Brommapojkarna spelar inte tillsammans – var är lagkänslan?
Putte Salminen, ordförande för Bromma Support, är återigen tillbaka med en ny krönika. Denna gång med tankar om vad som inte fungerat i BP efter VM-uppehållet och om vikten av att hitta en egen identitet för klubben.
Serien har pga. VM inte vänt men vi är i matchning efter ett välbehövligt uppehåll. Våren gav tio poäng. Tre segrar och ett kryss. Det är godkänt eftersom vi nästan genomgående mötte lag som bör vara före oss i tabellen. Det var mot Dalkurd och Sirius vi skulle börja distansera oss från bottenträsket. Det gick käpprätt åt….
Matchen i Gävle mot Dalkurd var så illa genomförd att man bara längtade därifrån. Det är första gången jag ser lagkapten Gustav ”Gurra” Sandberg Magnusson tappa tilliten till några av de egna lagkamraterna. Åtminstone såg det från läktaren ut så. Efter en sådan, ursäkta uttrycket, skitmatch tänkte nog fler än jag att det skulle bli ett ruggigt taggat rödsvart lag till matchen mot Sirius på Grimsta. Dessutom visade sig Sirius vara exakt så dåligt som tabellen visade. Men icke. Visserligen ett visst bollinnehav för hemmalaget men något tryck som ledde till panik i uppsalalaget fick man inte till. Det blev någon halvchans men mer var det inte.
En anledning kan vara att vi spelade utan forward. Ja, inte på pappret förstås. Där fanns Christopher ”Bulten” Brandeborn längst fram. Problemet är bara att han inte är ett rejält hot i den positionen. För motståndarnas mittbackspar måste det vara lördagsgodis när BP kommer i spridda enmansattacker. Har vi ingen renodlad forward? Jo, vi har åtminstone en elak rackare i Bajram Ajeti. Men han har gjort sig omöjlig och än så länge är tränare Luis Pimentas ord lag. Jag köper det men inte om det innebär att laget imploderar och att vi därigenom åker ur.
Här har förstås sportchefen Daniel Majstorovic ett tungt ansvar. Han har värvat både Pimenta och Ajeti. Lös problemet! Tyvärr känns det som att ”Maestros” första år som värvningsansvarig inte varit det som klubben behöver. Tidigt kom det uppgifter om att han värvade spelare som hade en anknytning till den agentverksamhet han bedrev innan han hoppade på sportchefssvängen. För mig spelar det ingen roll bara spelarna håller måttet, men av de 13 spelarförvärven (Hellquist ej inräknad) är det tyvärr få som gjort succé och etter värre är att flera fortfarande inte ser bekväma ut i BP-tröjan.
Man spelar inte tillsammans och kämpar inte som ett lag. Jag tror att det här med identiteten är viktigare än man tror. Spelarna måste ”känna” att de representerar IF Brommapojkarna, eller BP. Inte att det är ett jobb vilket som helst. Det kan säkert i viss mån fungera i större och mer framgångsrika klubbar att spelarna så att säga representerar sig själva. Men inte ens stjärnlag vinner serier eller cuper utan lagkänsla. Nyss kom det uppgifter om att Tim Söderström, en av våra bästa spelare, inför nästa säsong har kritat på för Hammarby. Det är oroväckande uppgifter som tyvärr cementerar uppfattningen om farmarklubben i Stockholm, men det får en också att fundera på hur stämningen är i truppen.
BP ska inte vara en plantskola för de andra lagen i Stockholm utan en lustträdgård för internationella klubbar! Vår akademi är rankad nummer ett i landet och då ska det också vara något extra att värva en spelare från BP. Nu känns det lite som ett 13-årigt fotbollsprogram där man tar studenten någon annanstans. Hade mer än gärna sett att Tim fortsatt i BP. Då hade han varit ett utmärkt föredöme för barnen i föreningen. Jo, jag förstår att man vill ha kvar sitt sociala kontaktnät och att det är fett att spela inför mer publik på Tele2. Men några duktiga spelare måste ”offra” sig och stanna kvar för att vi ska utvecklas mot att bli en riktig elitklubb som säljer spelare till utlandet och inte göder de andra Stockholmslagen. Tur att Gurra finns!
Jag har tidigare kritiserat klubben för att vara för ”schysst” mot egna spelarna. Att man spelat med unga killar som inte varit mogna uppgiften. Nu har det uppenbart slagit över åt andra hållet. Om BP 2.0 ska lyckas måste man lägga resurser på den här frågan. Finns kompetensen? Hoppas det. För mig och andra som värnar om A-laget är det en extremt viktig fråga. Andra projekt som sportkontoret (kansliet) arbetar med riskerar att tappa i värde om vi åker ur Allsvenskan direkt.
När jag skriver det här sitter jag på en sval buss från Stockholm till Göteborg. Senast åkte vi på en femetta borta mot AIK mot Solna, trots ledning (fint nummer av Alexander Nilsson!) och lovande spel i en halvtimme. Det som hände i andra halvlek kan sammanfattas med ordet försvarskollaps.
Nu ska vi spela mot ett IFK Göteborg som är rejält under press. Det forna storlaget ligger faktiskt inte mer än två segrar före i tabellen, det är anmärkningsvärt. Men på ”Änglarnas” forum utgår fansen ifrån att de ska krossa oss*. Så kan det bli men det kan också vara matchen som visar att våra nya pojkar är BP:iter. Att de löper som en skogseld, att de kämpar och skaver, men framför allt att de tillsammans utgör ett fungerade fotbollslag över hela spelytan. Heja, BP!
* ”Glenn” har inte med vår lagkapten i startelvan i sin inför-text på Svenska Fans.
Av Putte Salminen, BP:it och gästkrönikör
