BP - Sirius 0-0: "Process pågår"
Inför matchen på Grimsta IP efterlystes "mål, mål, mål" på rena rama Markoolio-manér. Det vi fick var 0-0 och tonläget efteråt var snarare" Bitter sweet symphony" än sockerstinn trallpop. På den positiva sidan: En sällan skådad hållen nollan och en efterlängtad comeback. Å andra sidan: Vem ska göra målen och hur ska det gå till? Siriussupportern Johannes Olanders bjuder på en analys.
Sirius och Brommapojkarna har en hel del sportsliga band mellan vandra. I det blåsvarta lägret finns en handfull spelare med BP-förflutet: Karl Larson, Tim Björkström, Ian Sirelius, Stefano Vecchia och Philip Haglund. Det rödsvarta lägret å sin sida har fått lite "payback" på senare år i form av forna Siriusspelare som Alexander Nilsson och Oscar Pehrsson samt därtill Benny Lekström, som på ålderns höst hittat tillbaka till BP genom en omväg i Hammarby. På tränarbänken återfinns även uppsalabördige Mattias Eriksson, som tidigare har varit assisterande tränare och sportchef i IKS.
Lagen, som i fjol tampades i allsvenskan (där Blåsvart lyckades gå vinnande ur bägge mötena), hade varsin halvlek i denna match. Den första halvleken var verkligen inte någon som gick till historien, åtminstone inte ur ett par blåsvarta ögon. Det var rent ut sagt bedrövligt spel. Andra akten var desto bättre, men det var ingen direkt klang- och jubeltillställning denna gråmulna 0-0-match.
Sirius ställde upp med följande laguppställning, åter med den omdiskuterade trebackslinjen:
Lukas Jonsson
Tim Björkström - Kebba Ceesay - Robert Åhman Persson
Karl Larson - Abdul Razak - Niklas Busch Thor - Jesper Arvidsson
Jonas Lindberg - Henry Offia - Elias Andersson.
Med undantag av ett byte (Offia ut, Vecchia in) i slutet av första halvlek spelade dessa den första timmen, medan det därefter blev några byten och däribland Sam Lundholm som kom in med briljans.
I fredags detonerade annars en liten "bomb" i Uppsala när John Alvbåge – från "ingenstans" (läs: cypriotiska Nea Salamis) – presenterades. Detta nyförvärv kom otippat eftersom klubbrepresentanter i tidigare uttalande tydligt deklarerat att det inte finns pengar till ytterligare spelare, något som även den sinande klubbkassan på knappa 100 000 kronor vittnar om. Truppen var spikad, men uppenbarligen inte helt fastspikad. Frågan är nu om klubben kan skaka fram även en efterlängtad forward innan fönstret stängs? Av denna matchtrupp att döma kunde den uppmärksamme notera att varken Charbel Georges eller Sherko Faiqi fanns med, vilket lämnades okommenterat och skulle kunna hinta om att de är på väg bort eller att lånas ut, som då i sin tur skulle kunna skapa budgetutrymme till en ny forward. Långsökt, men vem vet..?
Målvaktstillskottet till trots fick ändå Lukas "Bagarn" Jonsson äran att vakta målet denna match medan Alvbåge fick nöja sig med att se på när hans nya konkurrent och lagkamrat höll nollan. Just målvaktssituationen har annars varit en oklar post i IKS enda sedan Josh Wicks ertappades med spår av kokain i dopingtestet efter fjolårets allsvenska premiär mot Hammarby, och då var Jonsson snöpligt nog utlånad till Mjöndalen, där han gjorde en tongivande vårsäsong. Däremellan fick meriterade, men på senare år målvaktstränaren, Karim Fegrouch vikariera efter bästa förmåga och även åldersstigne Joakim Wulff. När Jonsson väl kom hem från sin Norge-sejour visade han sig inte heller hålla den nivå man hade hoppats på, men fick ändå förtroende säsongen ut där han likt laget blev bättre framåt höstkanten. Under försäsongen har det varit lite upp-och-ner, men gotlänningen fick nu en efterlängtad hållen nollan för blott tredje gången (dessförinnan mot Örebro SK den 25 september och mot Strömsberg i Svenska cupen-kvalet) sedan comebacken.
Åter till denna träningsmatch. Sirius dammade av det i grunden faktiskt så klassiskt vita stället, men envisades dock fortsatt med att ha svarta kortbyxor till. Inte så snyggt och inte så Sirius, lite så som spelet i första halvlek kan sammanfattas. BP hade de närmaste målchanserna bland annat när Abdul Razak helt sonika frispelade Alexander Nilsson som sånär satte bollen lågt och hårt in till Lukas Jonssons högra stolpe och när inte Sirius bjöd BP på chanser, så spelade de till sig några sådana. Sirius främsta hot i första halvlek var genom några chansbollar eller via aggressivt presspel av Henry Offia, men egentligen utan att skapa ett enda avslut att skriva hem om. Dessvärre framstod rödsvarta BP som ÖFK, inte bara utseendemässigt utan även spelmässigt. Lyckligtvis förmådde inte BP-spelarna ha i närheten av samma spetskompetens som det jämtländska rödsvart-randiga laget. IKS var mediokra.
