lugnande. För mig var det viktigare än poängen faktiskt. Kalmar FF blir att räkna med i år också.
Jakob (MFF)
– Jag lyfter fram det berömvärda arbetet av polisen utanför Malmö Stadion som lyckades hålla alla adrenalinstinna dumskallar åtskilda. Sorry, det blev visst lite neggigt ändå – men jag är oroad över den starka firmakultur som verkar slagit rot även i Malmö till sist.
Lars (Sundsvall)
– Från mig egen match, GIF-Helsingborg, finns inget som helst positivt att rapportera. Så jag minns hellre några av publiksiffrorna, att vädret blev hyfsat, att vi nu äntligen kan känna doften av läder; som Nisse Hellberg sjunger på en platta jag nyss släppt. (Jag jobbar till vardags på skivbolag…)
Var där någon enskild spelare i ert eget lag som gjorde ett oväntat positivt intryck?
Jakob (MFF)
– Utan tvekan var det Ola Toivonen som gjorde det mest oväntade positiva intrycket. Han såg väldigt, väldigt mycket vassare ut än förra säsongen. Fortsätter han spela så bra kan han vara den enskilda faktorn som faktiskt tar MFF in i en allsvensk guldstrid. Så upp till bevis Ola!
Göran (Norrköping)
– Hos oss solklart Kevin Amuneke. Vi har, tack vare hans tidiga skada, inte fått se en minut av honom på planen. Han kom in och tog alla med storm, ja till och med Djurgårdssupportrarna var imponerade av honom. Han var bara Pa Dembos oerhört långa fingertoppar ifrån att få en drömdebut på Parken. Första bollkontakten och ett bra skott mot Pa Dembos högra kryss. Sedan fortsatte han med härlig frenesi och vilja och blev också målskytt.
Lars (Sundsvall)
– Jag hoppas att debaclet mot Helsingborg till stora delar berodde på premiärnerver. Det motsägs av att det ändå var de yngsta spelarna som lite behöll ansiktet: Tobias Ericsson, Mikael Lustig och nye isländske backbulldozern Sverrir Gardarsson. Två hyllade backar efter ett försvarsfiasko? Exakt. Dels var de andra backarna desto uslare, dels var det försvarsspelet över hela planen som brast mest.
Stefan (Kalmar)
– För egen del kan jag inte med bästa vilja i världen påstå att någon gjorde ett oväntat positivt intryck. Men det är inget negativt i sig, det här var en stabil laginsats – varken mer eller mindre. Hela laget gjorde faktiskt ett positivt intryck, men oväntat? Ja, lite kanske. Med tanke på lite sena skadebekymmer och ett förmodat tilltufsat självförtroende.
Hann ni göra er en uppfattning om era respektive motståndare, och låt oss i så fall höra era omdömen.
Lars (Sundsvall)
– Helsingborg såg mycket bra ut. De verkar ha konserverat Uefacupformen och trillade boll på ett imponerande sätt, fann ständigt momentum, tid att sortera ut positioner Men sedan bjöds de inte på något motstånd heller. Svårt att svara på om HIF är ett lag för guld eller om det var vi som gjorde dem bra.
Jakob (MFF)
– IFK Göteborg såg blekt ut. Det slog mig efter matchen att jag inte någon gång lagt märke till någon av de namnkunniga spelarna som Alexandersson, Hysén eller Wernbloom. Förvisso var IFK ett kollektiv utan spelare som stack ut även under höstens guldrace, men nu såg det än mer jämngrått ut. Den enda som utmärkte sig var så klart målvakten Kim Christiansen som ensam räddade en poäng till sitt lag. Tänk om Malmö FF hade haft en så bra målvakt…
Stefan (Kalmar)
– Det var AIK, va? Alltså, nu såg jag matchen på TV på krogen och det är svårt… Äh, jag ser sällan motståndare som något annat än grupp människor vars enda uppgift är att vara i vägen och göra livet surt för ”mina” gubbar. AIK lyckades med det ena - att vara i vägen, men i övrigt? Förvånansvärt uddlöst, lyckades aldrig skapa något riktigt tryck och FCZ-Bojan hade ett bedrövligt kroppsspråk.
Göran (Norrköping)
– Pa Dembo går inte att komma ifrån. Jag visste om hans styrka redan tidigare och tyvärr, för min och IFK:s del, så hade han en riktigt bra dag på jobbet. Drömdebutanterna Sebastian Rajalaakso och Martin Andersson tillhör också de som gjorde ett starkt intryck. Båda två tog tillvara på tveksamheterna som fanns i IFK:s försvar, framförallt i den första halvleken. Tunge och tuffe Toni Koivaisto gjorde det väldigt svårt för Gardar Gunnlaugsson. Totalt sett visade Djurgården att man har spelat i Allsvenskan ett antal år och också att man har varit 2000-talet bästa lag. Det fanns en självförtroende som var större än hos IFK.
Om fem, sex dagar är det dags igen. Vad tror ni om er nästa match? Några förhandstips?
Lars (Sundsvall)
– Vi har Hammarby borta. På min peptalk-lista finns punkten: ”Nu kommer Bajen att underskatta oss rejält”. Men jag tror faktiskt på ett lyft efter detta. Att nerverna är innanför de blå tröjorna igen. Att vi återgår till 4-4-2 och att Stefan Ålander, den så pålitlige kaptenen, återigen får samla ihop mittförsvaret. Att placera ”Ålen” på mittfältet och därmed satsa på ett helt oprövat mittbackspar var den viktigaste enstaka fadäsen av coach Per Joar Hansen.
Göran (Norrköping)
– Gefle IF på Strömvallen är ingen lätt match, men jag ser fram mot den med tillförsikt. IFK Norrköping har fått in Marcin Burkhardt i laget nu och kommer att ha ett vassare mittfält än mot Djurgården. Som hemmalag, så kommer all press ligga på Gefle IF. De har ett bra organiserat lag, med förra årets snackis Johan Oremo på topp. Jag tippar att det blir oavgjort i matchen, men hoppas förstås på tre poäng. När detta skrivs är det fortfarande oklart om Stefan Thordarson kommer att få spela för IFK eller inte. Får han inte spela, så blir det Gardar Gunnlaugsson och Kevin Amuneke på topp. Spelar Thordarson, så gör han det tillsammans med Amuneke. På mitten får Felix Magro kliva åt sidan för Marcin Burkhardt
Jakob (MFF)
– Djurgården på bortaplan kommer som vanligt bli en stentuff uppgift – men måndagens positiva insats av MFF ger säkert spelarna råg i ryggen. Tror på en målrik match med ett solidariskt oavgjort resultat.
Stefan (Kalmar)
– Ljungskile hemma är en väldigt, väldigt viktig match. Kanske en av de viktigaste i år. Vi hade BP hemma i andra omgången förra året och fick ”bara” 2-2. Den matchen satt nog kvar i minnet ett bra tag. Det här är en match, med all respekt för LSK, som Kalmar bara ska vinna. Det förväntar sig alla, men det kan bli svårt nog. Tipset är 2-0 till KFF.