BP-Bloggen: En förlust som tyder på en satsning
Det är inte sportsliga förluster detta handlar om.
Aftonbladet publicerade idag en genomgång över de Allsvenska klubbarnas ekonomi. Det var om man säger det rakt ut: Inte bekvämt.
Den korta sammanfattningen löd:
Resultat 09: Minus 5,7 miljoner kr
Driftkostnader 2010: 10,3 miljoner kr
Eget kapital: 0,5 miljoner
Jag satte halstabletten i halsen, på fel sätt. Köndes sådär att läsa dessa siffror om laget i ens hjärta. Känslan likställdes med att se sitt eget banksaldo i närheten av lön. Innan.
Sen kom tankarna, funderingarna runt pengarna. Varför det kostar. Svaret är det klassiska. Det kostar att ligga på topp. Klubben satsar hårt och då känns det i början.
2007 fanns det tre spelare i laget som var fotbollsspelare på heltid, som enda yrke. 2010 är det bara de yngsta som fortfarande gör annat vid sidan av planen. Där finns gymnasiet att luta sig på. Den lönehöjning som krävs för att gå från deltid till heltid, den är kännbar genom en hel förening.
Men steget var tvunget att tas. På samma sätt var det tvunget att plocka in Pontus Segerström och ge honom en mysigt hög lön som märktes direkt. På planen styrde han upp ett försvar som inte fungerade. Det var värt varenda krona, har det visat sig.
Jag är inte utbildad ekonom. Mina kunskaper härrör sig från högstadiets samhällskunskap. Då fick jag lära mig följande: För att ta sig ur en lågkonjunktur måste man satsa. Ekonomiskt ser det inte bra ut, men med rätt pengar på rätt plats så komemr det att vända.
Pontus var en sådan punkt. Pengarna som går till utvecklingen av talangerna är en annan. Pengar är till för att användas, det gör BP. På rätt sätt.