Allsvenskan enligt Walter #25: Bottennapp
I den allsvenska tabellbotten lever lagen i samma verklighet, men ändå på helt olika sätt. Nu krävs det att enskilda spelare kliver fram, och gör skillnad för sitt lag. Oktober är här - och så även starten på det allsvenska avgörandet.
Den bottenlösa tillvaron i botten
Varbergs BoIS har givetvis redan börjat planera för Superettan 2024, och det framstår som att varje beslut de senaste månaderna – från spelarförsäljningar till värvningen av Tobias Linderoth – har varit anpassade för spel i den näst högsta divisionen. Det förhåller sig annorlunda för Degerfors IF och IF Brommapojkarna. Det beror givetvis på att det fortfarande finns goda chanser till spel i Allsvenskan även nästa år för båda dessa klubbar, och i vart fall vad gäller Brommapojkarna så skulle det naturligtvis inte vara oförtjänt.
För både Degerfors och Brommapojkarna blev resultatet av Allsvenskans omgång 25 en hedersam uddamålsförlust, men det sätt på vilket lagen förlorade kunde knappast skilja sig åt mer. IK Sirius har varit inblandade i några rejält galna matcher i år, och det finns väl egentligen ingen anledning att fastna för djupt i det – att som Degerfors tappa en 2-0-ledning till förlust på stopptid mot den vid tillfället ”värsta” konkurrenten under höstens slutomgångar är givetvis inte något annat än en katastrof. Många har redan varit inne på det, och jag kan inte annat än att hålla med – om det inte utgjorde den rostiga spiken i Degerfors moralkista, så skulle jag bli mycket överraskad.
Ni som följde Brommapojkarnas match mot Malmö FF – i synnerhet den andra halvleken – känner säkert igen er i beskrivningen att det närmast framstod som att lagen bytt tröjor med varandra. Det var knappast något guldglitter över Malmö, och inte heller någon nedflyttningsångest över BP. Ändå, noll poäng är exakt lika många som konkurrenterna i den absoluta botten mäktade med – och när september har blivit oktober finns det i Allsvenskan inte någon som helst mening med att hänvisa till ett fungerande spel, otur eller de berömda marginalerna, det är enbart fråga om poäng.
För att avslutningsvis slå in en öppen dörr vågar jag nog ändå spekulera lite i framtiden. Varberg och Degerfors kommer med all sannolikhet att åka ur Allsvenskan. Brommapojkarna kommer att få kvala. Det är högst troligt att motståndaren i ett sådant kval blir Östers IF, som utan tvekan kommer att räcka till för att springa om ett hopplöst formlöst Utsiktens BK, men inte riktigt är lika bra som Gais. I kvalet lär väl Brommapojkarna missa två straffar och lämna dubbelmötet med ett par fem stycken ramträffar, och ytterligare en hedersam förlust. Det blir därmed allsvenska Smålandsderbyn i Växjö och Kalmar nästa år, i stället för ”publikfester” på Grimsta IP.
Spelare som gör skillnad
Det går inte att komma ifrån lagspelet fotboll – på marginalerna, och i längden – alltid avgörs av individuella prestationer. Det är väl därför som de kostar så otroligt mycket pengar: målgörarna. Förra säsongen konstaterade vi omgång efter omgång hur Alexander Jeremejeff gjorde skillnad, och till slut får han nog anses ha varit den enskilt största bidragande orsaken till BK Häckens SM-guld. Det har inte varit lika lätt att i år peka ut den där spelaren, eller de där spelarna, som på allvar sticker ut – i vart fall inte i målprotokollet. Isaac Kiese Thelin leder skytteligan, men allvarligt talat så är inte 13 mål på 23 matcher ens i närheten av omänsklighet. Bénie Traorés målsnitt imponerar givetvis, men eftersom spel i England (naturligtvis) lockade mer, kom han aldrig att nå den där yttersta nivån i Sverige.
Vi får i stället vända blickarna åt ett annat håll. Ur mitt perspektiv, och då räknar jag även in den konkreta effekt som en spelare har haft för sitt lag, kan en kille som Wessam Abou Ali – visserligen begränsad på många sätt – vara den som sticker ut. Abou Ali har hittills lyckats göra 6 mål på 11 allsvenska matcher. Det kan visserligen argumenteras för att det knappt har gett någon utdelning. Tre av målen kom i IK Sirius förlustmatcher, och det fjärde i 7–0-vinsten mot Varbergs BoIS. De två målen på stopptid mot Degerfors IF är emellertid redan nu – av skäl som jag ovan angett – smått historiska. Härnäst väntar IFK Göteborg och IF Brommapojkarna. Kan Abou Ali göra avtryck även i de matcherna, så är jag definitivt beredd att placera honom på min lista över allsvenska spelare som på allvar och på riktigt har gjort väsentlig skillnad för sitt lag.
Vilka i övrigt har potentialen att göra skillnad de sista fem omgångarna, för de lagen som behöver det allra mest? Det blir ju närmast vilda spekulationer, men givetvis bör det vara någon av Oliver Berg, Jeppe Okkels, Edward Chilufya, Amor Layouni, Diego Campos, Tashreeq Matthews, Arbnor Mucolli, Erik Ahlstrand eller Ioannis Pittas. Eller någon annan. Abou Ali platsade nämligen inte i en dylik uppräkning i början av juli 2023.
Veckans…
Fullträff: Tabellen, och oktober. Det är tjatigt, men som både toppen och botten har fallit ut – så väntar nu en månad av nervkittlande spänning. För alla oss som inte är personligt inblandade, bubblar det av förväntan.
Besvikelse: AIK. Det är ju egentligen inte några konstigheter att åka hem från Hisingen med en förlust och två insläppta mål, och de flesta hade nog inte räknat med AIK skulle kunna ta med sig några poäng från matchen mot BK Häcken. Särskilt i andra halvlek blev det dock så oerhört uppenbart hur stor skillnad det är mellan AIK och de allsvenska topplagen – och det är i sig ganska uppseendeväckande. Det är faktiskt bara lite mer än två år sedan AIK – då tabelltrea – på ett ganska betryggande sätt hemmavann mot Häcken – då tabelltia. Tidigare under säsongen 2021 hade Häcken visserligen krigat sig till en 2–1-vinst hemma mot AIK inför 1 005 åskådare på Bravida Arena, men inför den matchen var Hisingslaget ändå allsvensk jumbo. På något sätt känns utvecklingen osannolik, och just idag så är det också väldigt svårt att tänka sig något annat att än att AIK har milshöga berg att bestiga framöver, oavsett hur säsongen 2023 faller ut. Men som bekant – det går fort i fotboll, både uppåt och nedåt!
