SvenskaFans ökända och okända historier – här gick det snett för oss
Vapenlek, stämningshot och hackerattack – eller kanske en schweizisk förort?
Dra några anekdoter om när allt gick fel, så blir det inte så präktigt till 20-årsfirandet. Det var arbetsbeskrivningen. Så vapenlek, stämningshot och hackerattack?
Min första tanke gick till en förort till Zürich inför EM 2008. Omgivningen fick uppväxten kring Jakobsbergs Centrum att verka stilfull. Vi var fyra resenärer som strax efter midnatt stapplade in på hotellet och möttes av en receptionist med en halvskum vattenpipa, omgiven av lättklädda damer. ”Här kan jag inte bo!” ropade någon och försvann ut i natten.
Vi kunde ha haft det värre. Stämningen på vår sida gränsen blev lite bättre när kollegorna i Österrike tankade bensin i sin dieselbil. Trots att Marcus Birros hotellrum saknade fönster löste sig det mesta och vår extremt höjdrädda Italien-reporter vågade sig även på en runda i pariserhjulet.
(Vart tog det klippet vägen? I mitt minne var det värt en nominering till Oscarsgalans kortfilmskategori.)
***
Min historia på SF startade 2004 efter att jag skickat ett gnälligt mejl till Anders Nettelbladt. Han svarade något i stil med: ”Gör det bättre själv då.” Det lyckades väl aldrig, men plats på redaktionen fick jag.
Där cirkulerade historier från de första åren. Som när två av grundarna blev mordhotade för att de hade haft mage att byta färg på startsidans bakgrund. Passionen fanns där, ibland rann den över på märkliga ställen.
Eller som när vår stora kvällstidningdrake agerade humorprogram i P3 genom att växla mellan att ringa Peter Ijeh och Anders Nettelbladt. Taktiken var den effektiva ”de menar att… – vad säger du om det?”.
”Jag ska stämma dem” blev det klatschiga rubriken efter att ett snabbt borttaget foruminlägg framställdes som SvenskaFans officiella hållning.
***
”SvenskaFans hackat” nådde också löpsedlarna. En utomstående person hade lyckats ta sig in på sajten, skrivit en egen artikel för att sedan höra av sig och berätta att han kom åt medlemsinformation.
Det blev ett lika stressigt som absurt dygn. Hackaren visade sig nämligen vara en vänlig sådan – han gillade SvenskaFans och hälsade att vi borde skärpa oss. Efter nattjobb med ny kryptering av grundaren Peter Muld blev det slutgiltiga testet att höra av sig till vår ”hackervän” som var nöjd: ”Bra, nu kommer jag inte in.”
Anders Nettelbladt: ”Mamma ringde för första gången någonsin”
***
Mest smärtsamt för egen del var nog nedläggningen av NorskeFans.com. Efter en stapplande start kändes det som att vi hade rätt personer på rätt plats. Då började norska staten höra av sig till skribenter för att berätta att de kanske deltog i något brottsligt på grund av landets hårda regler mot spelreklam.
Själv satt jag och undersökte hur Norge stoppade norska betalkort hos svenska ATG-ombud när hotfulla försändelser med norska statens brevhuvud damp ner på Anders Nettelbladts bord. Det blev en kamp vi inte kunde vinna. Dottersajten försvann.
***
Högst ”hände det här verkligen?”-faktor kom när en stor skoförsäljare ville samarbeta med SvenskaFans inför EM 2008. Vi byggde en specialsida med videospelare.
Hisspitchen: någon monterar in en webbkamera i Zlatans garderob. Då och då öppnar han dörren och gör något kul i ett par sekunder.
Själv satt jag och tittade på en svart ruta i en dryg halvtimme innan jag fick se familjen Ibrahimovics hunds bakdel. Andra fick se någon städa eller Zlatan visa upp en medalj. Det här gav nog ingen vidare effekt?
Vips toppade vi en kvällstidning som bullade upp med faktarutor och kallade in en vapenexpert – ”Här leker han med en pistol”. En av konkurrenterna avstod från att publicera ”de omtalade bilderna”.
Någon hade tagit skärmdumpar på när Zlatan poserade med en stor pistol. Vapenexperten kunde inte bedöma om det var en attrapp eller en riktig – en Desert Eagle var det i alla fall.
Zlatan hälsade att det var en vattenpistol.
Efter att ha stört en landslagssamling blåste stormen över, men kampanjidén har nog inte återanvänts efter det.
Anders Nettelbladt: ”Zlatan hade ett vapen i handen”
***
Vi sätter kanske punkt där. Själv behöver jag samla mig i ytterligare fem år innan vi adresserar elefanten i rummet. Den som höll på att sänka hela sajten hösten 2010. En uppdatering av design och Admin-verktyg skapade ett kaos som ledde till skribentstrejk på vissa ställen och sömnlösa nätter fram till Lucia.
Till dess har vi säkert också rett ut vad som egentligen hände när David Fjäll och Christopher Kviborg tog båten över till Riga för att klättra i tv-torn. Med lite tur har jag även förstått varför två kollegor i sajtens ungdom, lika regelbundet som panikartat, flög till London och begav sig till Docklands för att rycka i sladdar och starta om servrar.