Allsvenskan enligt Walter #8: Etablerad topptrio och fortsatta gräskatastrofer
Efter det fullständiga fiaskot på Friends Arena igår vad gäller gräsunderlaget MÅSTE vissa frågor återupprepas. Dessutom, kan vi fastslå att topptrion nu är etablerad?
För vi en missriktad debatt om konstgräs? (favorit i repris)
En av de stora fördelarna med SvenskaFans är att vi som deltar på plattformen inte behöver beakta några kommersiella grunder, utan i stället fritt kan kommunicera i frågor som är viktiga för oss fotbollssupportrar. Det har aldrig hänt förr, och skulle aldrig kunna hända om denna text hade förmedlats i traditionell media, men jag tänker faktiskt publicera nästan exakt samma tankar som föregående vecka. Så förbannad är jag på svensk fotbolls hantering av underlagsfrågan, och så viktig måste den samtidigt anses vara för Allsvenskan som produkt och för utvecklingen av svenska fotbollsspelare. Om ni inte orkar läsa igen, scrolla snabbt!
Gräset är inte alltid grönare…?
Inte på något sätt är jag expert på gräsmattor. Men även som oinvigd är det svårt att komma ifrån känslan av att Allsvenskan – i negativt avseende – verkligen sticker ut i förhållande till i princip alla andra länder när det kommer till frågan om vilket underlag fotbollsmatcherna spelas på.
Det finns röster som med tydlighet framhåller konstgräsets negativa effekter. Både Åge Hareide och Ståle Solbakken har varit tydliga med att den stora skillnaden mellan svensk och norsk fotboll och den verksamhet som bedrivs i Danmark (danska landslagsframgångar, framgångsrika danska klubblag och enorma spelarförsäljningar från danska föreningar) stavas konstgräs. Även Janne Andersson har framfört att konstgräset kan vara en anledning till att Sverige inte längre – och helt plötsligt – producerar försvarsspelare av toppklass. Hareide har i intervju med Fotbollskanalen biträtt den inställningen: ”Det är svårt att fostra bra försvarsspelare på konstgräs. Skillnaden på avståndet när du ska gå in i press är stor. En rättvänd anfallare passerar en försvarare lätt på konstgräs. Som försvarare blir du rädd att bli passerad.”
Utifrån mitt sett att se på det så är det dock en icke-fråga att såväl naturgräs som konstgräs och/eller hybridgräs ska kunna användas på de allsvenska arenorna. Det går helt enkelt inte att komma ifrån de förutsättningar som geografi och klimat har givit svensk fotboll. För att över huvud taget kunna bedriva en vettig (och modern) verksamhet är det på många platser givetvis så att konstgräset är en nödvändighet, och det har också bidragit till att avsevärt förbättra möjligheterna till fotbollsspel året runt i hela landet.
Mitt problem är inte kopplat till det specifika underlaget, utan snarare till att det även inom de olika underlagskategorierna verkar finnas allt för stora variationer, och att förutsättningarna mellan varje enskild match därmed varierar i otillfredsställande stor utsträckning.
Jag minns en match 2007 mellan Kalmar FF och Hammarby IF, när Hammarbys dåvarande tränare Tony Gustavsson i förhand rasade på det långa gräset på Fredriksskans IP. Hammarby förlorade matchen med 2–0 och Kalmarsupportrarna hade svarat upp med skyltar: ”Om Tony klipper vi håret, klipper vi gräset”.
På något sätt ingår även detta i det som många av oss anser är charmigt med (svensk) fotboll; möjligheterna att som en mindre förening kunna utnyttja alla de fördelar som kan tänkas – underlaget, långa inkast, fördrivande av tid eller vad det nu kan vara. Det är upp till motståndaren att överkomma de svårigheter som finns, och visa att man är ett bättre fotbollslag.
I Allsvenskan 2023 har dock underlaget fått allt för stort utrymme. Vid en jämförelse med Norge, Danmark eller vilket annat land som helst så kan det konstateras att det just är de stora skillnaderna som är problemet. I Norge spelar alla lag på konstgräs – det är förutsebart och enkelt. I Danmark är konstgräsmatcherna uteslutande få, och det gäller för de flesta andra ligorna i Europa och världen.
