Bramstedt - Ett nytt högenergiskt kapitel
Någon som har statistik på hur många sekunder Östersund var över på Kalmars planhalva i första halvlek? Fantastiskt trevlig fotboll. Det börjar dock bli jobbigt att fira hållna nollor, bra prestationer och vunna poäng när det inte handlar om vinster. Men visst såg det bra ut?
Tre saker i världen är konstanta: skatter, döden och att Douglas Bergqvist skriker halsen av sig under 90 minuter. Ändå står han i intervjun efteråt och låter lika klangfull som en sångerska. Oavsett vad vill jag aldrig att han växlar karriär till vokalist. Hela backlinjen stod för en stabil insats bortsett från några få blunders. Har ett lag runt 60% bollinnehav förstår jag att koncentrationen ibland tryter. Det är aldrig acceptabelt, men jag förstår det. Ju fler matcher de får tillsammans desto bättre kommer det se ut såklart. Att en så pass nykomponerad backlinjen ser stabil ut ger hopp inför framtiden. Men den där förbannade målsprutan får gärna injiceras snart!
Elias Olsson. Det räcker så. Ni vet från försäsongen alla vem han är. Ta in namnet. Smaka på det. 17 år gammal. Vilken match. Att så ung kunna se så rutinerad ut är väldigt sällsynt. Jag kollade en del av AIKs matcher förra säsongen och fick bekanta mig med en viss herre född 2002 vid namn Robin Tihi. Det har endast gått en match i Allsvenskan, men hade jag fått välja mellan jättetalangen med en Allsvensk säsong i benen eller den oprövade Elias Olsson hade jag valt den sistnämnde. Lugnet, medvetenheten och den minst sagt känsliga vänsterfoten kommer få mig att sova gott ikväll. Jag hoppas på att Rydström fortsätter med samma trio i backlinjen. Douglas och Lars erfarenhet kan utveckla Olsson en hel del.
Matchen i sin helhet går att jämföra med en tandemcykel. Ena personen trampar livet ur sig medan den andre lugnt sitter med fötterna på ramen. Kalmar sprang livet ur både Östersund och sig själva i första halvlek, utan att få in det så viktiga ledningsmålet. I andra halvlek cruisade man i lägre tempo in en hållen nolla. Vi har redan fler poäng mot Östersund i år än vi tog mot dem förra säsongen. Min enda riktiga oro efter dagens match är hur länge denna superenergiska fotboll kommer fungera. Vi vet från tidigare säsonger att truppen är fragil och att flera av spelarna är skadebenägna. När KFF möter svårare motstånd kommer spelarna antagligen tröttna tidigare. Vi såg dessutom hur Rydströms Sirius gick tungt under andra delen av den föregående säsongen. Men vem orkar tänka på det efter en fullt godkänd premiärmatch?
Tänk så mycket en ny manager kan göra för ett lag. Jag kommer att tänka på Jose Mourinhos uttalande som i sin korthet löd ”same coach, different players”. Detta går minst sagt att implementera på denna upplaga av KFF. En spelare som verkligen får personifiera detta är Filip Sachpekidis. Under Rydström får han ut mer av sin kreativa spelstil. Målskyttet är fortfarande skralt men hans bolltransporter kommer vara väldigt viktiga för Kalmars fartfyllda anfallsspel. Filips kontrast döper jag till Romario. Killen skulle kunna ha mig som tränare och fortfarande vara lika stabil. Vi ska skatta oss lyckliga att vi har honom som nav i laget. ”Gubben” fyller 36 år i sommar men han har garanterat friskare höfter än den 13 år yngre krönikören. Synd bara att han inte fick hålla i sviten av premiärmål. Förhoppningsvis smäller det mot Degerfors i helgen.
