Bramstedt - "To be, or not to be?"

Det sägs ju att ingen match är den andra lik. Men en matchbild kan alltid påminna om en tidigare. Säsongens båda matcher mellan Kalmar FF och AIK har Kalmar vunnit i målchanser, men AIK vunnit i poäng. Torsdagens drabbning var ett praktexempel på just den tesen.

Ett regnigt Guldfågeln arena. En torsdagskväll. Två lag som överpresterat sett till förväntningarna inför säsongen. Två lag med helt olika spelfilosofier. På förhand kändes det som att matchen kunde gå precis hur som helst. Ett Kalmar FF som stormar, härjar och trycker ned sin motståndare ska möta det lag som klarar sig absolut bäst under precis nämnda förhållanden. I slutändan visar AIK precis varför de befinner sig där de är. Att bli så pass utspelat och ändå hålla sig kvar i matchen ända in i slutet är mästartakter. Kalmar å andra sidan visar varför de inte kommer ta klivet upp till Europaplatserna denna säsong. Med det spelövertaget och chanserna de skapar måste matchen kunna stängas tidigare. På förhand hade 1-1 varit ett väldigt fint resultat. Men visst kändes det som två förlorade poäng?  

AIK var blekt. AIK gnällde och skällde. Deras klack står med sirenljud på Kalmars frisparkar och gör sitt yttersta för att påminna planens rödvita lag att de existerar. Det går verkligen att debattera för att klacken var AIKs tolfte spelare under matchen. Aa, eller kanske rättare sagt den trettonde. I alla fall i den 75e minuten. För större förvirring har jag nog under mina 23 år som fotbollsälskare aldrig upplevt. Varför räknade domaren inte spelarna? Varför fick det inga konsekvenser att AIK hade 12 man på planen i nästan en minut? Och varför var Sebastian Larsson så förbannat arg på domaren? Den sista frågan får nog ställa sig i ledet för frågor som för mänskligheten är omöjliga att besvara. Vad händer efter döden? Hur stort är universum? Hur kan en spelare bli arg på domaren när hans lag begått ett uppenbart regelbrott? Helt oförståeligt.

Inte många på den rödvita delen av läktaren verkar ha mycket för Larsson. En oerhört osympatisk fotbollsspelare som måste vara fantastisk att ha i sitt eget lag. På presskonferensen sa Henrik Rydström att han imponeras av Larssons mentalitet. Att han gärna ser att fler i KFF ska anamma den. Att skrika så mycket på domaren utan att få gult kort för det är en konst i sig. 

Ursprungligen hade jag tänkt skriva om Lucas Hägg Johanssons insatser under säsongen. Att jag tycker han ser oerhört otajmad och okoncentrerad ut. Spontant kommer jag att tänka på flera slarviga ingripande. 1-0 målet mot Malmö, Edvardsens lobbmål och även det gula kortet som fick honom avstängd till matchen mot AIK. Är det läge för något nytt? Jag vill inte dreva, men kändes inte Tobias Andersson stabil? Jag tyckte att backlinjen visade upp ett annat lugn än med Hägg i målet. Sedan gör även Andersson en oerhört fin räddning minuter innan Bahouis kvittering. Om inte annat kanske Hägg i och med Anderssons insats fått lite nyttig konkurrens. Förhoppningsvis gynnar detta båda målvakterna. Jag skickar ut den vaga frågan; To be, or not to be i startelvan för Lucas Hägg Johansson? 
 

0 kommentarer