I andra halvlek tog Sirius dock tag i taktpinnen. Den spelaren som främst tog tag i taktpinnen var ingen mindre än Stefano Giuseppe Arne Vecchia Holmquist, förra matchens comeback-man. Sedermera blev det även frenesi på den andra kanten när den efterlängtade comebacken Sam Lundholm kom in och bjöd på fotbollsgodis. Närmast nätmaskorna var annars just Stefano Vecchia med ett skott i ribban. Även denne pånyttfödde "Samba-Sam" var nära mål via ett sylvasst friläge, men som även John Junior bommade returen på. Tidigare noterades även en rungande ramträff av den poängfarlige Jesper Arvidsson, som blev matchhjälte i den förra matchen på Grimsta, då det för övrigt var 30 grader varmare och ett 100-tal Siriussupportrar som tog sig till matchen genom en historisk båtfärd. Över huvudtaget förbättrades Sirius presspel i den andra halvleken, medan BP:s dito mattades av. Det blev allt mer tydligt vilket lag som de facto är allsvenskt och vilket lag som numera är ett hack nedanför, men det var ingen större match av Uppsalas fotbollsstolthet.
Frågetecknen är alltjämt det nya spelsystemet. Känslan är att det saknas en tydlig spjutspets, allra helst i Philip Haglunds frånvaro. Samtidigt ställer man sig frågande vem H&M (Henrik och Mirza) faktiskt vill se där framme. När nytillträdde sportchefen "Rit-Ola" Andersson, numera "Krit-Ola", kritade kontrakt med Adam Ståhl presenterades han som en tänkbar nia. Konstigt nog fick Ståhl sparsamt med speltid här och har tidigare sett bättre ut på vänsterflanken än som central forward. Det tidigare radarparet på tränarbänken, "Kim och Tolle", förespråkade nästan alltid en typisk, fysisk "nia" (läs: Ante Björkebaum, Moses Ogbu, Dragan Kapcevic, Shkodran Maholli och, tja, Philip Haglund) medan det numera är mer flytande där mindre men desto kvickare pjäser så som John Junior, Henry Offia och Adam Ståhl verkar ses som heta alternativ.
Defensivt sett har vi oklarheter i backlinjen. I teorin känns Kebba-Jarl-RÅP som en tung trebackslinje, men problemet är att denna trio ännu (!) inte har spelat ihop. Förhoppningsvis kan de få några minuter ihop på lördag, men Jarl ryktas ha fortsatta skadeproblem, vilket oroar. På kanterna pratar man om "wingbacks", medan vi som även följer bandyn kan översätta det med "halvor". Där saknas hur som helst naturliga spelare på positionen. Rutinerade Jesper Arvidsson besitter en grym vänsterfot och huvudspel, men är ingen "halva". Då känns "grabbhalvan" Axel Björnström som en betydligt mer skolad spelare i sammanhanget, men han har å andra sidan en del i övrigt att bevisa. Testet med Ian Sirelius på högern kan tyckas spännande, men Karl Larson är å andra sidan grym rent defensivt. Detta kantspel har däremot inte varit klockrent och här har tränarna lite att fundera på.
Det återstår att se vem som tar hand om målvaktsposten den 31 mars. Antagligen får John Alvbåge chansen i lördagens genrep mot Frej och därefter får konkurrenssituationen utvisa vem som ska stå.
På mittfältet krävs nivåhöjningar. Denna lagdel har framhållits som lagets stora styrka då man nästan har ett dussin mittfältare i truppen. I sina stunder visar Abdul Razak hög klass och Elias Andersson bör kunna få ut än mer ur sitt spelregister än vad som hittills visats av den tidigare korsbandsskadade spelaren. Vilka två (systemfel?) som ska få förtroendet där är ännu inte helt glasklart, även om NBT fått kaptensbindeln. Undertecknad tillåter sig vara nostalgisk och sakna "nummer tio"-positionen, där bland annat Elias Andersson skördade stora framgångar innan han drog korsbandet. Här är även Mohammed Saeid en spännande kandidat att ge förtroende. Det nuvarande mittfältet har ännu inte riktigt kommit upp till den nivå man önskar och här finns lagets sparkapital. Detta och lagets kontinuitet ska vara beståndsdelar som bär detta lag till ett nytt allsvenskt kontrakt.
Slutligen, apropå korsband, går det att konstatera att skadeläget ljusnat och är bättre än på länge. Denna match fick både Razak och Offia utgå på grund av skador, men skavankerna har lyckligtvis visat sig vara av mildare grad än först befarat och bör inte göra någon av dem indisponibla till allsvenskan. Om de spelar på lördag återstår dock att se. På lördag ska förhoppningsvis en del frågetecken rätas ut. Samtidigt ska man inte dra allt för stora slutsatser av träningsmatcher. Henrik Rydström brukar tala om "Processen" Sirius och den pågående processen börjar nu lida mot vägs ände. Nu när det närmar sig seriestart börjar det bli dags att pusselbitarna i Sirius anno 2019 börjar falla på plats.
