Brassarna klev fram när Kalmar vände till seger
Kalmar FF hamnade i vansinnigt tidigt underläge mot Halmstad, men i andra halvlek klev de nya brassarna fram. Ismael och Romario stod för målen när ett välspelande KFF vände underläge till seger på Örjans Vall.
Medan den hittills lyckade försvarslinjen hölls intakt så gjorde Nanne Bergstrand ett par förändringar i offensiven jämfört med Elfsborgsmatchen. Jonathan Ring var enligt uppgift sjuk och ersattes i startelvan av säsongsdebuterande Archford Gutu. Dessutom var Rings namne McDonald petad som forward och Papa Diouf var uppflyttad i hans ställe. Romario var tillbaka efter skada och tog en av ytterplatserna.
Matchen
Hemmalaget HBK, som inför matchen stod utan seger, fick en kanonstart. I matchens första anfall nådde bollen via ett par motlägg rutinerade Stefan Selakovic. Han vände bort närmsta försvarare och sköt ett välplacerat skott längs marken som gick in via första stolpen bakom Etrit Berisha.
Fortsättningsvis behöll hallänningarna kommandot över matchen, deras intensiva press skapade problem för Kalmar. Ett par gånger om oroades KFF-försvaret och Berisha; som allra farligast blev det efter dryga 20 minuter när Berisha halvboxade undan ett inlägg och Johan Blomberg lyfte andrabollen direkt i undersidan av det övergivna målets ribba.
Mot slutet av halvleken mattades Halmstad något och Kalmar spelades sig in i matchen på riktigt, dock utan att komma särskilt nära kvittering. Skotten var relativt många, men siktet dåligt inställt. Diouf och Ismael var två av de piggare röda spelarna och bara Jesper Westerbergs fina brytning i sista stund hindrade Diouf från ett friläge.
I CMores pausintervju sa Nanne Bergstrand att HBK:s intensiva press med största sannolikhet skulle mattas av framöver – och man får nog ge honom rätt. Kalmar tog tag i spelet omedelbart och dominerade kraftigt. Med stundtals riktigt fint passningsspel arbetade man sig närmare och närmare det där förlösande kvitteringsmålet. Framför allt Romario var väldigt skottvillig och hade flera vassa avslut som fick HBK-keepern Stojan Lukic att svettas. Det var emellertid hans yngre landsman som skulle kliva fram först. En kvart in i andra halvlek slog Mats Solheim ett inlägg som via ett försvarsben studsade ut till Ismael. Utan tvekan sattes brassebredsidan till och bollen satt perfekt invid stolpen.
Strax därpå agerade Nanne och skickade in en duo som spelat allsvenskt på Örjans Vall ett gott antal gånger förut. Daniel Mendes och Henrik Rydström ersatte Archford Gutu och Melker Hallberg. KFF ångade på och även om Halmstad hade omställningsmöjligheter så var det ett till synes piggt bortalag som förde spelet. Romario hann med ytterligare ett vasst skottförsök innan han till slut skulle få utdelning. Emin Nouri vann bollen högt upp på egen planhalva, släppte den till Mendes och satte sedan högsta fart. Mendes släppte tillbaka den i rätt stund och Nouris inspel hittade Romario i bortre delen av straffområdet. På första tillslaget hittade han samma hörn av målet som Ismael tidigare gjort, och Kalmar var i ledning.
Av den tänkbara HBK-anstormningen blev det inte mycket, men med några minuter kvar fick inhoppande talangen Shkodran Maholli ett läge ur snäv vinkel; avslutet träffade dock inte mål.
Slutsatser
Inför matchen fanns ett frågetecken kring hur KFF skulle tackla det automatiska favoritskapet man blir tillskriven när man ställs mot en nykomling. Med tanke på hur hemsk matchinledningen blev så blir efterhandsutlåtandet att man tacklade det alldeles utmärkt bra. Kombinationen av att dominera en match, spela fin passningsorienterad fotboll och dessutom vinna är verkligen glädjande.
Ismael blir fortfarande bättre och bättre, Diouf är mycket mer involverad i spelet hittills i år än vad han lyckades vara ifjol och så fort Romario kommer i närheten av motståndarnas straffområde känns det farligt. Dessutom gjorde Gutu helt okej ifrån sig i säsongsdebuten, och det finns sparkapital i Sebastian Andersson, Jonathan Ring – för att inte tala om Israelsson/Eriksson, vars frånvaro nästan tycks ha försvunnit ur folks medvetande tack vare Hallberg och Ismaels prestationer.
2013 känns fortfarande mycket spännande.
