BP-Bloggen: Det här med hybris
Draget kring nyheten att John Guidetti är på väg till BP istället för Djurgården. Nämner då att det faktiskt är andra gången på kort tid som BP snuvar DIF på en spelare. Det borde man tydligen inte göra.
Ni kan få fakta först: John Guidetti är en spelare som faller utanför ramen av spelare som "fostrats i en svensk klubb mellan 15-18 år" samt icke-svenska spelare. John Guidetti tar alltså en av de platser, som enligt Fotbollsförbundet, är vikt åt spelare som inte är svenska.
Min förklaring är inte den bästa, men den plockades ur mitt minne efter ett kort snack med Ola Danhard efter matchen igår.
Summan: DIF har inte plats för John Guidetti i sin trupp. Det har BP.
Så nu vet ni ytterligare en anledning. Så det med att DIF valde bort honom kan ni glömma. De fick helt enkelt inte. För dem har inte koll, tydligen. Säger vi.
Det är väl ungefär Hybris-nivån ligger för oss i BP. Vi är lillebror. Vi är gärna lite uppkäftiga. Det finns de som säger att man måste vara det. Som lillebror. Kom ihåg det.
För visst finns stoltheten där. Som supporter till Brommapojkarna är man i en sanslös minoritet. Bara man har på sig lagets halsduk dagen efter en seger dras blickarna till en på tunnelbanan. Det är inte så att man skäms. Men man kanske vill bli uppmärksammad för annat än att man håller på ett halvtaskigt fotbollslag som alltid klassats som lillebror.
Som supporter till en så liten klubb som BP tar man varje möjlighet att vara stolt.
Allsvenskan 2010 efter 4 omgångar: BP 5 poäng. AIK + DIF 4 poäng.
Ett klassmål på Grimsta. Varför skulle jag då bry mig om Messi som spelar samtidigt? Ge mig lite Miiko och GeRunnemo så är jag nöjd och tillfredsställd. Krydda det med en offensiv räd av självaste Tim. Då mår man bra.
Som supporter till BP blir man igenkänd av spelarna. Hur många i Black Army kan säga att de efter en match bara kan gå fram och snacka skit med en allsvensk fotbollsspelare?
Ja. Jag är stolt. Och jag har rätt att vara det.
För
BP Är Bäst i Stockholm.