I Sverige gäller följande. Sju lag spelar på konstgräs och nio lag har naturgräsplaner eller hybridgräs. Om vi tar Malmö FF som exempel så skulle en fiktiv spelordning kunna se ut som följer.
- Hemmamatch på en perfekt gräsmatta.
- Bortamatch på Tele2 Arena på ett nylagt och snabbt konstgräs som brister i dränering, sprutar sand och orsakar kraftiga brännsår.
- Hemmamatch på en perfekt gräsmatta.
- Bortamatch på en potatisåker i Varberg där en rullande boll omotiverat studsar upp 45 cm från marknivå.
- Bortamatch på Örjans Vall och en gräsmatta som inte vattnats på ett par månader.
- Hemmamatch på en perfekt gräsmatta.
- Bortamatch i Kalmar på en hybridgräsmatta som helt saknar grässtrån på ena sidan av planen.
- Hemmamatch på en perfekt gräsmatta.
- Bortamatch på Friends Arena strax efter att Beyoncé besökt Sverige, på ett underlag som – oavsett om det hade varit avsett för allsvensk fotboll eller korvgrillning – enbart kan beskrivas som en katastrof.
Och så vidare.
Det som vi upplevde vara så charmigt när Tony Gustavsson hårsvall var som längst år 2007 har blivit ett verkligt problem för svensk fotboll. I takt med att fler och fler lag spelar en kontrollerad fotboll med fokus på bollinnehav och passningsspel – vilket i sig är mycket positivt – har skillnaderna på underlagen blivit allt tydligare.
Idag handlar det inte enbart om småvariationer av naturgräsmattor, så som det tidigare kunde vara. I stället behöver de allsvenska lagen potentiellt sett inför varje match ställa om tankesätt och i viss utsträckning även göra omfattande taktiska justeringar anpassade efter just det underlaget som väntar. Jag har svårt att se att någon kan tro att det skapar goda förutsättningar för att utveckla svensk fotboll, och t.ex. förbereda svenska klubblag för spel i de europeiska cuperna.
Sammantaget, att tillåta spel på såväl konstgräs som natur- och hybridgräs känns självklart givet de karga förutsättningar som Gud har bestämt. Men kan det vara så svårt att tydligt reglera hur dessa variationer får se ut? Använd samma konstgräs överallt. Bestäm en gräslängd som ska tillämpas på samtliga arenor. Föreskriv vad som ska gälla för vattning av allsvenska fotbollsplaner. Planera det allsvenska spelschemat på ett sätt som gör att konkurrerande evenemang får minsta möjliga påverkan på underlaget. Och gör det snabbt. Det är nog inte bara jag som på allvar börjar bli riktigt less på denna eviga diskussion. Igen.
Topptrion
Malmö FF, IF Elfsborg och BK Häcken. Jag kan inte tänka mig något annat än att tre av de fyra (!) allsvenska medaljerna kommer att tillfalla dessa lag. För de allra flesta av oss antar jag att de senaste, och sannolikt även kommande, omgångarna främst har handlat om en mer eller mindre uttalad förhoppning om att Elfsborg och Häcken ska hänga på Malmö i toppen, för att undvika att serien avgörs redan under sensommaren.
Över en fjärdedel av Allsvenskan är färdigspelad, och faktum är att de kommande omgångarna sannolikt kommer att få en avgörande betydelse för hela säsongen. De närmsta veckorna ska Malmö möta Häcken och Elfsborg. Elfsborg å sin sida ska därutöver spela mot både IFK Norrköping och Djurgårdens IF och Häcken har dessutom en cupfinal och en tuff bortamatch mot Djurgården att se fram emot.
