Årets Pojke 2009
Fansen har sagt sitt. Philip Haglund var Brommapojkarnas bäste spelare under 2009.
Philip Haglund är en spelare man lär sig att älska. Första intrycket ger ett ganska avskräckande bild. Det är flaxande med armar och ben åt de flesta håll och kanter och sällan ser man en riktig känsla i fötterna.
Men det är inte i fötterna Philips spel sitter. Det är i hjärna och hjärta. Han visar upp en vilja att gå framåt, en vilja att lära sig och en vilja att vinna för BP. Han är den stora pådrivaren på planen med sitt uppoffrande spel och glöd. Det är sällan Philip Haglund förlorar en närkamp, och då ser han inte speciellt stor ut när man ser honom. VIlja vinner över klass, så är det bara.
Han har sitt huvud med sig. Vad skulle annars kunna förklara hans målskörd i år? Det är med huvudet de i regel görs, fina nickmål som är så underbart uppbyggda och vackert avslutade. Inte minst minns vi hans mål mot Malmö hemma, där Gabriel Petrovic slår en frispark och Philip dyker upp vid bortre stolpen och nicken sitter perfekt ribba in. Eller borta mot AIK. Med kroppen felvinklad och med huvudet i en onaturlig placering, så får han till en nick som går i en vacker båge över AIKs målvakt. Spana in målen på youtube och bestäm själva vad ni tycker.
Redan i våras såg man att det här skulle bli Philips säsong. Hans hjärta för klubben visades redan då när han helt villkorslöst sänkte alla spelare i sin närhet. Typ.
Dock trodde man inte att han skulle ha en chans på skytteligan när han i premiären i Trelleborg missade sitt solklara friläge. Då tänkte man "Fan, att det var just han som var framme". Nu tänker man: "Det kan bara vara han".
I mitt tycke ska han från och med säsongen 2010 bära kaptensbindeln på sin vänstra arm. Den är han värd och hans auktoritet på planen överträffas inte av någon annan.
Philip Haglund är den rättmätiga vinnaren av utmärkelsen Årets Pojke 2009.