Om det faller ut på ett visst sätt kan Malmö leda Allsvenskan med tio poäng efter tio omgånger, vilket givetvis är närmast osannolikt. Det kan kännas smått otroligt, men det kan likväl utvecklas på det sättet att Malmö förlorar de två kommande matcherna och därmed även tappar serieledningen. Ja, den närmsta framtiden kommer att avgöra en del. Vi kan nog dock redan nu konstatera – precis som vi gjort så många gånger tidigare – att Malmö och Häcken, och kanske även Elfsborg, står i något av en klass för sig. Några andra reella utmanare i toppen av Allsvenskan finns inte.
Om humlan som slutade flyga
Jag har vid ett flertal tillfällen jämfört Varbergs BoIS med den där teorin, som i sig såklart inte stämmer, men som gör gällande att humlor egentligen inte borde kunna flyga. Med utgångspunkt i den analogin kanske det emellertid för Varbergs del är en helt korrekt teori. Har laget slutat vifta med sina allt för små vingar och till slut insett att det inte hör hemma i luften?
Det känns ganska givet att Varberg kommer att sprattla till under säsongen och jag har svårt att tänka mig att Joakim Persson tillåter en genomklappning av GIF Sundsvall-mått, eller liknande. Sannolikt kommer det vara kamp ända in på målsnöret. Frågan är ändå om inte säsongen 2023 är slutstationen för Varbergs allsvenska resa. Alldeles oavsett hur säsongen faller ut kommer jag aldrig sluta att underhållas av föreningens okonventionella metoder.
Varbergs truppstorlek har många av oss gjort sig lustiga över tidigare. Det är lite oklart hur många som egentligen spelar i Varberg. Enligt Transfermarkt.com har Joakim Persson tillgång till över 40 spelare. Efter åtta omgångar av Allsvenskan och tre Svenska cupen-matcher har sammanlagt 29 Varbergspelare fått speltid i föreningens A-lag. Det är väsentligt fler än vad som totalt brukar ingå i en normal allsvensk trupp. Förstemålvakten Fredrik Andersson har blivit andremålvakt och sedan förstemålvakt igen. Lagom till senaste matchen mot IFK Norrköping dök dock mäklaren Stojan Lukic upp genom en snabb omkörning i innerkurva och helt plötsligt fick vi se ytterligare en allsvensk start från den numera 43-åriga fotbollspensionären.
Jag har svårt att värdera om allt detta är en styrka eller en svaghet, om det är något positivt eller negativt, eller om det enbart är så det ska vara när fotboll spelas i Varberg. Under alla omständigheter och oavsett hur det går för laget under årets säsong så kommer jag sakna den känsla av cirkus och rock n roll som omgärdar Bois – när laget oundvikligen någon gång i framtiden lämnar den högsta serien. Någon gång kommer humlan såklart att sluta flyga.
Veckans…
Fullträff: Christoffer Nyman. Nyman har gjort fem mål hittills i år – och bara det är klart godkänt, på gränsen till mycket bra. Det som särskilt bör lyftas är dock att i princip samtliga hans mål har haft matchavgörande betydelse. När det gäller exempelvis Bénie Traoré, som ju har än fler noteringar i målprotokollet, har det i större utsträckning varit fråga om hur många mål BK Häcken kommer att vinna med. För IFK Norrköpings del har de tre senaste matcherna, dvs. de tre senaste vinsterna, inletts med Christoffer Nyman som målgörare. Det gäller helt enkelt att inte endast göra mål, utan att också göra mål vid rätt tillfälle och när behovet är som störst.
Besvikelse: Kalmar FF. Det kan handla om egentligen vad som helst, men ett faktum talar sitt tydliga språk. Kalmar med Carl Gustafsson i laget tog 9 poäng på de inledande fyra matcherna. Kalmar utan Carl Gustafsson i laget har tagit 2 poäng på de efterföljande fyra matcherna. Alldeles oavsett om Kalmar är ett bättre lag än vad formen indikerar, känns det oerhört viktigt att laget också visar att bra fotboll kan spelas även utan Carl Gustafsson. Det är nämligen oundvikligt att han inom en ganska snar framtid lämnar Kalmar för större uppgifter på annat håll.